Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Ja blir lite fel. Är som att tycka att någon som varit med om krig aldrig får tycka att en granne är jobbig eller att en som haft cancer inte för tycka att en förkylning är jobbig, då man liksom varit med om värre... Alla lever i sitt här och nu, än fast man bär med sig alla sina upplevelser i bagaget.

Tror aldrig, eller vet, att någon som varit här inne i detta forum eller i sitsen som ofrivilligt barnlös någonsin kommer glömma den smärtan, uppgivenheten, längtan, förtvivlan, utanförskapet, sorgen osv.

Legat lågt själv. Att samla kraft för yttligare ett nytt år att kämpa är tufft. Bara 2 försök kvar nu att hinna få 2015...

Väntar på bim efter min 4e peggokur och på att få komma till SU för ivf, men dröjer nog till våren.

Hoppas fler får lyckas snart.

Jag uppdaterade senast i oktober, och det har fortfarande inte hänt något. Jag är inne på min andra kur Provera sedan dess. Mensen har lutat komma, nu är jag på dag 70 eller något.
Det positiva som har hänt är iaf att jag har bytt gyn och om jag kommer ner till klinikens bmi-gräns så ska jag få prova att stimulera ägglossningen med sprutor. Vi har också börjat diskutera ivf. Vi har råd till ett försök och ytterligare ett frysförsök om inte vi råkar ut för en ekonomisk kris innan dess. Som det känns nu vill vi prova sprutorna först, men har inget hänt om ett år ungefär så blir det nog ivf för vår del.

Fru Karlsson: Hur tänkte du nu med det du skrev om Chasing Dreams och det hon skriver i sin blogg? Varför ska hon behöva skämmas för det hon skriver där? Nu har jag inte läst hennes blogg och vet därmed inte vad det står där, men det är hennes blogg och hon ska väl få skriva vad hon vill där? För det första så skriver du ju själv att du "bara hade morgonillamåendet". Nu vet jag inte hur hon har det men utifrån det jag förstår av din text så har hon värre än bara på morgonen. Varför skulle hon inte få beklaga sig över det? För att hon har kunnat göra ivf men det kan/får inte du? Tycker du så även i andra frågor, att bara för att du inte får/kan/lyckas med något ska ingen annan heller få det? Eller anser du i allmänhet att de som gör ivf, på egen eller på landstingets bekostnad inte ska få beklaga sig alls över eventuella graviditetskrämpor i hänsyn mot de som inte får/kan? Vart går i så fall gränsen för var och när man får beklaga sig i ditt tycke i så fall? Är det ok att beklaga sig över bieffekter vid en ivf? Tex vid en överstimulering? Havandeskapsförgiftning i en ivf graviditet? Missfall? Inga ägg alls? Inga spermier? Allvarligt sjuka barn med missbildningar etc hos barn som blivit till mha ivf? Och hur är det med de som inte behöver ta till ivf utan lyckas själva men råkar ut för dessa saker? Får de beklaga sig?

Som någon annan redan skrev, det finns alltid någon som har det värre. Många är de tex som tycker att alla vi som är eller har varit med i denna tråden inte skulle få gnälla, vi har ju redan barn sedan tidigare, de har ju ingen. Men vi tycker ju att vi har "rätt" att klaga!

Jag tycker att det låter väldigt vettigt av dig att ta en paus från allt. Det verkar som du själv inser behovet. Jag föreslår även att du söker hjälp och försöker få samtalsstöd för att lära dig kunna hantera dina känslor över era problem att få till ett syskon. Gör det för din skull, men även för den familj du har. Jag hoppas att du snart mår bättre och själv ser hur dumt det är att känna så dum avundsjuka och ilska som du visade med ditt inlägg. För som sagt var, det finns alltid någon som har det värre. Försök se till dom. I ditt fall se till de som inte lyckats med ens ett första barn. Vill du se det från den vinkeln kan jag tipsa om min vän JZ79:s blogg. Hon har dåliga äggreserver och dåliga ägg så de fick gå över till äggdonation. Men hennes mans spermier är inte heller bra så nu verkar deras hopp vara kombinationen sperma och äggdonation...

Glömde lägga in hennes bloggadress, jz79.wordpress.com

Det ger kanske lite perspektiv

Bra skrivet!!!!

Tillbaka på ruta 1 igen.Var så glada över att få ett syskon till hösten när dottern var 5,5år.Men i går fick vi missfall i v10.Så nu är 2015 kört för oss.3 mf/ma på 6 månader har tagit det rätt hårt på oss.Mf i v5 mf i v10 samt ma i v18.

Näää men vad säger du!! Vad tråkigt.

kommer dem göra mf-utredning nu? Läst om att en del kvinnors immunförsvar kan ställa till det med. Finns trådar här på fl. Hoppas ni finner kraft och kan kämpa vidare!

Själv har inget hänt här ännu tyvärr. Har dock fått komma till SU tidigare och börjar IVF-färden nu.

Tror inte det blir någon utredning ännu då ma:t nog inte kan räknas med då det är konstaterat att det berodde på att barnet hade edwards syndrom (trisomi 18).
Väntar på samtal från gyn nu för att boka en tid för vul och se så att allt kommit ut.

Tror att vi lyckades bli gravid de 2 sista gångerna efter att vi gjorde spolning.Blev gravid 2 av 3 månader efter spolning men som då slutade i mf vecka 5 samt mf vecka10. Har ju väldigt trånga äggledare och ena troligt helt blockerad.Så spolningen hjälpte nog.Frågan är om man ska försöka få göra en spolning till men då bekosta den själva.

Härligt att ni får komma i gång med ivf.Var det ni som kom med i en ny studie?