• Anonym (Tess)

    Makens och min egna semestervecka är hotad!

    Jag och min man har varit tillsammans i nio år, gifta i sju år.

    Min man har en son på elva år som bor hos oss varannan vecka, vartannat lov, samt fyra veckor under sommaren.

    Min man och jag är lediga fem veckor var under sommaren (alltid samma veckor), så en sommarvecka har vi alltid haft tillsammans själva, utan barnet. Den veckan har vi alltid passat på att åka utomlands bara vi två, för att riktigt få koppla av och ro om varann som familj, maken och jag. Detta har aldrig varit något problem.

    För elva månader sedan så fick vi en gemensam dotter.
    För mig är det självklart att vi fortsätter precis som vi alltid har gjort under alla år, dvs att vi har makens son fyra av fem semesterveckor och under den femte veckan (då vi inte har hans son) så åker vi utomlands. Självklart för mig är även att vår gemensamma dotter följer med på denna resa.
    Detta håller dock inte svärmor med om. Hon tar pojkens "parti" (även om han själv inte någon gång uttryckt något i frågan), och menar på att vi lämnar honom utanför om vi åker utomlands utan honom.
    Jag anser att svärmor har fel.

    1. Vi har ALLTID åkt utomlands utan makens son - det har ALDRIG varit några problem!

    2. Veckan vi åker utomlands på, är en vecka då barnet antingen är med sin mamma (som även hon har fyra veckors sommarsemester tillsammans med sin son, varav minst en vecka av dessa fyra, spenderas utomlands), eller med sin mormor och morfar, eller farmor och farfar (pojken brukar spendera ungefär en vecka var hos m&m och f&f under sommarloven, för att slippa fritids under sommarloven).

    3. Vi har som sagt alltid åkt på en utlandssemester jag och sambon - som en familj, - som den familj som vi är och alltid har varit varannan vecka, under alla dessa nio år. Nu har jag och sambon fått tillökning i vår familj och givetvis så får vårt gemensamma barn bli en del av vår årliga familjesemester! Vart annars ska vi lämna vårt barn under denna vecka - och varför?!

    Jag tycker att detta är helt absurt! Jag blir väldigt arg, ledsen, besviken - ja, det är många otrevliga känslor gentemot svärmor just nu kan jag säga.

    Jag ville bara skriva av mig lite och kanske få lite stöttande ord från andra som är eller som har varit i en liknande sits?

  • Svar på tråden Makens och min egna semestervecka är hotad!
  • Anonym (Mean)
    Anonym (hmm) skrev 2014-07-03 09:57:48 följande:

    Det jag skrev var ett helt annat exempel, hade inget med den 11-årige sonen att göra.
    Varför skriver du off topic? Vi diskuterar Ts situation. Och i den ingår 11-åringen som ALDRIG har fått åka med pappa på semester utomlands.

    Det jag svarade på var gällande Ts situation, inte dina vänner...


  • aldrigmer
    Anonym (Mobbing) skrev 2014-07-03 07:43:58 följande:

    Usch jag blir mörkrädd av den resonemangen ni har :-O. Ja orkar inte ens utrycka mig hur fel ni behandlar sonen. Ja de va en sak när ni inte tog med något barn. Men nu när ni tar med ett barn då ska ni för fan inte lämna det andra barnet utanför, det är mobbing. Ja tycker de är jävligt fel inställning ni har. Hade varit en sak om dottern hade fått stanna hemma också... Visst ja hon ammar. Men då tar man helt enkelt med båda två. De e fan skam hur du tänker Ts. Och hur du tänker med dessa fyra veckor hit och fyra veckor dit, en vecka hit och en vecka dit. ... Pojken har visst tillgång till att säga vad han vill .. Och vill han inte följa med är det en annan sak!!! Gu va arg jag är på dig.. Ja de hade varit bättre ni inte hade skaffat något barn ihop för då får ni ju inte egen tid längre ...


    Han vill inte följa. Han vill ha sin sommar som han är van, en sprillans ny lillsyrra räcker som nyhetsinslag förmodligen. 
  • Anonym (hmm)
    Anonym (Mean) skrev 2014-07-03 10:17:55 följande:
    Varför skriver du off topic? Vi diskuterar Ts situation. Och i den ingår 11-åringen som ALDRIG har fått åka med pappa på semester utomlands.

