IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Ännu ett kilo ned ligger under 90 kg för första gången sen långt innan jag träffade sambon så jag är förskräckligt nöjd med mig själv just nu..

7,2 kg kvar till BMI 30 så jag har fullt förtroende för mig själv (för första gången i livet??) att jag fixar det tills vi kör i gång med det här projektet....vet ju inte när det blir men tidigast en bit in i augusti får vi kallelser till provtagningarna som öppnar upp behandlingen....

Så snart kan jag skriva in mig i listan...eller ska jag stå som "Hemmaförsökare"/Övrigt så länge kanske? För vi tänker ju inte ge upp projektet att "få till det" hemma under tiden hehe.. om inte annat så garvar vi rätt gott under tiden.

jogga får jag inte göra än... läkaren vill inte att jag gör det förrän jag är under 85, för ledernas skull... och jag kan nog hålla med.

Cyklar framför gamla avsnitt av Biggest Loser, unga mödrar och andra såpor av den kalibern....

grattis tråden

Själv sitter jag o försöker ta mig i kragen att träna, baka bullar och städa......

är lite lat just nu och det är mycket runt mig.. planerar ett bröllop mitt i alltihopa....och ska precis ringa vigselförättarna för att kolla lite datum som är lite speciella för oss...

Det vore så underbart om vi kunde gifta oss och samtidigt tala om att vi väntar bebis.. men man kan ju inte få allt herregud

jag räknar ner dagarna till augusti fast jag inte ens vet om vi kommer i gång då..ska ju göra den där undersökningen först och sambon ska dra ut spermier med en nål (huvva).......

Hur bemöter man sambon egentligen....han är alltid den starke och har svårt för att visa sig svag i detta men häromdagen när vi skulle till läkaren och jag visade hur dåligt jag mådde, var ju så nervös o rädd så svängde han rejält och visade starkt att han också mådde dåligt......

Tex så ringde han sexualrådgivaren som lovat att ge oss lite grejer för heminsemination men som glömt det...han var så bestämd i sitt sätt att vara och så sa han "Jag vill fanimej att vi fixar det här, utan sprutor och läkare..under sommaren" Och jag vill ju egentligen det också men ibland är jag obotlig pessimist (realist??) och vet ju att vi har lyckats få utlösning 4 ggr på 4 år....två gånger den senaste tiden och då var det 5 dagar efter ägglossning, jag vet att han lätt blir stressad och hur mycket kan man slita i en stackars snorre liksom???

Jag vet att det är ännu en sak som gör att han känner sig mindervärdig...en grej som är "Olyckans fel" och jag kan inte trolla bort det faktum att det ÄR ett problem. Han är ledsen för att han slängt bort flera år..Vi har haft en berg- och dalbana i relationen och det har varit mycket pga hans problem att visa känslor och vara "in the moment"... och han säger nästan dagligen att om han bara vågat öppna sig tidigare så hade vi haft mer tid på oss, större möjligheter att faktsikt få en bebis.

Hur gör ni med era karlar? Det är mycket tjejsnack här men hur bemöter man en man som man vet är del i att man inte får bebis? Mitt ex hade ju det problemet också och det var ett HELVETE.... i två år var det i hans mening mitt fel att vi inte blev gravida, för jag var ju fet, lat, tränade inte, åt fel och gud vet vad och sen när vi efter utredning fick svart på vitt att jag var fertil och att han hade 0.05% chans att bli pappa utan hjälp så förändrades allt.. det var nog det som orsakade att vi inte kunde fortsätta tillsammans till stor del.

Känner att jag ordbajsar en hel del här.. men ägglossning närmar sig och jag vet att han vill och att han känner press på att "prestera"...jag vill ju också men inte till varje pris, vill inte förstöra vår relation dit den nått i dag genom att bli frustrerad samtidigt vill jag inte verka nonchalant och vifta bort det.

Jag läser om era bravader här och blir så impad...hur man orkar, försök efter försök, hur vänner försvinner och hur man bryter ihop efter varje försök men reser sig upp och går vidare. Hur mår era relationer, hur mår era män, hur stöttar man varandra? Vi kvinnor har ju en tendens att grina och vilja bli kramade, män är ju inte alltid på det viset.....jag känner mig ganska värdelös när jag inte kan känna in hur han känner men han kan pejla in mina känslor över en chatt på nätet. Jag är ju ganska känslosam och öppen iofs... men jag ska ju finnas där för honom också och även om han inte säger det så tydligt så vet jag att detta är det största som hänt i hans liv....bara att FÖRSÖKA få barn. Han säger det då och då...att han fått "en chans till" att göra allt....saker han trodde var körda...att han är så lycklig att jag vill göra detta med honom och att vi står på samma ställe i våra åsikter, att han känner att han vunnit ett nytt liv och så vidare...

HUR ska man stötta sin man?

ägglossning på g här.....vill inte pressa sambon ... vet att han varit oerhört stressad på jobbet nu inför semestern-saker han inte kan påverka men som han måste vara med och slutföra INNAN han går på semester, vilket han eg gjorde i går men han var inne på jobbet i går och sitter o jobbar hemifrån idag... och ska in i morgon...*suck*

Sen är min son här just nu och jag blir verkligen verkligen inte sugen på sex när han är här..... och jag som har värsta sexdriven annars.. men sen vi hittade tillbaka till varandra under våren har min sexlust FAKTISKT avtagit något...*S* så typiskt men förmodligen eftersom jag verkligen får precis så mycket av den varan som jag vill ha och inte behöver sukta....

