Skapar en tråd för oss som precis plussat och har BF i mars 2017.
Jag plussade igår efter 7 månaders försök och bebis beräknas enligt app att anlända 2/3-2017. Det är vårt första barn. Vi var gravida i höstas men drabbades av MA i vecka 13. Denna gång hoppas jag att allt går vägen.
Är 31 år och bor i Kungsbacka.
Hej allihopa. Är ny här och har gått in i vecka 9 idag, bf 170316. Är 34 år och har 2 pojkar på 10 och 5 år så hoppas på en flicka denna gång. Mår..... hur ska jag uttrycka mig utan att använda en massa svordom???? 
Jag känner mig i ... obalans. ja det var ett fint ord. Illamåendet är nytt för mig men väldigt påfrestande, foglossningen eller ischias hälsar på i ena skinkan, tröttheten känns som cement när man ligger ner (hopplöst att ta sig upp) och magen är i undantagstillstånd. Var för hälsosamtal hos bm och har inskrivning den 16/8. Är van tysk mödrarvård så jag vart lite chockad över hur otroligt lite man gör här. Inget gravtest där, inget VUL för att varken bekräfta grav eller för den delen se hur långt gången man är. I Tyskland är gyn (och all annan sjukvård privat) så man väljer ut en gyn-praktik man vill gå till och så görs ett första VUL på inskrivning så man får rätt bf, därefter görs ultraljud (och en massa annat) 1 ggr per månad. Så som ni förstår så vart jag lite paff med ul vecka 18, what???
Bad om KUB pga down i min mans släkt men det fick vi inte heller eftersom jag fyller 35 först om 6 veckor, jag blev alltså gravid 3 månader för tidigt. Och privat finns bara en här (en timme ifrån) men hon har stängt till mitten av september, sen boka direkt mm så då hamnar jag tidsmässigt redan kring det stora UL. Nåja mycket text som vanligt men grattis till oss alla som plussade, oavsett hur vi mår
PS: Jag har skrivit pm till LIV.. nånting för insläpp till fb-gruppen.
Min graviditet verkar ha stannat upp. Mina hormonvärden ökar inte normalt men dom sjunker inte heller. Syns ingenting på vul. Går och väntar på på att få börja blöda så vi kan försöka igen. Hoppas att det inte är ett utomkveds utan att det satt i livmodern och att kroppen snart ska fatta nåt.
Jag önskar er alla lycka till med era graviditeter!
Red en timme igår, bäckensmärtorna verkade må bra av det, yay!
I övrigt känner jag absolut ingenting. Det är både skönt och gräsligt nervöst.
Hej på er tjejer!
Millan heter jag och jag är 30+ och väntar nu mitt 3:e barn. Är i vecka 8+2 idag.
Jag ska gifta mig med mannen i mitt liv om ca 2 veckor. Vi har två döttrar sen innan, en på jorden och en i himlen. Maja fyller 3 år i september och gör just nu mina dagar extremt långa med all sin trots. Clara föddes 21 december 2015 och avled sent på kvällen den 23 december. Hon skulle alltså va ca 7 månader
Jag åkte in för minskade fosterrörelser den 19 december men upplever att jag inte redigt blev tagen på allvar å blev hemskickad med en ny tid på måndagen (21:a)
Då var det dessvärra försent, dom såg på ctg att bebisen i magen inte mådde bra å det blev akutsnitt (så där när dom tar sängen å bara springer...) Clara levde men hade det kämpigt, vi blev flyttade till Lund "över julhelgen" som det lät, men där såg dom den 23:e december att hon var hjärndöd å därför skulle respiratorn stängas av... Mitt barn skulle dö...
Det finns nog inget värre än att begrava sitt barn, men trot eller ej, man tar sig vidare.. (Man har ju inget val?!) Jag var sjukskriven i 6 månader men har nu börjat arbeta lite smått. Kommer med största sannolikhet bli sjukskriven inom 2 månader igen, då jag i mina båda graviditeter innan lidit av allvarlig foglossning, haft kryckor och varit i stort sett sängliggandes.
Bebisen i magen har vi försökt få till sen Clara dog, då hela min kropp å vårt liv längtar efter en bebis.
