septemberbarn 2014

Jag vet inte, men det är ju ingen lag på att ge gröt. Min dotter gillade gröt tidigare, men vill inte ha det längre. Tänkte därför ge potatis och morot ikväll istället.

Testa förresten att blanda lite morotspuré i gröten, det gjorde jag en kväll när jag hade puré kvar som behövde ätas upp eller kastas. Det gillade min flicka.

jag ger mosad färsk hallon eller rivet färskt äpple till gröten (lite gröt och lite frukt på varje sked. Min son älskar det!

annars så kommer de säkert att tjata på dig på bvc, föreslå att du ger välling istället (för att det är samma sak, bara utspädd), eller att du lagar hemmagröt och smyger in en sked välling, eller att du lagar exempelvis jordgubbskräm med lite välling i.... Svenska barnmorskor och läkare är enormt förtjusta i den där "berikade" gröten/vällingen.

min dotter åt det aldrig, och är frisk ändå

fast vänta nu, du berikar ju gröten själv, eller hur? med järnsaft och annat?

nu i efterhand vet jag varför min dötter ratade gröten: den var för lös. Så du kan prova ta väääldigt lite vatten, hon gillar det kanske mer.

Min dotter ammar varannan till var tredje timme dygnet runt. Ungefär. Ibland blir det mer och ibland mindre. Men det är sällan det är mindre än var tredje timme. Ibland är det inte maten hon är ute efter så då blir det bara en liten snutt. Hon bestämmer själv när hon vill tutta, jag försöker styra så lite som möjligt. Ska vi åka iväg ler om hon blir trött och ska sova brukar jag försöka få i henne en slurk innan för att undvika att hon skriker i bilen eller vaknar och är hungrig efter bara en liten stund.

Vi har börjat lite lätt med mat och gröt men hon är väldigt tveksam

Tack för alla svar!

Jag håller med om att barn ska få äta när de är hungriga och jag skulle aldrig neka henne. Men hälften av gångerna jag matar henne är på mitt intiativ, hon har varken hunnit bli sur eller irriterad. De gångerna blir hon liksom överraskad över att det kommer mat. Jag har ibland glömt ge henne mat i 3,5-4 h utan att hon klagat, varför jag tänker att jag skulle kunna amma mer sällan utan att hon "blir nekad".

Nu låter ju inte 7-9 gånger per dygn så ofta, i relation till er, utan helt genomsnittligt. Tack för er respons.

Tack för svaren! Har gjort den väldigt lös faktiskt.. Ska tjocka till den och blanda i lite morot och prova :)

känner ni att ni märker bebisens personlighet, hut han/hon är?

min son verkar vara en "mjukis": han älskar att gosa, är väldigt lättflörtad ler glatt till alla som tittar snällt på honom, är lättskrämd och gråter lätt (både när han råkar störta till nåt lite grann, och när jag säger till hans syster med sträng röst). är däremot väldigt lätt att trösta. verkar vara mycket samarbetsvillig.

undrar hur det blir när han blir större...

hans 5åriga storasyster, när hon var bebis, var tvärtom:

en riktig hårding och tuffis (det är hon fortfarande)
grät aldrig, första ggn grät hon vid inskolningen på dagis. alltså aldrig grät som bebis. Nu gråter hon knappt någonsin heller.
brydde sig inte om hon råkade slå sig. (samma nu)
var aldrig rädd för någonting (hon är likadan nu).
visste vad hon ville och lät aldrig någonting komma ivägen. en bestämd fröken ville hon tutta - då ska det vara tutte och inte sånger, lekar och gungande. Ville hon att få igång en musikleksak - då skulle just den leksaken gå igång och inte någon annan!  (är fortfarande likadan )
hon hade enorm integritet som bebis, ungefär som en katt som bestämmer själv när hon vill tas upp, och inte tvärtom. samma integritet nu.

ni som har flera barn: märkte ni att era barns personlighet var tydlig redan när de var bebisar?

och så är de båda sociala och nyfikna och framåt, men jag koncentrerade mig just på olikheterna

Tack!

Jag har kvar mitt andra jobb också.

Detta är en webshop som ska sälja prints så det är hemmabaserat :)

Är det fler än jag som känner en enorm frustration över hur orättvist livet är? Känns som att min kille glider runt på ett bananskal medan jag får göra allt jobb. Jag har burit barnet och fött det och nu tar jag hand om det dygnet runt. Jag älskar min dotter över allt, men det börjar ta knäcken på mig att aldrig få sova hela nätter. Jag är konstant trött och irriterad och mest irriterad är jag på pojkvännen som har det så bra. Jag har gett honom ett barn som jag tar hand om och han borde tacka mig varje dag för detta. 

Det är inte så att han inte gör något, med "ta hand om" menar jag främst amningen, men på något vis tar jag ändå mest ansvar. Jag ser till att skötväskan är packad när vi ska iväg, jag sätter henne på pottan (eller säger till honom att göra det), jag lägger henne, o.s.v. Han tar inte så mycket initiativ när det gäller det praktiska.

-------

Tre timmar senare fortsätter jag mitt inlägg. Är inte lika irriterad längre då jag och dottern sovit två timmar tillsammans. Killen torkade golvet i vardagsrummet under tiden, vilket känns bra. Helt oduglig är han kanske inte :) Tänk vad sömnbrist, i alla fall för mig, orsakar fruktansvärt dåligt humör. Fast lite orättvist tycker jag nog ändå att det är.