Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Vore riktigt roligt!

Vart i landet bor ni alla då? Själv är närmaste stad Uppsala.

Närmsta för mig är Göteborg.

På tal om annat, så verkar det tyvärr inget bli  på 3e kuren pergotime heller, känns tungt just nu. Väntar på att mensen ska komma igång riktigt och även tagit ett test, ifall att. så blankt det kan bli. Har mailat min läkare precis och hoppas få telefontid med henne snart och se vad som händer nu.  

Uppsala närmast här oxå :)

ÄL-tider för tillfället nu. Vi har lyckats få till det rätt bra hittills, men ska försöka hålla i några dagar till för säkerhets skull.

Jag bor i Göteborg.

Sonen är väldigt kräsen med mat samt har allergier så han får oftast specialmat.

När vi t.ex äter köttfärssås eller någon annan pastasås får mannen och sonen pasta och jag får zucchini"pasta" eller blomkåls"ris".

Jag mår så enormt kass, är sjukligt trött, yr, har världens huvudvärk. Antingen är det biverknigar av ivf och alla hormoner, progesteron eller kortison som jag tar nu, även kan det vara stress (jag har jobbat extremt mycket sista tiden, har även ont i nacken mm). Kanske kan det ha tagit sig... testdag är inte förrän på söndag. Jag är så trött att jag bara vill lägga mig. Iofs var jag det tidvis under behandlingen också. Men nu blir det värre och värre. Jag la mig tidigt igår men är fortfarande lika trött. Känner mig varm också. Testar nog på onsdag. Imorgon är nog i tidigaste laget. Usch, jobbigt det här. Svårt att tänka på annat!

Vad trist att det inte verkar ha tagit sig Gweny. Jag hade tyvärr inte heller någon framgång med Pergotime, men många verkar lyckas.

Ja lite frustrerande när så hög procent ändå lyckas inom 3 kurer, men inte ens med det lyckas det för oss, suck. 

 min läkare ska ringa, hon brukar vara snabb, så denna vecka får jag hoppas på hon hör av sig.

Min läkare ringde upp iallafall i em, hon är alltid så snabb, jätteskönt.

Hon sa att jag ska höra av mig när mensen är igång och då ska vi boka tid för spolningen, sen skickar hon remiss för IVF på Sahlgrenska. Blev väldigt nervös när hon sa det, men då kommer vi iallafall stå i kön och förhoppningvis kanske få lyckas själva innan dess!

Jag har varit hemma alldeles själv några dagar nu och verkligen inte gjort någonting. Sovit, läst, sett på tv. Och gud vad skönt det varit. Kan tro att man verkligen behöver det, tror vi är slutkörda ner i botten.

Ytterligare en besvikelse att lägga till högen. Det stora, feta minuset stirrade mot mig imorse och den första Pergo-kuren gick på röven... Är nu helt övertygad om att det aldrig kommer bli våran tur och lägger allt vårt sista hopp på Ivf. Fy fan för det här livet!

Dessutom har magsjukan dragit in i hemmet. Dubbel olycka alltså! Skitliv!

(Ursäkta det dåliga humöret och tråkiga inlägget)