December bebis 2013

Många hoppas på januari för oss också, jag hoppas snarare på december. Visst förstår man deras oro för skolgång osv men herregud, det är så sekundära problem. Så länge det kommer ett barn som klarar sig och lever är vi glada.

Vi har dock 8 födelsedagar i december i vår familj, så visst kommer det innebära ännu mer knapra jular, men med tanke på bergen av julklappar vi ändå har i familjen känns det kanske bra - det är så överdrivet med paket som tar flera timmar att öppna...

jag hoppas bebis kommer ut frisk, och tror den kommer när den är menad att komma helt enkelt. :) 

Ja, jag har oxå fått höra " hoppas du går över så det blir i januari". Men jag vill så gärna att bebisen kommer i december. Är ju så inställd på det nu och om jag ska gå över så måste jag gå över typ 13-14 dagar för att få i januari. Men hur kul är det att fylla 1 eller 2 januari då? Det viktigaste är att bebisen mår bra. Vi har 3 födelsedagar i december. Har varit 5 förut men farfar och mormor är döda tyvärr. Men vore lite häftigt om den lille ville titta ut på min mosters 50 årsdag den 19 december då bebisen verkligen är beräknad. Tänk vilken födelsedagspresent

Folk har tom sagt till mig att dom hoppasvpå januari. Jag är beräknade 7/12. Omöjligt mao.

Gick övet 16dgr med sonen och det var vidrigt. Önskar man ingen..

Jag är också vansinnigt rädd för att behöva bli igångsatt, så därav vill jag inte gå över tiden, kommer må skit varje dag som är över tiden då igångsättning kommer närmare och närmare.

Är livrädd för att det går så himla fort vid induktion, livrädd för att få cytotec som jag förmodligen kommer vägra ta (de får hellre snitta mig i så fall) och så är jag också jätterädd för att snittas som jag helst inte alls vill uppleva.

Usch, förmodligen går det ju fint och det startar av sig självt men fy.. En del av rädslan beror på att det går så fort vid induktion och jag vill verkligen inte det pga vill spricka så lite som möjligt. Är även lite rädd för epidural av samma anledning, att behöva värkstimulerande dropp sen om värkarbetet saktar ner och att det sen ska gå fort som tusan och att jag därmed ska spricka.

Jag funderar på att försöka helt utan epidural bara för den rädslan. 

Låter lagom. Fler filtar och täcke hade vi sist så varierade vi utifrån väder. Det är underifrån det blir kallt men en bit liggunderlag etc lösrr säkert det. Jag gillar fårfäll och när katt fanns fick den inte vara i vagnen. Den kan kväva bebis så den fick stanna ur. Men sånt måste man ju välja efter tycke och smak..

Jag förvånas över hur folk kan vara så oförstående. När vi kom ut från ultraljud i november och fått konstaterat att vi än en gång hade en död bebis i magen skulle min barnmorska säga något "uppiggande". "Ni är nog snart tillbaka här, så lätt som ni blir gravida. Det räcker ju med att skaka lite på kalsonerna". Bara det känns ju fruktansvärt jobbigt att höra medan man fortfarande bär på ett barn, om än inte levande. Sedan fortsätter hon " men se till att det inte blir ett decemberbarn bara, dom är det synd om". Det var inget jag lade någon stor vikt vid just då, men när jag sedan plussade och räknade ut att det skulle bli ett decemberbarn så dök kommentaren upp i huvudet gång på gång. Har funderat en hel del på vad hon menar, men har valt att släppa det nu. Den här gången har vi en annan barnmorska!!

Min sambo har en dotter som är född 31 december, har aldrig hört henne knorra över det!

