Rasmus vände från mage till rygg idag, 2 gånger när vi skulle ha "nackträning". Lade han på mage, tittade bort 2 sekunder, när jag tittade tillbaka låg han på rygg. Fattade ingenting, vände honom igen, ett litet knix och vips låg han på rygg igen. Såg så enkelt ut! Hämtade såklart kameran, men då hade han förstås tröttnat och somnade som en stock när jag la honom på magen :-/. Men nästa gång ska jag vara beredd.
Bebis sov 5 timmar i natt utan att vakna. Väckte honom då, mitt vänstra bröst var knöligt och gjorde skitont. Men snacka om att känna sig utvilad! Gick och la mig 21 igår, har nog sovit minst 9 timmar.
Vi brukar inte ha extremt välstädat, men det är nog mer städat än någonsin nu. Rasmus verkligen älskar sin sjal, sover så himla gott. Så när man väl knytit på sig den och fått i honom i den vill man inte gärna väcka honom. Då har man ett par timmar att flänga runt med dammsugare och mopp och fixa tvätt. Kan liksom inte komma på något annat att göra när han sover i sjalen. Jo, jag brukar laga lunch också.
Jag har efterkontroll när bebis är 12 veckor 
känns sjukt länge dit. Har ju inte ont någonstans, men är ju helt bombis på att jag har framfall. Jag kniper och kniper, tränar som tusan hela dagarna, men hur mycket jag än kniper verkar inte det som hänger ner hoppa upp på sin plats Vill ju veta nu ju! Orkar inte vänta på efterkontrollen med att "komma igång" med mitt liv. Känner på mig att det kommer bli en besvikelse ändå, att hon varken säger bu eller bä. Går långa promenader varje dag, gör styrkeövningar enligt Olgas bok och är igång med ridningen nästan varje dag nu. Det känns bra i både kropp och själ.
Vaknade i morse med ett ömt och hårt vänsterbröst. Rasmus fick bara äta från vänsterbröstet hela förmiddagen och när han var klar pumpade jag ur så mycket jag kunde. Hjälpte inte, stenhårt från under armen och sedan en bred rand ner på ovansidan av bröstet till vårtan. Det gjorde ondare och ondare, kunde knappt röra armen. Försökte väcka bebis och få honom att äta mer, men nej, proppmätt. Böt sedan taktik, lät honom sova tills han blev ordentligt hungrig. Under tiden pumpade jag, oavbrutet. Efter ett par timmars pumpande var bröstet tömt, helt mjukt på undersiden men fortfarande stenhårt och ömt på ovansidan. Kom inte en droppe mjölk hur jag än masserade och pumpade. Sedan vaknade en hungrig bebis. Och han sög, och jag tröck och masserade. Så underbart när han började klunka. Han fick bort hela stockningen. Var lite ömt ett tag efteråt, men nu känns det helt bra. Det roligaste var nästan Rasmus min sedan när han ätit klart och bara låg och mös vid bröstet. Han såg så nöjd ut och firade av leende efter leende. Det var precis som om han förstod att han precis gjort något mycket bra. Gullunge <3
2 timmars promenad på halvt oplogade vägar. Skönt, men jag är helt slut. Bebis sov gott, men nu när vi kom in vill han bli buren på. Jag som bara ville ligga och myyysa i soffan
För min del får tiden gärna stanna ett tag. Vi har det så mysigt och bra just nu tycker jag
Rasmus har sovit hela dagen. Blir nästan orolig att något är fel. Alltså han äter varannan - var tredje timme, men somnar om direkt efter. Han har varit väldigt nöjd och lätt att ha sista tiden, i princip inte ett gnäll, men han har varit mycket pigg och vaken. Vad tror ni, kan dom ha sovdagar ibland eller ska man bli orolig?