Hej, är ni liksom jag snart 40 och ska genomgå en IVF behandling inom kort. Vad tror ni om våra chanser till en 
?
I början av augusti börjar jag spraya, det är vår första behandling direkt bestämd med mikroinjektion på Karolinska. När börjar era behandlingar och var? Skriv gärna om era känslor innan behandlingen och så kan vi kanske följas åt till framgång och lycka!
Varmt välkomna!
För mig händer inget just nu förutom att jag är ledsen för att jag just fått min mens efter tionde misslyckade försöket. IVF har jag dock bara gjort en gång och jag försöker trösta mig med att våra chanser utan hjälp förmodligen är mycket små. Mina tre blastisar ligger i frysen och väntar men det blir nog svårt att hinna med FET redan i augusti. Jag väntar på att Carlanderska sjukhuset ska ringa och boka in mig för hysteroskopi under augusti så att jag äntligen kan bli av med polypen i livmoderhålan. Sen finns det kanske inga fysiska hinder om det inte att är så att jag har antikroppar i livmodern som förhindrar implantationen av embryona... Så jag hoppas nu på FET i september.
Lycka till alla med spray ,sprutor och ruvning!
Läser era inlägg med stort engagemang och intresse. Tack för att ni delar med er! Igår fick jag reda på provsvar, mitt FSH hade ett värde på 4, vilket ju är bra. Den 18 aug skall min sambo lämna spermaprov och tyvärr har vi inte fått en tid förrän den 16 sept så det dröjer nog ett tag innan jag kan börja spraya... fast iofs, så får jag väl mens i slutet på september så.... Vi ska ju ta alla andra prover också. Det känns bara spännande för tillfället. Jag kan dock förstå er som får olika ångestkänslor osv. Det är ju klart det händer en del inombords!
Om man har en bra relation med sina nära så är det ju självklart att man kan berätta i vilken process man befinner sig, men som någon anna skrev, det kan ju emottas på ett sätt som gör en ledsen och det tror jag att man vet vem som tar emot det med öppenhet och intresse och vem som tar emot det med dömande och kritisk aspekt... Jag kan bara tänka mig t.ex. vad min syster skulle ha för åsikter om vad jag håller på med. Hon har alltid åsikter om allt och är ganska dömande till sin person. Så, som sagt, det där har helt och hållet att göra med vem man har att göra med!
Anne
Läser era inlägg med stort engagemang och intresse. Tack för att ni delar med er! Igår fick jag reda på provsvar, mitt FSH hade ett värde på 4, vilket ju är bra. Den 18 aug skall min sambo lämna spermaprov och tyvärr har vi inte fått en tid förrän den 16 sept så det dröjer nog ett tag innan jag kan börja spraya... fast iofs, så får jag väl mens i slutet på september så.... Vi ska ju ta alla andra prover också. Det känns bara spännande för tillfället. Jag kan dock förstå er som får olika ångestkänslor osv. Det är ju klart det händer en del inombords!
Om man har en bra relation med sina nära så är det ju självklart att man kan berätta i vilken process man befinner sig, men som någon anna skrev, det kan ju emottas på ett sätt som gör en ledsen och det tror jag att man vet vem som tar emot det med öppenhet och intresse och vem som tar emot det med dömande och kritisk aspekt... Jag kan bara tänka mig t.ex. vad min syster skulle ha för åsikter om vad jag håller på med. Hon har alltid åsikter om allt och är ganska dömande till sin person. Så, som sagt, det där har helt och hållet att göra med vem man har att göra med!
Anne
Tack!! Ja du.... Vi ska väl helt enkelt få upplägget då... höra om det är möjligt efter att spermaprov och andra blodprover lämnats in och få recept antar jag på spray osv... vet inte riktigt. Vi har ju bara träffat läkaren en gång och då hade vi inte bestämt oss riktigt om vi skulle göra detta. Nu har vi bestämt oss och då ska vi väl träffa läkaren för en mer ingående info. För min del finns det inte så mycket att fundera på nu, så jag sätter gärna igång med detsamma.
Jag ska ringa dit och höra om det kommer återbud.
Skönt att ha er här tjejer! Tredje sprayning i morse gick alldeles utmärkt måste jag säga. Har lite lite huvudvärk kanske. Sätter lite press på maken att han måste börja träna och vara mer aktiv, du ska ju spela fotboll snart 
säger jag, hehe. Han behöver gå ner i vikt litegrann faktiskt.
Jag tror inte på någon kritik från svärföräldrarna, de fattar nog att något inte är som det ska när vi inte lyckats få barn på så länge, att min man vill ha barn, det tror de säkert. Det som hindrar mig är att de får för stora förhoppningar och sen blir det inget. Min man t.ex tror att det är givet nu och vi har en bebis snart. Det är klart att den chansen vi får nu så mycket mer för oss än att lyckas på naturlig väg. Men ingenting är givit och besvikelsen kan vara för stor. Det här är inte bara vår enda chans till ett barn utan det är deras enda chans till ett barnbarn. Vore synd att inte involvera de i processen om allt går bra annars. Ska prata med maken vad han tycker.
Roligt oceanney att allt är som det ska och du har passerat de kritiska 12 veckorna! Snart släpper alla besvär också och då är det bara att njuta.
Inanna hoppas att operationen går bra nu och nästa försök blir lyckat. Håller tummarna och skänker styrkekramar till dig.
Läser era inlägg med stort engagemang och intresse. Tack för att ni delar med er! Igår fick jag reda på provsvar, mitt FSH hade ett värde på 4, vilket ju är bra. Den 18 aug skall min sambo lämna spermaprov och tyvärr har vi inte fått en tid förrän den 16 sept så det dröjer nog ett tag innan jag kan börja spraya... fast iofs, så får jag väl mens i slutet på september så.... Vi ska ju ta alla andra prover också. Det känns bara spännande för tillfället. Jag kan dock förstå er som får olika ångestkänslor osv. Det är ju klart det händer en del inombords!
Om man har en bra relation med sina nära så är det ju självklart att man kan berätta i vilken process man befinner sig, men som någon anna skrev, det kan ju emottas på ett sätt som gör en ledsen och det tror jag att man vet vem som tar emot det med öppenhet och intresse och vem som tar emot det med dömande och kritisk aspekt... Jag kan bara tänka mig t.ex. vad min syster skulle ha för åsikter om vad jag håller på med. Hon har alltid åsikter om allt och är ganska dömande till sin person. Så, som sagt, det där har helt och hållet att göra med vem man har att göra med!
Anne
Hej
Får man vara med här? Fyllde 40 för en månad sedan. Har en son på 21 mån som blev till på vårt andra IVF försök. Nu har vi försökt själva 1 år + att vi satte in ett fryst ägg i maj. Det blev dock inget. Vi hade 2 frysta ägg sedan vår son blev till o det andra klarade inte upptiningen. Ska göra IVF till hösten. Vi ska på samtal till vår klinik om 3 veckor. Vi behöver väl göra en del nya prov antar jag, eftersom det är snart 4 år sedan vi gjorde vår utredning.