IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Hej Vi4,
stort lycka till med din nya IVF-omgång! Gör du något annorlunda den här gången? Hurkänns det och hur mår du?

Varsågod, Raffebo - var det ok att jag behöll Kattenizze också? Så att folk hänger med på att det är du ...

 
  ***VÄNTAR PÅ NYTT FÖRSÖK*** 

Hej Alla!
Nu har vi också fått det där beskedet som så många av er talat om: att vår klinik inte tycker det är värt att vi gör fler behandlingar. Efter 4 ICSI sedan förra sensommaren med gravidresultat noll och intet och inget till frysen, säger de att våra chanser nu är väldigt små. Jag väntar på svar på ett brev jag skrivt om hur de kan veta det, hur kan det vara så när jag svarat hyfsat bra på behandlingarna, fått ut ett gäng ägg varje gång, alltid fått ett par-tre stycken befruktade och alltid fått tillbaka ett embryo som sätt fint ut. En gång tom en blastocyst. Men, hursomhelst, vi har stort förtroende för vår läkare och även om chanserna vore lite större än hennes bedömning, så är de hursomhelst ganska små och jag har hela tiden tänkt att hur ska vi kunna sätta en ände på detta? Hur vet man när man ska sluta, kommer vi att kunna fatta ett sådant beslut? Och vad gör man sen?

Och då säger vår läkare att om hon vore som vi så skulle hon lägga pengarna på äggdonation istället. Och mitt i virrvarret där vi satt med det chockartade beskedet att de kunde tänka sig en IVF till men inte mer, så kändes det som att det tändes ett litet ljus. Jag trodde inte ÄD var möjligt för oss eftersom jag inte bara är gammal utan min sambo har dåliga simmare också. Men det är det! Och nu har vi gråtit och sörjt och allt har varit uppochned, men i detta så finns det alltså nytt hopp. Och jag ville bara säga det till er ... Och jag vet att man inte vill höra detta när man är mitt uppe i IVF:er, men några av er kanske vet lika lite om det som jag, och det är ju synd, man kan ha med sig det i bakhuvudet i alla fall. Vår läkare säger att våra chanser är 50-55 % per försök vid ÄD, och om jag inte fattat fel så får man ersättning från Försäkringskassan om man (är äldre och inte kan komma fram i kön i Sverige inom rimlig tid och inte har barn sedan tidigare) gör det utomlands (i ett land med samma lagar kring detta som Sverige, vilket i nuläget är Finland och Island).

Hoppas jag inte trampar någon på tårna. Tycker så mycket om er här inne och den här tråden och vill dela med mig av detta som ändå känns som en ljusning för oss. Jag berättar gärna mer om vad jag tagit reda på de senaste veckorna, men kanske detta inte är rätt forum ... Ni får bestämma. Det går bra att inboxa mig också.

Kram till er alla! Vi4: LYCKA TILL PÅ ÄP idag!! 

Hej Zin! Hoppas du mår bra. Jaaaa ... det är så många bottnar och sidor i det här. Kanske just för att det för många, inklusive mig tills för alldeles nyligern, är en mörk och okänd avgrund med ÄD ville jag skriva lite här för att förmedla att det inte behöver vara det. Beror ju så klart helt på vem man är och vad man har för tankar, men saker man inte känner till tenderar ju att te sig mer skrämmande än de behöver vara.

Jag har massa ångest för att jag släpper IVF-andet. Det kanske är för tidigt. Och det finns som du säger massor med alternativ att pröva när ens klinik börjar knorra. Men har man inte kunskap och energi att ge sig in i den snårskogen (helt själv och utan stöd från sin läkare (även om ni är fantastiska här!! ) fullt ut så skapar detta mer stress i mig än att gå vidare till ett alternativ. Vi kanske gör det lite enkelt för oss, men jag tror jag föredrar det som det är nu, har inte möjlighet att vara min egen läkare. Jag har SÅ mycket respekt och beundran för dig, Zin, men fattar inte hur du orkar, du är helt fantastisk! Och de flesta andra av er här inne också

