Någon runt 35 som nyligen plussat som vill följas åt

Läkaren sa inget om vilken vecka, sa bara att allt såg bra ut. Så gissar att jag är i v 12 (11+1) som jag tror. Ska på KUB-UL om 1 1/2 vecka så då antar jag att de kollar mer noga.

Hur mår ni andra som är runt v 11-12? Förutom mitt hemska illamående så känner jag inte så mycket. Inga ömma bröst. Lite molvärk i magen någon enstaka gång. Och kanske ovanligt trött, sover ju mycket för att slippa känna av illamåendet.

Inne på sjukhuset för dropp idag igen. Ska tillbaks imorgon igen och sedan varannan dag. Meckigt för det är ca 4-5 mil hit och jag ska vara här kl 8 på morgonen. Min sambo börjar jobba kl 7 i Göteborg som är 4 mil år andra hållet från där vi bor. Hade nästan varit lättare att få ligga kvar.

Hej!
Vecka 7 nu. Fortfarande har jag kvar känningar av både bihåleinflammation och lunginflammation (alltså att jag är supertrött i kroppen och lungorna och går på penicillin), men har inte direkt några känningar alls av graviditeten vad jag märker. Känns jätteskumt när jag läser om alla er andra som mår illa hela tiden - jag lider med er
(Med barn 1 hade jag inte illamående en enda dag, med barn 2 mådde jag lite illa men behövde aldrig kräkas, så kanske jag har tur även denna gång?)

Tog ett extra test i går bara för att se så att graviditeten inte avstannat och ett nytt MA var på väg, men det var en otroligt starkt streck direkt, så gravid verkar jag vara fortfarande. Möjligen har jag fått lite metallisk smak i munnen och livmodern buktar så att det syns. Brösten? Jag ÖNSKAR att de hade vuxit, men det är nog mest inbillning.

Fler än jag som knappt märker att ni är gravida ännu...?

Är i v 8. Mår fruktansvärt illa, får knappt i mig mat så har inget att kräkas upp direkt

Jätte hungrig men kan inte äta.

Sambon äter ute varje dag efter jobb så han får mat i sig eftersom jag inte klarar fixa middag.

Sitter o gråter löjligt nog nu, bara sååå hungrig o trött på illamåendet o tröttheten

Vet hur det känns. :( Har du testat Postafen och Seaband? Hjälper inte det så finns det receptbelagda tabletter att få. Hjälper inte de heller så är det tydligen bara att gilla läget och åka in till sjukhuset lite då och då för dropp så man inte blir uttorkad. Lycka till och hoppas det snart går över!

Åh stackare! Vet hur det känns! Hade så med vårt andra barn! Vad sjukskriven nästan hela grav.
Var många gånger jag ville ge upp!
Men det finns lindring att få! Både lergigan comp och primperan. Sen kan det vara skönt att åka in på dropp om du inte får i dig nån mat! Viktigt att inte bli uttorkad! Ring bm på måndag om det inte lättat något!

Kämpa på!

Vill bara ge upp :( orkar inte

Sambon förstår mig inte iheller han uppfattar mig bara som sur, han kom hem nyss o raka vägen ut i verkstaden där han lär stanna några timmar. Jag vet att han inte kan lösa det åt mig, göra så jag kan äta.....vet inte vad jag begär av honom egentligen, känner mig så ensam bara. Gråta av hunger ja jisses

Försök att prata med honom, för om du fortsätter att må så här så kommer ni behöva hjälpas åt. Att han handlar åt dig, det du vill ha. Att han sköter markservicen hemma...att avlasta dig på all sätt och vis. Han behöver förstå vilken påfrestning det är! Och som sagt prata med bm på måndag, ang Ev dropp, viktigt att du får idig näring!

Min man fick ta nästan hela det ansvaret i 9 månader för jag orkade helt enkelt inte. Jag hade nog med mig själv att överleva kändes det som!
Kram

Jag förstår verkligen er som gråter!! Jag var på utbildning i helgen och grät och grät och grät. I och för sig är det inte så konstigt för varje gång jag reser påminns jag om min syster. När jag flyger och ser stjärnorna och känner mig nära himlen. Min ett år yngre syster (enda syskon) begick självmord för snart ett år sedan i en skog. Hon lämnade en flicka på ett år efter sig och lämnade mig med massa ouppklarade saker och känslor och skuld och allt. Sorgen kommer och går men nu när jag är gravid, med alla hormoner, så kom sorgen med Full kraft. Jag trodde jag såg henne i tunnelbanan... Det var såklart inte hon men sen dess har jag bara grinat och ALLT känns hopplöst. Tusen ggr tyngre sorg nu med söka hormoner. :( det är skillnad på att det går lång tid mellan att höras... Och att man tänker att "det där löser vi sen" och att inse att vi ALDRIG kommer kunna reda ut och prata och krama om varandra igen... Ursäkta hörni... Massa hormoner väcker känslor.

Hej!

Får man ansluta?

Gick in i vecka 8 idag och om allt går bra blir det mitt fjärde barn. :D BF 23 sep säger graviditetsuträknaren.

Just nu är jag jätte förkyld så inbillar mig att jag inte känner av graviditeten så mkt längre. :O men när jag tänker efter så är jag fortfarande kolossalt trött och måste kissa rätt ofta.

Inskrivning om drygt 2 veckor. Så spännande, fastän man gjort detta ngra ggr nu. haha

Hur är era symtom kring vecka 8?

Jag hade 6 missfall på rad innan jag fick trean så därför man är liiite nervös. ;(

Hej får man hoppa in lite sent?

38 år andra barnet. Först är 8 år. Gravid i v. 11+6. Ska på Nupp om ca 2 veckor, redan gjort KUB men ej fått svaret. Antar att man får det tillsammans med ultraljudet om 2 veckor. Nervös att något ska vara fel, vill helst slippa fostervattenprov.

Har även hyperemesis och kräks väldigt mkt. Äter Lergigan och Lergigan C.