gavagai skrev 2014-07-02 22:10:34 följande:
Följde faktiskt ett program med Olga Rönnberg som PT online en gång. Det funkade inte bra för mig alls, eller vi funkade inte alls bra ihop kan man väl säga. Mina frågor var liksom av ett helt annat slag än vad programmet kunde svara på. Visst behöver jag hjälp med fakta kring kost och motion också, men framför allt med motivationen på ett mer grundläggande plan än det kunde ge mig. När jag frågade om sådant jag tyckte att jag hade problem med (andning, motivation m.m.) så fick jag korta svar om att hon inte förstod varför jag ville ha mer detaljerad diskussion, eftersom jag ju gick ner i vikt och tappade cm, vilket dock aldrig var mitt mål (är 1,70 lång och väger väl ca 57 kg). Vi klickade aldrig kan man väl säga, pratade förbi varandra; och jag uppbådade aldrig motivationen att fortsätta med det där.
Motivation är nog verkligen mitt största problem. Skulle behöva något KBT-inriktat, väldigt belöningsintensivt program, och tycker kanske att råd jag fått tidigare liksom redan startar lite för högt. Råden kommer ju ofta från folk som redan gillar träning, inte sådana som jag som präglat sin hjärna i annan riktning ända sedan man konsekvent skolkade från skolidrotten en gång i tiden.
Men papper och penna och en plan kan ju vara en bra början. Har dock ingen aning om vad jag ska skriva i planen. Idéer att utgå ifrån? exempel på program? och återigen, någon som har tips på hur jag kan uppbåda motivation att göra det till en vana? Jag har försökt tillräckligt många gånger för att veta att det inte kommer av sig självt. Här har ni en hjärna som tar alla chanser till ursäkter.
Jag har Olga som PT (eller hade, gör uppehåll nu under sommaren). Hon brukar säga att motivationen är något som måste komma från en själv, inte från någon annan, för då skiter det sig. Så fundera på det, vad är det som gör att du vill träna? Håll fast vid det.
Jag är själv en sådan person som kommer från en helt träningsbefriad bakgrund. Har inte varit helt utan talang, var en duktig kortdistanslöpare och simmare, men hatade idrott och satt jämt med näsan i en bok istället. Jag har rätt lätt för att gå in i nya saker väldigt helhjärtat och ägna all min fritid och kapacitet till att snöa in på något, vilket inte har varit till nackdel. Jag är tjurskallig.
Och tänker att jag ska visa folk... typ. Nu får jag kickar för att människor runt omkring säger att jag inspirerar dem, och frågar hur jag gör. För att jag blir kallad "sportig". Det är lite kul att få sin identitet omprövad. Sen har träningen blivit ett beroende, liksom resultaten man får av den.
Mitt mål var att bli i mitt livs bästa form, och det var ju inte så himla svårt att uppnå. Nu skulle jag vilja komma i tävlingsform - och det är ett rätt högt mål. Annars tycker jag att styrketräning gör det ganska enkelt att jobba med mindre mål (och resultat) eftersom man ser sin egen utveckling väldigt konkret i vikter och repetitioner. Det är dock viktigt att skriva upp någonstans så att man kan följa sin utveckling över tid. Och ta bilder och/eller mått. Det är resultaten som motiverar mig att fortsätta, liksom de uteblivna resultaten motiverar mig att tvinga mig de gånger jag behöver motiveras.
Jag tycker att det är super att ha program att jobba efter, ser många på gymmet som går lite planlöst från maskin till maskin. Första månaderna jag styrketränade hade jag helkroppsprogram, framför allt med basövningar, för att stärka kroppen och vänja mig vid tekniken.