IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Vad härligt att höra era positiva erfarenheter! Det ger mig hopp. Igår lämnade jag in FSH, T3, T4 och prolaktin blodprov som jag tog på mig själv (jag är sjuksköterska) med hjälp av min älskade man... nu väntar det första steget.

Hej! Jag är gärna med här. Jag fyller 40 år om en vecka och har precis gjort klart mitt andra IVF försök. Första försöket gjorde jag för tre månader sen. Då blev det fem ägg men bara ett ägg blev befruktat. Det ägget hade genetiska fel och det blev inget ET. Den här gången så blev det också fem ägg. Fyra ägg befruktades men tre av dessa hade genetiska fel. Det var ET i dag med det embryot som klarade det genetiska testet. Jag gör IVF i Tyskland pga av att vi har bott här i knappt två år. Fr.o.m. nästa vecka så kommer vi att bo i Holland. Om det inte fungerar den här gången så ska vi försöka i Holland alternativt göra det på distans på vår klinik i Tyskland. Jag tycker att IVF fungerar bra med nässpray, sprutor, ÄP och ET. Men det är jobbigt psykiskt. Vi har en femårig pojke sen tidigare. Men vi vill jätte jätte gärna ha ett barn till och ett syskon till vår son. Jag hoppas att det kommer att gå vägen den här gången.

Jag har fyllt 40. Plockade två ägg i Falun varav ett blev befruktat och fastnade. Är nu i v 27+. Falun sägs vara bäst. Har gjort två behandlingar med sprutor under 2009 men fick då inte åka pga bara en fin äggblåsa.

Jätte stort grattis! Vad härligt att ni har lyckats. Det ger hopp! Har ni barn sedan innan? Vad har du haft för mediciner?

Hej tjejer! Har börjat med min sprayning idag.

Hade svårt att starta måste jag säga. Hade väntat och väntat så länge på det här och nu när tiden kom så känner jag ångest? Vanlig nässpray tål jag inte och tar aldrig den, men det är inte därför jag känner ångest utan för att jag är skräckslagen hur jag klarar av behandlingen framöver. Just nu känner jag ingenting, är bara lite ledsen liksom. Har två veckor kvar på min semester och sen börjar jag jobba på halvtid i en månad så att jag hoppas att det underlättar under processen.

Ha en bra dag! Kram.

Det verkar ovanligt länge som du ska spray, varför? Jag började spraya idag, 2 veckor efter dig alltså, och ÄP är planerad senast v37.
Hur går det för dig med sprayningen? Känner du några biverkningar?

Det hoppas vi också och holler tummarna för dig. Kul att du vill vara med här, välkommen!

Gjorde själv korta metoden (Decapeptyl, 'klimakteriesprutorna' som motsvarar din spray, påbörjades samtidigt som Puregon) så jag kan tyvärr inte uttala mig om sprayandet och nedregleringen men om du är orolig för själva behandlingen när du börjar med Puregon/Gonal F eller liknande så vill jag bara säga att det inte är någonting att oroa sig över.

Jag hade inte en enda otrevlig biverkning av medicinerna. Jag mådde toppen under hela behandlingen och jag fick ändå en halvhög dos Puregon, 225 IU under cirka två veckor. Jag kände mig lite drogad precis när jag tagit sprutorna men det var inte alls obehagligt. Det var dessutom troligtvis från Decapeptylen, vilket du inte kommer att ta eftersom du sprayar. 

Såg att du har barn sedan tidigare, vilket jag inte har. Själv tycker jag själva graviditeten är hundra resor värre med alla hormonrusningar,  trötthet, illamående. Du behöver inte vara rädd för att det ska kännas som en graviditet i början om du förstår vad jag menar.

Stort lycka till!! 

Tack oceanney för dina ord! De stödjer.
Undrar varför fick inte jag göra korta metoden, vi är ju nästan lika gamla? Hur lång har du kommit nu förresten? Är allt som det ska och har du gjort UL?

Jag sprayar med Synarela tills mensen kommer, sen får jag veta när ska börja med sprutorna, också Puregon dock 300 ordinerad. ÄP senast v37 och testdag senast v40.

Ja, jag har barn sedan tidigare med en annan man, men de är så stora nu, så jag minns knappast hur det var då. Mådde jätte illa med dottern minns jag och var trött, men trött är jag nästan jämt ändå. Dottern är 15 nu och sonen fyller 20 snart och har egentligen redan flyttat hemifrån, men frikostar hos oss på sommaren, och på vintern, och påsken och några gånger till under året. Det är lite jobbigt ibland, men roligt är det alltid :))

Vi ska åka till Estland imorgon och bila i 4 dagar. Mina svärföräldrar ska med. Ska jag berätta för dem att vi har påbörjat behandlingen? Tycker ni det? De vet ingenting överhuvudtaget om våra resor, men de måste undra ju. Vi bor ihop i 12 år nu och har inte varit nära en bebis hittills.

För mig händer inget just nu förutom att jag är ledsen för att jag just fått min mens efter tionde misslyckade försöket. IVF har jag dock bara gjort en gång och jag försöker trösta mig med att våra chanser utan hjälp förmodligen är mycket små. Mina tre blastisar ligger i frysen och väntar men det blir nog svårt att hinna med FET redan i augusti. Jag väntar på att Carlanderska sjukhuset ska ringa och boka in mig för hysteroskopi under augusti så att jag äntligen kan bli av med polypen i livmoderhålan. Sen finns det kanske inga fysiska hinder om det inte att är så att jag har antikroppar i livmodern som förhindrar implantationen av embryona... Så jag hoppas nu på FET i september.

Lycka till alla med spray ,sprutor och ruvning!