    Det jag svarade på var gällande Ts situation, inte dina vänner...

    11-åringen har fått åka utomlands med sin mamma.
    Om villkoret för TS är att hon måste lämna dottern hemma så får dottern ALDRIG åka utomlands.

    Det är inte nödvändigt att överkompensera barn även om de inte lever i en kärnfamilj.

    (Jag förstod att du inte förstått vad du svarade på)
  • Anonym (ta med sonen)

    Kan väl inte vara en stor sak att bya sommarvecka med mamman och ta med sonen? Om han är 11 nu så kommer det ändå bara handla om några år som han vill följa med. Dvs 4-7 veckor av era liv.

  • Brumma
    Anonym (ta med sonen) skrev 2014-07-03 11:26:18 följande:

    Kan väl inte vara en stor sak att bya sommarvecka med mamman och ta med sonen? Om han är 11 nu så kommer det ändå bara handla om några år som han vill följa med. Dvs 4-7 veckor av era liv.


    Men... Mamman vill inte byta - än viktigare - SONEN vill inte byta. Han vill att sommarlovet skall vara upplagt som det alltid varit!
  • Anonym (Men fatta läget!!)
    Anonym (Usch) skrev 2014-07-02 22:51:17 följande:
    Hua, att det verkligen finns människor som du :(
    Ärligt, jag förstår inte vad du menar.
  • Anonym (Men fatta läget!!)
    Anonym (Mobbing) skrev 2014-07-03 07:43:58 följande:

    Usch jag blir mörkrädd av den resonemangen ni har :-O. Ja orkar inte ens utrycka mig hur fel ni behandlar sonen. Ja de va en sak när ni inte tog med något barn. Men nu när ni tar med ett barn då ska ni för fan inte lämna det andra barnet utanför, det är mobbing. Ja tycker de är jävligt fel inställning ni har. Hade varit en sak om dottern hade fått stanna hemma också... Visst ja hon ammar. Men då tar man helt enkelt med båda två. De e fan skam hur du tänker Ts. Och hur du tänker med dessa fyra veckor hit och fyra veckor dit, en vecka hit och en vecka dit. ... Pojken har visst tillgång till att säga vad han vill .. Och vill han inte följa med är det en annan sak!!! Gu va arg jag är på dig.. Ja de hade varit bättre ni inte hade skaffat något barn ihop för då får ni ju inte egen tid längre ...


    Men det är TS barn. Självklart måste hon ta med sin nyfödda dotter. Att hon INTE vill ha bonussonen EN vecka per år är väl inget konstigt? Självklart bryr hon sig om sitt egna barn mest, vilket inte utesluter att hon bryr sig VÄLDIGT mycket om bonussonen. Men att tro att TS känner exakt lika för båda barnen är bara befängt. Däremot ska man inte särbehandla barnen så att det märks. Men att åka på sin årliga resa som man gjort i många år utan bonussonen EN vecka om året är enligt mig inte att utesluta någon. Hade bonussonen inte fått åka utomlands med sin egen mamma hade jag också tyckt att det hade känts fel, då får han ju ingenting och det bli orättvist. Jag säger som nån klok själ sa här inne; TS kan åka nu utan bonussonen om det är viktigt för henne. Om några år när dottern blir större känner säkert TS ett annat band till bonuspojken då han är syskon till hennes barn och då löser det sig nog automatiskt att han kommer att följa med. Om han VILL förstås. Han får ju avstå något annat som är en tradition och han tycker om. Själv tycker jag att mobbing verkar utövas mot TS för att hon vägrar släppa i från sig den enda lilla ynka veckan om året då hon fick slappna av och vara med sin man/biologiska familj. Hur du och andra uttryckt sig här mot TS i KÄNSLIGA RUMMET är således inte ok!!
  • Anonym (Men fatta läget!!)

    Förstår inte vissas resonemang här att barnet MÅSTE åka med pappan på semester OCKSÅ fast det kanske åker med mamman. Att det blir så jäkla orättvist för barnet.
    Eh, då måste väl båda föräldrarna följa med på läkarbesök osv eftersom det måste vara RÄTTVIST. Jag tror allt handlar om föräldrar som har så j*a dåligt samvete över att de skiljdes/separerade att de måste överkompensera barnet i alla lägen resten av livet. Om ni nu har så dåligt samvete över era barn efter separation, överväg att stanna kvar i relationen i stället så att barnet/föräldrarna har ständig tillgång till båda föräldrarna! Eller inse att barn klarar av en separation också om de vuxna är mogna nog att göra det bästa för barnet. Men att tvinga TS till att ta ett föräldraansvar för att kompensera att pojkens föräldrar separerade och det därmed blev så synd om honom, det förstår jag inte! Det är den biologiska mammans och pappans ansvar. Ni hoppas på TS. Ifrågasätt pappans beslut istället. Eller biomammans som är nöjd med upplägget.

