IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

så känner jag NU och då vet jag inte om mitt /mina embryon har fäst ens... har kännt så sen kvällen dagen för inplanteringen och det har blivit värre i dag...Tror inte det handlar om att embryot har släppt, utan snarare (om jag får gissa) att kroppen lugnat ner sig efter allt pillerill där inne

Hörrni... ni som lyckats bli gravida..har ni haft några känningar och symptom från insättningen av embryo och fram till testdag eller har det bara "blivit" ett plus?? Man är ju lite nyfiken

slappna av är inte min grej ha ha ha..

Nä jag är mest fundersam över det här pirrandet och rörandet vid livmodern...känns nästan som i början när jag var gravid med sonen men då hade jag ju gått BETYDLIGT längre.. typ vecka 9-10 så där, Känns konstigt och ovant och ena stunden är jag orolig att något är fel och nästan tänker jag att det kanske ska vara så... och sen blir man ju lite förväntansfull i nästa sekund och tror att det är symptom...ha ha...

NÄÄÄ tålamod må vara en dygd.. men jag är inte särskit dygdig :-P

usch vad jobbigt... sänder massor med kramar, inte för att det hjälper men det kanske värmer lite.

Inanna. Supergrattis! Så himla roligt med plus bland misslyckandena, det väcker ju hoppet Förresten hur kommer det sig att man får så olika testdagar? Har hört om allt från ruvardag 8-18, kanns ju lite underligt med tanke på att den som hade dag 8 har haft samma medicinering som jag.... Och vad är eg det tidigaste någon testat positivt ?

jag skulle spraya morgon och lunch men inte på kvällen..

nu får ni ursäkta mig.. jag är testoman inget tvivel.. testade för att hålla koll på när sprutan gått ur blodet och i fredags fick jag ett klart blankt test... så även i går.. men i dag fick jag ett streck..jäääättesvagt och svårt att tolka men likväl syns det.....kan det vara möjligt..är ju på RD 6. Vill absolut inte få några falska förhoppningar och teststrecket är så pass vagt att det kan vara ett spökstreck men flera har kollat på testet och ser strecket....

Är ändå pessimist...kommer inte tro på något förrän det är äkta testdag

Sushi, jag har inte fått missfall. Jag har ju precis gjort mitt första ivf. Jag gillar att testa och eftersom jag fatt negativt två dagar i rad menade jag att jag kan vara säker pa att det inte finns ngt av ägglossningssprutan kvar....

fast det där med kemisk graviditet händer ju även när man inte gör ivf och utomkveds är ju inget man kan undvika heller genom att undvika att testa..för min del handlar det om att jag tycker att det är roligt att testa, lite som att köpa trisslotter (som någon beskrev det i en annan tråd)

Spelar det eg någon roll om man testar för tidigt eller inte? Jag ville bara ha svar på min fundering men förstår att det där med testande tydligen är ett känsligt område för många- förstår inte riktigt varför men det får man väl acceptera.

Jag hade agerat likadant om jag hade fått missfall kan jag berätta.. testat med jämna mellanrum för att se när kroppen är helt fri från HCG, för att det är mitt sätt att hålla kontrollen, jag tycker egentligen inte att det är mer annorlunda än att man vill ha total kontroll över medcinering och sköldkörtelvärden som ni är väldigt duktiga och insatta i, något som inte rör mig riktigt då jag har haft väldigt bra värden där alltid men jag kan bli lite fascinerad av att ni blir så väldigt besatta av det.. jag har mina tester och det ser kanske ni som besatthet men jag gillar att testa

Men jag tar mina testfrågor till de andra forumen i fortsättningen men jag ville bara höra vad ni trodde som faktiskt gjort några IVF (de flesta av er)

jag hetsar inte upp mig tvärom uppfattar jag det som att ni gör det ibland. Om man ger ett råd kan det dock vara bra om man är tydlig i att det är ett råd.....Det är heller inte alltid man VILL ha råd som man inte bett om. Man framstår lätt som en besserwisser när man delar ut råd till folk som faktiskt redan känner till de sakerna.. Jag kände inte för att skriva att "jag vet att man inte bör testa för att....bla bla bla bla...." jag har ingen orsak att ursäkta att jag gillar att testa... jag tar det mesta i livet med en klackspark och det kanske gör ont och är jobbigt för dem som tycker att det är tuffare att få ett negativt svar på ett grav-test, för mig är det inte hela världen.....ja precis.. men för mig spelar det ingen roll då jag har haft perfekta värden i flera år...eftersom jag har gått hos en överviktsklinik också så hålls det koll på sånt eftersom det KAN vara en orsak till övervikt och/eller dålig ämnesomsättning... dock hade jag skyhöga värden  (pga tillfällig sjukdom)då jag blev gravid med sonen så jag tror att det- precis som det mesta är väldigt individuellt men att man så klart väger in det när man kämpar och försöker och det blir en livsviktig fråga men eftersom jag inte har några problem med den saken så bryr jag mig inte.. jag ORKAR liksom inte bry mig om allt kring detta- blir jag gravid så blir jag... det är lite som ett lotteri för mig och mitt liv står inte o faller med om jag blir gravid eller inte..kanske för att jag har barn sen förr, kanske för att jag är en ganska lättsam person...jag vet inte.