Vi får se om vi lyckas få till ett heminsemineringsförsök här i dag eller i morgon....ägglossningen är väl eg i morgon eller övermorgon men helt seriöst så känns det som att vi ska skita i att försöka själva och bara njuta av närheten och sexet som det är...och lita till sjukvården.

men du.. om du går in i office så brukar det gå att återskapa dokument... jag har nån inställning så att det alltid öppnar det dokument jag har jobbt med senast även om jag inte sparat det.

BINGO!

Vi fick till ett insemineringsförsök i går...MINSANN!!! Och jag kan inte låta bli att garva åt hur jäkla oromantiskt det blir med mannen som runkar loss som en idiot och skriker "kopp kopp kopp kopp" -- varpå jag slänger fram en gammal kaffekopp som det sprutas i ha haha..

fram med sprutan som har en liten kateterslang fastsatt i sig och med sexrådgivarens ord ringandes i öronen

"Det blir ju inte många droppar så det kommer väl en bit upp i slangen bara.. men det är dyrbara droppar":

HA HA!!

Fem och en halv fulla sprutor (1ml styck) PLUS slangen (på typ 2 cm)......så vi får nog byta till den större sprutmodellen som rymmer 5 ml.... blev ett jäkla mäck hahaha....

Bara att hålla tummarna för en "midsommarbebis" nu då

gaaah.. var lite stressad i dag när vi var ute o shoppade jag o sonen.. skulle köpa clearblues digitala gravtest..bra att ha hemma liksom....så kom jag hem och ser att jag har köpt ett sjupack digitala ägglossningstester....GAH!!!

Har en hel hög med ägglossningstester från testlagret o tycker iofs att de är skit... de har inte visat fullt utslag på tre månader trots att jag har ägglossningsmärta och sekret OCH att läkaren kunde konstatera ägglossning, tar tetstet samma tidpunkt varje dag och har inte kissat på minst 4 timmar när jag gör det... men det är fortfarande inte "positivt" enligt vad som står på förpackningen.....

Så nu har jag iaf digitala till nästa månad..snåljåpen i mig tänker att det vore väl typiskt om jag nu blivit gravd haha. Jag hann ju dessutom ÖPPNA förpackningshelvetet innan jag märkte att jag tagit fel..hemma...gaaaah 249 spänn liksom.Vill ju inte att sonen ska veta att vi försöker så jag hade minst sagt bråttom o smusslade o grejade annars hade jag säkert sett......

får väl tänka så.. tycker de billiga verkar SKIT ärligt talat..enligt dem har jag inte haft ägglossning på tre månader...första månaden må väl vara hänt att jag kanske inte ägglossade trots att jag kände av den både med smärta och sekret då..andra månaden var jag hos gyn och han såg att jag ägglossade via vaginalt ultraljud, samma sak månaden efter då jag var på Reproduktionsenheten och gjorde undersökning...teststrecket blir ALDRIG lika starkt som kontrollstrecket....det är ju inte som med grav-testerna där ett svagt streck räcker liksom för enligt instr ska de ju vara minst lika starka

Men men.. nu får de ligga...har ett gravtest kvar som jag fick när jag köpte ägglossningstester från testlagret..fick med tre, ett tog jag då jag trodde att något var snett eftersom min mens bara varade en dag...det andra?? Tja jag måste tagit fel någon gång vid ägglossningstestning.....eller nåt...

HUR tidigt KAN man egentligen ta ett gravtest....har ju BIM den 8;e om jag nu går tillbaka till mina stadiga 28-dagars cykler.. men de två sista månaderna har jag bara haft 23 dagars cykel.......

jag har ju testat från mensens andra dag fram tills en vecka före nästa mens i stort sett men ändå aldrig fått fullt utslag...Jag vet ju NÄR jag har ägglossning egentligen och har full koll men eftersom vi inte sexar som "alla andra" så vill jag ha extremkoll men det funkar ju inte när inte ägglossningstesterna visar något överhuvudtaget
Får se om de digitala från Clearblue kanske är bättre då.... men enligt min uträkning (14 dagar efter mensens första dag) ägglossade jag i lördags...men jag kände av och hade sekret i ons-tors (vilket torde tyda på att det var ägglossning tors el fre) så det får vänta tills nästa cykel nu..

Jag har ju alltid varit som en klocka... 28 dagars cykel med ägglossning exakt i mitten..ALLTID men förra cykeln ägglossade jag 6-7dagar efter mensens första dag och fick mens efter 23 dagar.. gången innan hade jag mens bara en dag och den gång kom efter 21 dagara (med ägglossning dag 14) så jag blir helt galen....har ju inte ätit p-piller eller annat hormonellt som skulle kunna påverka så jag fattar liksom inte.....

Jag vet ju att man inte ska testa förrän på utsat BIM men en del verkar ju kunna testa upp till en vecka före BIM och det känns ju lite som att ju tidigare dessto bättre haha... sambon fyller 40 i dag och har fest på lördag, vore skoj att få ge honom en present till på lördag morgon....men då är det ju 6 dagar till BIM