Det där med katter som kväver bebis är en halvmyt och mer sällsynt än hundar som biter dem svårt så jag är inte så rädd för det faktiskt. De flesta katter håller sig undan skrikande bebisar, och mina hatar barn och byter helst rum om det är sådana i närheten så vi får se om det överhuvudtaget blir ett problem :P

Katterna kommer inte få ligga i vagnen (vi kommer bära upp liggdelen, chassit kommer stå nere i cykelrummet) men det kommer dom lyckas göra ibland ändå, de skulle dessutom hysteriskt försöka ta sig in i den om det låg en fårfäll där - de jagar raggsockor och allt annat som är ull som galningar! :D

Så det känns inte som ett problem, men ett mycket tunt liggunderlag är ju kanske något att köpa! Ska se vad vi kan hitta.

Alltså det folk menar är ju dels att man får göra allt sist av alla sina klasskamrater, dels att jul överskuggar ens födelsedag. Sen är det ju bevisat att decemberbarn har svårare i skolan och sällan blir uttagna till fotbollslag osv, eftersom de naturligt ligger "efter" (fast inte egentligen). Det är ju ganska lättlöst - har man ett barn som inte är snabb i förskolan och hänger med kanske man ska skjuta skolstarten till året efter, har man ett tidigt barn kan man strunta i det... känns som ett icke-problem. Och hur stor skillnad är det på november och december ändå liksom!? :)

Det är folk som GÖR det till ett problem mer än något annat. Det är väl inte synd om ett barn som får vänta lite med att köra moppe liksom, jisses, då har man ett bra liv om det är största sorgen!

Den där barnmorskan är dum i huvudet för övrigt. 

Jag satsar på att föda 15 november. Nä skämt å sido men dottern föddes efter 37 fulla veckor. Jag har bf 7/12 och vill inte gå över tiden och få nära jul. Dels för att det verkar tråkigt att fylla nära julafton och dels för att jag är livrädd för rs-virus och smittor. Har mycket små barn i släkten och känner inte för att fira jul hemma ensam. Hade varit skönt att vara lite läkt där nere och återhämtat sig lite till jul och ha en bebis på 1 månad. Min dröm var att få i september men månad efter månad kom mensen. Tänkte hoppa över så det inte blev dec barn men vi ansträngde oss inte vidare och mannen åkte bort lagom till ÄL. Nu är jag så glad att det blev december barn. Folk tycker synd om barnet men jag resonerar så att hellre födas i december än att inte finnas alls. Hade det blivit ett januaribarn vore det ju en helt annan människa. Älskar min lille son redan nu

Jag håller verkligen med om det där att man ju bara kan skjuta på skolstarten ett år om det verkar lämpligt. Det blir ju precis samma sak som om barnet verkligen fötts i januari året efter. Och då blir man ju plötsligt i stället "först" med allting.

Själv var jag väldigt väldigt tidig med saker som barn (läste bra och räknade matte i ganska tidig dagisålder) så jag har varit i situationen att jag började skolan med årskullen över, fast jag var decemberbarn. praktiskt taget två år yngre än många av mina klasskamrater, med andra ord, och upplever det som väldigt positivt, också nu i vuxen ålder då jag har hunnit göra så mycket mer än jämnåriga, kommer vara klar med min utbildning väldigt tidigt osv.
nu är det ju här ett väldigt speciellt exempel, men det jag menar är att jag tror inte att ens problem sitter i vilket datum man råkade födas, utan det viktiga är hur väl man får sina behov tillgodosedda efter det mognadsstadium man befinner sig i. Visst finns säkert folk som är födda sent på året som är ledsna över att de fick köra moppe några månader senare än sina kompisar - men handen på hjärtat, finns det inte en miljon grejer som en femtonåring är frustrerad över att kompisarna kan göra och man själv inte? oavsett vilken månad man föddes...

Och som flera redan har sagt, det är inte så lätt alla gånger att planera in sin bebis precis till när man själv eller någon annan fått för sig att det är bäst att ha den. Att vi allihopa har bebisar i våra magar som än så länge lever och växer, och som vi kommer vilja ta hand om och tycka massor om när de kommer ut, är ju trots allt det som är viktigast och häftigast. (ja, mina gravidhormoner tar över lite här käner jag...)