  • erja

    Fyy vad elakt, fattar verkligen inte, när du träffade din man sâ kom väl hans son pâ köpet? Om ngt skulle hända hans mamma och sonen skulle behöva bo hos er pâ heltid (gud nâde!) dâ skulle han ju plötsligt tillhöra ER familj pâ "heltid"? Din mans son är ju en lika stor del av honom precis som er gemensamma dotter! Tycker det är vidrigt hur folk pratar om att de har barnen pâ del och heltid som att det vore att jobb, ett objekt som ska skötas om, fixas. Ni är väl alltid en familj oavsett? Om du är sâ upprörd sâ att du t o m mâste starta en trâd om detta sâ kanske du borde ställa dig frâgan varför du verkar trivas och mâ sâ himla bra den veckan dâ sonen inte är med, vad är det hos honom som stör dig? Att han är resultatet av din mans och hans ex kärlek? Förstâr verkligen inte hur det kan vara sââ viktigt för dig att vara själva när ni nu faktiskt har hans syskon ocksâ? Situationen är ju knappast sonens val eller fel, sâ hemskt att exkludera honom, hemskt nog ändâ att barn kastas fram och tillbaka som en pingpongboll och har olika boenden.

  • Anonym (Men fatta läget!!)
    erja skrev 2014-07-03 13:06:16 följande:

    Fyy vad elakt, fattar verkligen inte, när du träffade din man sâ kom väl hans son pâ köpet? Om ngt skulle hända hans mamma och sonen skulle behöva bo hos er pâ heltid (gud nâde!) dâ skulle han ju plötsligt tillhöra ER familj pâ "heltid"? Din mans son är ju en lika stor del av honom precis som er gemensamma dotter! Tycker det är vidrigt hur folk pratar om att de har barnen pâ del och heltid som att det vore att jobb, ett objekt som ska skötas om, fixas. Ni är väl alltid en familj oavsett? Om du är sâ upprörd sâ att du t o m mâste starta en trâd om detta sâ kanske du borde ställa dig frâgan varför du verkar trivas och mâ sâ himla bra den veckan dâ sonen inte är med, vad är det hos honom som stör dig? Att han är resultatet av din mans och hans ex kärlek? Förstâr verkligen inte hur det kan vara sââ viktigt för dig att vara själva när ni nu faktiskt har hans syskon ocksâ? Situationen är ju knappast sonens val eller fel, sâ hemskt att exkludera honom, hemskt nog ändâ att barn kastas fram och tillbaka som en pingpongboll och har olika boenden.


    Apropå din sista mening att barnet är en pingisboll: vems fel är det då?
    Jag antar att du anser att denna pojke borde bo hos mamman ELLER pappan på heltid och bara träffa den andra föräldern vh?

    Jag är styvmamma och kan tala om för dig att hade nåt hänt modern hade han bott hos oss hela tiden och varit "vår" som och jag hade räknat honom som "mitt egna" lite..
    Nu finns dock en moder som ÄR barnets riktiga mor och alla mödrar tillåter inte alla styvmammor att behandla barnet som sitt eget.
    Vilket gör styvmammerollen till den mest otacksamma någonsin. Du SKA älska och behandla barnet som ditt eget!! (Trots att dom kanske inte gillar dig!) Men du har NADA att säga till om och du och dina känslor sätts alltid sist. Sätter du inte dina känslor sist utan insisterar på att du har rätt till NÅNTING NÅNGÅNG ibland utmålas du till den hemska styvmodern. Jag kan INTE rå för och tänker INTE ta ansvar för att bonuspojkens mamma valde att gå och lämna min nuvarande man.
    Det får hon stå för själv. Hon gjorde att barnet får "fara som en pingisboll" som du så vackert uttrycker det. Däremot försöker jag göra det bästa av situationen. Det räcker bra det.
Svar på tråden Makens och min egna semestervecka är hotad!