Har också haft massa ångest inför att jag skulle bli gravid med IVF och att vägen sedan är så lång till att det blir en bebbe till slut. Blir jag gravid med ÄD är chanserna mycket större att allt går bra. Självklart finns det mycket tankar om att jag inte är genetisk (men dock biologisk!) mor, men jag tänker att det ändå är jag som bär barnet och att de ju matchar donatorns utseende med mitt, och att det inte kommer att vara något jag kommer att tänka på sedan. Lite spännande är det också. Men detta är ju absolut sådana saker som man känner i magen. Jag känner t.ex. i magen att adoption inte är aktuellt, och det har varit en jättestor grej för mig att komma fram till eftersom min sambo skulle vilja det. Hela sommaren har gått åt till att oroa mig över det.

Att det sedan finns stora möjligheter till ersättning från FK (om man inte har barn med ifrågavarande man innan) gör ju sedan helt plötsligt att det blir billigare än IVF!! Knäppt är det. Gör man ÄD privat i Umeå (2-3 års väntetid om man inte kan ordna egen donator (kvinna under 36)) för ca 70 000 får man ingen ersättning, men gör man det i Finland eller på Island (under förutsättning att man inte kan erbjudas vård hemma inom rimlig tid eller inte har möjlighet att skaffa egen donator, vilket ju är fallet för de flesta) utgår med stor sannolikhet ersättning!

Vi4: Jag hejjar på dina 3 ägg!! 

Vi4: It ain't over 'til it's over. Jag fick en blastocyst till slut en gång näe det på dag två bara var fragmenterade slamsor. Typ. Inte ge upp!!

SÅ SKÖNT, Vi4!! Härligt.

Tuva, Anne, en sån fin artikel!! Du är en riktigt riktigt stor kämpe. Önskar SÅ att det blir en bäbis till!

Hej MrsQ: Var i Sverige finns du? Lättare att tipsa då. Jag har gått på Carlanderska fertilitetscentrum i Göteborg och tycker de är suveräna. En Ivf kostar runt 30000 pix, men har med sin arbetsgivares medgivande kan man få betala med sin bruttolön och sänker då kostnaden med den skattesats man har.

Lycka till!

Anne, får inte till det med meddelanden på din blogg, men vill säga att inboxa mig om ÄD om du vill!!

Hej! BEHÖVER ER HJÄLP!!
Som många av er vet går vi i ÄD-tankar eftersom vår läkare räknat ut oss efter 4 misslyckade ICSI. Mitt AMH-värde var 0,8 i augusti förra året, och trots högsta doserna på stimuleringshormonerna, har vi bara fått ett fint embryo varje gång, med utebliven graviditet som följd. Eventuellt kan vår klinik tänka sig ett försök till, så för att utröna om det är värt det i väntan på vår ÄD, frågade jag om man kanske kunde ta ett AMH till för att få svart på vitt på det vår läkare säger, att det med största sannolikhet har sjunkit ganska mycket. Var på kliniken i ett annat ärende idag och frågade om jag kunde få resultatet på det, så att jag är förberedd när läkaren ringer mig imorgon för att diskutera. Och - vet ni vad jag hade? 1,5!!!! Har hört att det inte kan stiga och att det i princip inte kan mätas fel. Samtidigt som jag sett här i tråden att det varierat. Snälla, ge mig lite kött på benen om vad som kan ha hänt ...

Jag har liksom förlikats med tanken på att mina ägg är gamla, och ÄD känns som ett hemskt bra alternativ då, där chanserna är stora till ett barn. Men att behöva ifrågasätta huruvida de faktiskt är gamla nu känns jättejobbigt, jag vet inte hur jag ska tänka! Kanske AMH bara är en siffra, vi har ju trots allt inte blivit gravida trots högsta doserna. Å andra sidan har stimuleringen alltid blivit bra och det har alltid blivit embryon.

Jag är hemskt villrådig.