Migrationsverket, uppehållstillstånd, lång väntetid

Smilla75 - det är uppskattat att du tar dig tid att svara på en del oklarheter men snälla bespara oss dessa "tänk vad många ärenden vi skulle ha hunnit hantera om det inte vore för "- ursäkter. Det är inte konstigt eller onaturligt att man på alla sätt försöker skynda på tiden för att kunna få leva med sin partner. Du förminskar denna plåga som vi känner när vi varje morgon måste utstå ytterligare 1 dygn av vårt liv ofrivilligt ifrån den/de vi älskar. Att man då drabbas av depression och än värre symtom av andra psykologiska besvär är inte främmande. Det som pågår med migrationsverket och dessa handläggningstider som nu är utom kontroll och skapar en ovisshet är ett brott mot mänskliga rättigheter - och det oberoende om det beror på regeringen eller inte. Faktum kvarstår att vi blir inte behandlade så som en svensk medborgare har rätt att bli behandlad och därmed kommer man som en människa som behandlas orättvist att försöka få rättvisa med alla medel möjligt. Så ni kanske ska se över hur ni förmedlar informationen så kanske ni inte får dessa 40000 förtursansokningar per år som "saktar" ner hanteringen av ut-ansökan? ??? Har ni funderat över det kanske???

Fakta mesigt har du säkert rätt. Tänker ändå ge det ett försök. Min erfarenhet av allt som har med bedömningar att göra är att allt bygger på hur bra du kan argumentera för din sak. I detta fall hur bra min läkare kan förklara situationen.

Visste att det skulle komma negativa kommentarer om att om "alla" bara struntade i att göra såhär och belasta dem mer så skulle vi alla gynnas och få det bättre.

Ställer mig även frågande till din kunskap om psykisk ohälsa. ADHD är inget du har besvär av till och från. Det är något du alltid lever med, som att sakna två ben och därav inte klarar av vissa saker.  
Det är långt ifrån en depression som går över.
Som jag sa tidigare, livshotande vad är det? Läs lite om ADHD och andra psykiska sjukdomar så kanske din bedömning är att det är något som är livshotande? Livshotande var heller inget dem nämnde när jag var i kontakt med handläggaren. Allt berodde på hur en diagnos påverkas av en lång process.
Skulle kunna diskutera detta i oändlighet dock hör det inte till denna tråd. Detta kanske inte ens var riktat mot mig, kanske inte ens var något negativt menat. Så kanske är bättre att återgå till vad tråden handlar om.
Lovar att skriva vad resultatet blir av förtursbegäran. 

Jag förstår naturligtvis frustrationen och att ni gör allt ni kan, annars hade jag inte svarat här. Hade verket givit korrekt information hade jag inte heller behövt svara här. Men vi vill ge god service och snabba, korrekta beslut, det får vi verkligen inte förutsättningar för att göra. Arbetsmiljön är under all kritik men merparten av personalen arbetar på så gott det är möjligt. På "golvnivå" finns inget vi kan göra för att påverka mer än vad ni kan är jag rädd.

Och det är som sagt väldigt uppskattat att du ens orkar titta förbi här och för att inte nämna svara på frågor och funderingar. Det hoppas jag att du förstår. Men som du själv bekräftar är informationen från verket under all kritik. Om rätt och specifik info hade getts från början bland annat om förtur, handläggningstid, köplats etc så hade nog färre behövt ringa on dagligen och där kan nog mycket tid sparas.

Hej Ella

Å ja :)

Ligger søknaden din også i västerås?

De sa til meg de skal også invitere meg til intervjuet, men når får jeg dette mailen tror du?

Hej Smilla, tack för att du skriver i denna tråd.
Dock så tycker jag det är märkligt av dem att inte ge förtur i exemplet du tar upp med någon som är havande i vecka 20.

Nu är det ju över 10 månaders väntetid minst. Så barnet hinner ju ändå bli fött innan beslut kommer. Så förtur måste ju ändå beviljas nångång, så varför dra ut på det?

Snart kommer ett svar på JO-anmälan från diktaturen: "anmälan avvisas". Man får finna sig i att vara rättslös i dagens Sverige. Alla resurser går till de nyanlända. Andra klassens medborgare är vad vi är.

Jag har förstått att ni i denna tråd verkar "störa" er på oss som beviljats förtur. Eller har jag helt fel? Jag har sökt både råd och tips här men inte fått många svar. Men dock pepp av Eellaa! Tack! Då kan jag berätta lite hur det känns att vara gravid i v 35 och fortfarande inte fått ngt beslut av miv. För dom som inte varit gravid är det kanske svårt att sätta sig in i hur mkt känslor o hormoner som finns i kroppen. Även om vårat ärende behandlas snabbare äm era så går vi runt o bär på konstant sorg. Vi har inte delat den här graviditeten. Min man har aldrig känt vårt barn sparka i magen. Sist jag pratade med miv sade en " ja men du får väl medicinsk omvårdnad även om han inte är här?". Då bröt jag ihop..IGEN. Gråta i omklädningsrummet. Torka tårarna o ut till kollegorna igen. Så har mitt liv sett ut sen mars. Toppar o dippar o toppar o dippar. Jobbat 100% tills igår. En vardag med två större barn där det ingår dagis skola matlagning tvätt disk aktiviter..u name it. Idag är första dagen på min havandeskapspenning. Jag är sängliggande. Ska ringa miv idag. Men har bara magont då jag tänker på det. Lägenheten är ett kaos av disk o tvätt o stök. Så även om " vi med förtur" tar eran tid så kan jag tala om att vårt liv inte heller är så jäkla kul. Nu står min sista förhoppning till att min man kan få vara med när jag föder. Det behöver både jag o han. Men ovissheten gör att jag knappt orkar ta mig ur sängen. Trots att solen skiner därute.

Dessutom det som får mig att gå sönder dagligen är att vårat ofödda barn verkar inte ha några som helst rättigheter. Och ja jag håller med en föregående talare om att detta som man går igenom strider mot mänskliga rättigheter!

Förturen beviljades omgående för oss. Men beslutet verkar dröja..