Jag syr barnsaker på fritiden, så som babynest, babywraps, mössor, kläder, napphållare etc etc. Finns på facebook, sök på Millans design ????
Jag har haft lite rosa flytningar å därför varit på ett vul, å då levde bebisen så vi hoppas hjärtat fortsätter att ticka och att vi får ta med oss en bebis hem från bb i mars ?????
Hela denna graviditeten kommer vara extremt jobbig psykiskt eftersom jag är och säkert kommer vara livrädd hela vägen, för för mig är det inte självklart att åka hem med ett levande barn..
Undrar du något så fråga, inga frågor är för dumma! Jag svarar på allt å speciellt om Clara ??
Min lilla ängel ska bli storasyster ????
Å tips till slutet av graviditerna:
*lita på magkänslan, rör bebisen sig annorlunda/mindre=sök vård och ge er inte!
*Skaffa gravidförsäkring plus (den man betalar en engångskostnad för) för man vill inte stå utan OM nått händer, finns sååå mycke som kan hända under en förlossning..
Och om någon känner mig så har vi INTE gått ut med detta ännu å jag vill att det stannar här!
Kram på er ??
(Finns även en fin grupp på fb för oss med bf mars 2017, men bara ca 30 medlemmar ännu, den är hemlig så syns inte att man är med där) Finns det fler grupper på fb kanske? 
Aysa: väldigt tråkigt att höra. Maktlös känsla för man kan ju inte göra någonting ...
Millan: tack för att du delar din berättelse. Det sätter saker i perspektiv. Kan inte föreställa mig hur tufft det måste ha varit att gå igenom. Samtidigt är det fantastiskt att man faktiskt kan ta sig vidare. Det är några i min bredare umgängeskrets som har upplevt liknande. Jag läste ett inlägg från en nybliven pappa som skrev väldigt fint att storebror tittat ned från himlen igår och sett lillebror komma ut ur mammas mage. Lillebror har en egen skyddsängel.
har inte blivit insläppt i fb-gruppen än. Kan nån av dem som gör det skriva pm till mig här så jag kan bli insläppt. Längtar så efter gruppen.
Har tack å lov haft en liten bättre dag idag. Illamåendet vart betydlig bättre men växtvärken var mer. Visst är det roligt hur man fungerar som gravid? Har man inte växtvärk så är man orolig för MA och har man växtvärk så springer man på toan hela tiden å kollar efter blod för man är rädd för MF. Oavsett så blir det alltid fel 
Är bara så oerhört tacksam att jag har en sån förstående partner som stöttar mig enormt och tar mycket ansvar för pojkarna så jag kan självdö i soffan, helt underbart. Även att han, hans familj och vänner är så glada för oss är oxå nytt för mig. Har tyvärr tidigare fått glädjas själv då varken min familj, jobb eller "svärföräldrarna" var glada. Fick bara dumma kommentarer som att "nja vi får väl se först så det inte blir missfall". Jo tacka för det. Sambon är dock orolig än då han längtade efter barn i hela sitt vuxna liv och hans ex gjorde abort, detta krossade honom. Har dock sagt till honom att bara en allvarlig sjukdom skulle få mig till ett sånt beslut. Det kommer bli så kul att få göra UL så han får se den lilla. Han är dock en helt underbar pappa till mina pojkar.
Jadu. Jag blöder fortfarande. Inte alls mkt, känner ingen smärta heller. Har väl blödit nu i lite mer än 20 dagar. Ska ta ett blodprov till imorgon och på torsdag får vi se vad som hänt med hcg-nivåerna.
Tog dock ett gravtest idag och det var MKT starkare denna gång. Läser att det KAN vara ett tecken på utomkveds men jag har ju inte ont :/ :/! Vill bara att dagarna ska gå fort nu :(
Jag håller tummarna för bästa, positiva resultat! Antar att ni fått reda på hur allt ligger till nu då ni var hos läkaren igår väl?
Tycker det är konstigt att gravtestet visar positivt men att han inte ser något men som du sa så kanske det var för tidigt för att se något förra gången..
Hej på er tjejer!
Millan heter jag och jag är 30+ och väntar nu mitt 3:e barn. Är i vecka 8+2 idag.
