IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

vecka 9+1 här.... och nu får jag börja leta efter nya byxor.. för precis som med sonen för 8 år sen så blir det dags att byta garderob redan i 10:e veckan...sanslöst ju.. gick upp 3 kg efter ET och fram till barnmorskan för 2 veckor sen, men merparten av det var innan jag ens testat positivt...

Förra gången var det likadant.. blev stor som ett hus innan vecka 20 liksom, vet inte hur många gånger jag fick höra frågan om det verkligen itne var två, och om jag var säker på vilken vecka jag var i......

Sprider lite grav-virus här inne så det blir fler plus under sommaren, det tycker jag är på sin plats

och inte fan kan jag räkna... 8+1 är jag på inget annat...

Hej tjejer.. rensade lite skåp i dag och ser att jag fortfarande har en oöppnad förpackning med Suprecur kvar (2 flaskor) om det är någon som behöver så inboxa mig så kan jag skicka dem, jag har ju ingen nytta av dem liksom och känns dumt att slänga dem bara..

Hej tjejer... har nu gått 19 fulla veckor, varit på RUL och sett den lill* men kön var helt omöjligt att se trots att barnmorskan letade ivrigt... någon knep ihop benen stenhårt......*S*

Jag håller koll på er men håller mig undan lite, jag har ju lyckats och vill inte sitta här o skryta om första sparken och sånt...det känns fel på något vis att glänsa när flera av er fortfarande kämpar. Jag har inte tittat in på ett tag så jag vet inte om fler plussat..HOPPAS det...

NU har jag ett problem som egentligen ligger lite utanför tråden...Jag läser till socionom och nu i höst ska jag skriva min C-uppsats. HELST ska den vara knuten till min praktik, men jag gick med familjebehandlare (som jag absolut inte var överrens med om arbetsmetoderna) och en på försörjningsstöd, alltså socialbidrag...där finns mycket men det skrivs också mycket om det området....

Sen funderar jag lite på det här med barnlöshet...IVF, allt som händer runt det.. jag vet att en kursare i en parallellklass faktiskt gjorde sin praktik som kurator på kvinnokliniken, så här i efterhand hade jag nog velat vara där men jag var väldigt inne på att INTE ha en behandlande plats......

Vad säger ni tjejer/kvinnor?? Socionomens arbetsfält är ju stort och den medicinska vetenskapen går ju inte in på mitt område.. men den känslomässiga. Finns det något ämne som jag som (blivande) socionom kan fördjupa mig i?? Ni som gjort IVF-behandlingar på olika kliniker (kanske i olika länder) finns det skillnader i bemötande, erbjuds samtalsterapi...jag vet tex att Sahlgrenska har en psykolog men under våra två behandlingar var det inget som ens togs upp..........kanske för att vi inte var så nedslagna utan gick igenom det hela med ett gapskratt- vårat sätt att hantera motgångar på...

Jag vet inte vad jag vill höra egentligen och det passar kanske inte i tråden, men skriv här eller i min inbox om ni har något ni tycker borde fördjupas, uppmärksammas eller bara har en tanke...

Hej tjejer.. tittar in o hejjar på er

Bläddrar lite då o då och kollar listan hur vi/ni ligger till.

I går var jag på ultraljud igen och fick då konstaterat att det är en flicka jag väntar
Har fått höra att det är vanligare att få flickor när man har gjort IVF, är det någon som vet något om det??

Inte för att det spelar någon roll nu när jag vet vad det är, men man undrar ju lite VARFÖR om det är så.

hej tjejer... jag tittar in här och kollar till er.

Såg att frågan om vikt kom upp och jag kan berätta att jag ju gick ner en del innan vårat första ivf-försök, låg på 32 i BMI (från att ha legat på 39-40) Jag ville ner till under 30 men läkaren tyckte att det räckte bra, deras gräns var på 35 och hon uttryckte det så här:

-Du har gjort ett jättejobb med vikten, om DU vill gå ner mer så visst kör hårt fram tills vi startar medicineringen (jag hade nämnt att jag skulle ta en pulverkur) men från vår sida räcker det, det är inte bra att pressa kroppen för mycket heller.

Under första behandlingen gick jag upp MASSOR, och landade på BMI 37. Försöket misslyckades ju som en del av er kanske minns...... jag fick kämpa för att gå ner de kilon som låg över BMI 35 inför försök nr 2, jag klarade det med nöd o näppe...låg på EXAKT 35 (vilket i mitt fall är 95 kg alltså ingen lättvitktare)...den gången lyckades.

Man kan ju spekulera så klart i all evighet, men jag tror att min första viktminskning helt enkelt var för hård för kroppen, jag har svårt att göra saker lagom och det hände att jag spenderade 2-3 timmar/dag på crosstrainern och slet ut kroppen. Inför andra försöket hade jag inte den tiden då jag hade min praktik på heltid och var hemifrån från 6 till 18 i stort sett varje dag utom helgerna.

Jag har i dag gått upp 8 kg och är i vecka 31+1.

Jag tror vikten har en väldigt stor inverkan på de flesta av oss, dock inte alla. Men framförallt så måste vi tänka på att inte pressa våra kroppar för mycket. Helt ärligt tror jag att en tjej som är överviktig med BMI 34-35 har större chans att lyckas bli gravid än en som idiotbantar sig ner från BMI 36 till 32 tex. Kroppen tar stryk av viktnedgång om den inte sker på ett långsiktigt och långsamt vis.

I övrigt så hoppas jag på fler plus i tråden snart.. har dålig koll på vilka som plussat senaste tiden, finns listan någonstans så man kan kolla in den?

Tittar in till er och säger grattis till ev nya plus och håller tummarna för att ni andra får uppleva det som jag just nu upplever.

den 28 december kl 14.34 föddes vår dotter, IVF-kliniken på Sahlgrenska hjälpte oss att få henne och förlossningen i Borås var med att "hjälpa henne ut".

Hon kom till världen 2 veckor för tidigt pga jag sattes igång, hade haft otroliga förvärkar i två veckor och i kombination med ett för högt blodtryck så höll jag på att gå under, så jag startades och efter lite olika metoder som misslyckades så kom hon slutligen och då gick det fort.

Hon vägde 3430 och var 49 cm så hon var stor o fin trots tiden (hennes bror som gick full tid vägde mindre och var kortare)
Hon tog bröstet i stort sett med en gång (något hennes bror ALDRIG gjorde..det funkade inte) och suger så det står härliga till, och hon är en lite "tjattermaja"... är aldrig tyst (som sin mamma) ens när hon sover... hon ligger o småmumlar och får oss att skratta hysteriskt åt hennes små miner och utfall.
Hon är väldigt snäll (så här långt) och gråter sällan......

Lycka till nu alla ni andra och ge inte upp...