Jag ska gifta mig med mannen i mitt liv om ca 2 veckor. Vi har två döttrar sen innan, en på jorden och en i himlen. Maja fyller 3 år i september och gör just nu mina dagar extremt långa med all sin trots. Clara föddes 21 december 2015 och avled sent på kvällen den 23 december. Hon skulle alltså va ca 7 månader
Jag åkte in för minskade fosterrörelser den 19 december men upplever att jag inte redigt blev tagen på allvar å blev hemskickad med en ny tid på måndagen (21:a)
Då var det dessvärra försent, dom såg på ctg att bebisen i magen inte mådde bra å det blev akutsnitt (så där när dom tar sängen å bara springer...) Clara levde men hade det kämpigt, vi blev flyttade till Lund "över julhelgen" som det lät, men där såg dom den 23:e december att hon var hjärndöd å därför skulle respiratorn stängas av... Mitt barn skulle dö...
Det finns nog inget värre än att begrava sitt barn, men trot eller ej, man tar sig vidare.. (Man har ju inget val?!) Jag var sjukskriven i 6 månader men har nu börjat arbeta lite smått. Kommer med största sannolikhet bli sjukskriven inom 2 månader igen, då jag i mina båda graviditeter innan lidit av allvarlig foglossning, haft kryckor och varit i stort sett sängliggandes.
Bebisen i magen har vi försökt få till sen Clara dog, då hela min kropp å vårt liv längtar efter en bebis.
Jag syr barnsaker på fritiden, så som babynest, babywraps, mössor, kläder, napphållare etc etc. Finns på facebook, sök på Millans design ????
Jag har haft lite rosa flytningar å därför varit på ett vul, å då levde bebisen så vi hoppas hjärtat fortsätter att ticka och att vi får ta med oss en bebis hem från bb i mars ?????
Hela denna graviditeten kommer vara extremt jobbig psykiskt eftersom jag är och säkert kommer vara livrädd hela vägen, för för mig är det inte självklart att åka hem med ett levande barn..
Undrar du något så fråga, inga frågor är för dumma! Jag svarar på allt å speciellt om Clara ??
Min lilla ängel ska bli storasyster ????
Å tips till slutet av graviditerna:
*lita på magkänslan, rör bebisen sig annorlunda/mindre=sök vård och ge er inte!
*Skaffa gravidförsäkring plus (den man betalar en engångskostnad för) för man vill inte stå utan OM nått händer, finns sååå mycke som kan hända under en förlossning..
Och om någon känner mig så har vi INTE gått ut med detta ännu å jag vill att det stannar här!
Kram på er ??
(Finns även en fin grupp på fb för oss med bf mars 2017, men bara ca 30 medlemmar ännu, den är hemlig så syns inte att man är med där) Finns det fler grupper på fb kanske?
Beklagar Millan. Fick ni reda på orsaken? Kommer denna graviditet bevakas extra?
En konstig grej, jag hade ganska osunda vanor innan graviditeten, chips/godis och läsk i princip varje dag. Har ändå lyckats hålla vikten hyfsat i schack. Vägt 61 till mina 165 cm ganska länge. Men nu har ju jag kräkts det mesta jag ätit och tål inte socker alls så äter mestadels bra mat. Har mått såhär nu i ca 2,5 vecka men har inte gått ner något alls. Vågen har stått på 61,4 sedan plus i v 3,5 till nu 7+4? Hur kan det komma sig? Skulle tippa på att jag får i mig ca 400kcal en dålig dag och 1000 kcal en bra dag nu när jag mår såhär. På ett sätt är det ju bra då kroppen släpper gifter som kan gå till fostret när man går ner i vikt men samtidigt konstigt då jag rasat i vikt första delen av mina andra graviditeter. Kan det vara att man är lite äldre nu som gör att kroppen mindre gärna släpper ifrån sig kilona? Men eftersom jag mår som jag gör så har jag ju ingen energi och rör mig inte mycket men tycker ju att jag borde tappa muskler då och iaf gå ner den vikten? Känner mig lite förvirrad över min kropp nu.
Hur har ni andra det med molvärk? Jag har inte känt någon molvärk alls tills igår och idag. Känner svag molvärk, lite stick då och då och allmänt känslig och öm i livmodern, det gör mig lite orolig eftersom det kommer nu och inget tidigare?