Gravid IGEN - pappan missbrukar

Och om vi leker med tanken att han behöver VV senare.... OM han blir ren. Han har ändp tvingat sig på mig. Om man nu ska vara sån. Håller aldrig för honom. Han har suttit inne också.

Om han inte får morfin lagligt av en läkare, så jo, visst knarkar han när han är med din dotter. Han är knarkare och har har bara en kärlek i livet, knarket. Om han måste välja mellan knarket och din dotter, så väljer han knarket. Om valet är din dotters liv eller knarket, så väljer han knarket.

Du är mamma. Du får inte utsätta dina barn för det här. Du ska hellre gnaga av din egen arm, än låta dina barn leva och växa upp i en miljö där de utsätts för en knarkare.

Vill du att dina barn också blir knarkare? Barn som växer upp med en förälder som knarkar, fastnar lätt själva i missbruket. Det räcker inte att han lovar och svär att han inte har knark i kroppen med barnen, han kommer att bryta det löftet om och om igen.

Du står vid en korsväg. Välj rätt.

Jag förstår att du blir ledsen för det, och jag är säker på att du älskar din dotter, men beslutet att fortsätta ha en på-av relation med en missbrukande man är inte ansvarsfullt gentemot din dotter. Jag tänker att alla föräldrar ofta tänker: "hur kan jag bli en ännu bättre förälder?" I ditt fal är svaret solklart: när du tar ansvar för att din dotter inte utsätts för din oansvarsfulla beslut gällande dennes pappa.

Du säger att han aldrig gör henne illa. Jo det gör han. Inte fysiskt nej, men han gör henne illa genom att fortsätta knarka, genom att knarka hos er (du skriver tex att du kommit på honom med tabletter eller att han kommit påverkad till er), genom att slå dig och tvinga till sig sex genom tjat fast du inte vill. När han behandlar dig illa så påverkar det henne. Han gör henne också illa genom att komma och gå i hennes liv när det passar honom. Han gör henne med andra ord illa hela tiden. Du kan hindra honom från att fortsätta göra henne illa!

Din dotter blir större och kommer börja vakna när han är utanför och härjar, hon kommer se honom påverkad, hon kommer förstå att han misshandlar dig. jag har jobbat som lärare i många år och haft barn som haft missbrukande föräldrar och misshandlade föräldrar. Trasigare ungar får man leta efter. Det gör ont i hjärtat på mig att du inte tar ditt ansvar som förälder och bryter med denna man. Istället sitter du och önskar att han kommer tillbaka till dig så ni kan fortsätta som förut. Din dotter kommer ha dig som sin förebild, vill du att hon ska leva i en sådant här förhållande? Vill du inte visa henne ett bättre liv?

Bryt kontakten med honom tills han är ren (sen kanske han aldrig blir det men då får du och dottern ett bättre liv utan honom). Att bryta är ju rådet som ges till medberoende anhöriga till narkomaner. Annars finns ingen anledning för honom att skärpa sig för du tar alltid honom tillbaka, ger sex och kärlek. Tough love är det som gäller, för älskar du honom som du säger att du gör vill du väl att han tar tag i sitt liv och blir ren? Och det gör han först när han inte har någon (du) som räddar honom hela tiden. 

Du klarar det! Du kan. Hämta styrka hos dina närstående och från en kruator/psykolog. Vänd dig till MVC, vårdcentral, ungdomosmottagning, kvinnojour, anonyma narkomaners anhöriggrupp, etc. Du måste få hjälp att ta dig ur detta! Du kan! 

Och vill du behålla barnet så gör det.

Ps. Att många här skriver vad du uppfattar som hårda råd är för att vi blir så illa berörda av det du berättar och oroar oss för din dotter. Ett oskyldigt barn som blir utsatt för detta genom två föräldrars dåliga val. Vi vill henne och dig väl. 

Ta den striden när den kommer, oroa dig inte nu. Fokusera på ett steg och en dag i taget. En ren och lugn och trygg miljö för barnen idag. En dag åt gången, och varje dag du lyckas är en seger. Svåra saker i livet klarar man av om man tar en liten bit åt gången, tittar man på helheten är det lätt att tappa orken.

Du är mamma, mammor klarar vad som helst. Även när de tror att de inte gör det, så finns kraften där.

Kära TS!

Vilken jobbig situation du har hamnat i. Men så här tänker jag.. du ska självklart behålla ditt barn eftersom det är det som du vill. Det är ett syskon till ditt nuvarande barn. Du har tagit ett ansvar att ta reda på om barnet är friskt och det är det.

Då det kommer till pappan. Så måste du lova dig själv och dina barn att er relation är definitivt avslutad. Om ni har känslor för varandra längre fram när han är frisk då kanske nu kan bygga upp något tillsammans. Men absolut inte nu, förstår du det?

Fortsätter ni att träffas blir det ännu värre än vad det redan är. Dessutom kan du bli gravid en tredje gång...du måste ha någon självrespekt. Annars ta hjälp och stöd från en kurator.

Det bästa vore om du flyttade och började om på nytt där du kan tänka dig att bo. Försök att planera din och dina barns framtid. Fortsätt att studera och tänk på dina barn. Du har ett stort ansvar gentemot de. Då du fullföljer graviditeten har du en skyldighet att skydda barnen från destruktivitet och en osund relation med pappan.

Han får ta tag i sitt liv och så länge du tillåter honom att komma och ha sex fortsätter bara detta .....det är inte rättvist mot någon.

Du klarar detta ! Kram

Jag läser det ni skriver och förstår allting. Även det jag inte vill hålla med om, men jag förstår tänket.

Gejen med det hela är att han är en sån fruktansvärt trasig person. Uppväxt i misär, ingen som älskade honom, misshandlad m.m. hemma, droger i sitt hem. Jag antar att det är mamman i mig som inte vill överge honom - också.
Han säger själv att han inte vet hur man är en pappa. Att han är livrädd för sina tvångstankar och även där backar. Jag tycker att han är en otroligt fin pappa bara han LÅTER sig vara det. Ni vet, bara vara en pappa utan att analysera sönder sig.
När han tagit morfin här hemma säger han att det är för att han ska kunna leva och andas om en normal människa,men jag vet att han tar ALLT han kommer åt ute... bort från oss.

Det är frultansvärt att se någon gå ner sig så hårt...

Du är medberoende och för dina barns skull måste du sluta vara det.

Du kan inte hjälpa honom.

Du kan inte rädda honom.

Det finns bara en enda person som kan rädda honom och det är han själv. Han gör det när han är redo för det.

Han kanske aldrig blir redo.

Han håller ett tungt ankare som drar ned honom i djupet. Knarket är ankaret. Han vill inte släppa ankaret. Om han släpper det så kan han rädda sig själv, men han vill inte släppa det.

Om du försöker rädda honom, så sjunker du ner i djupet med honom och med dig följer dina barn. Du kan inte få honom att släppa för han vill inte. Inte idag. Kanske aldrig.

Det är inte lätt att se någon sjunka. Du måste, annars sjunker dina barn också.

Du har en svår roll, du är mamma till dina barn. Du får inte försöka vara mamma till deras pappa, det är inte din roll. Du måste ta svåra beslut som gör ont, och i det här fallet innebär det att låta dina barns pappa klara sig själv.

Varje hjälp du ger honom gör det enklare för honom att hålla fast ankaret.

Varje hjälp du ger honom gör att du själv riskerar att fastna i ankaret. Med dig sjunker dina barn.

Du är mamma, du får inte sjunka.

Berätta lite mer om vad det var som låg bakom, o som var din pappas fel?

Hej TS,

Frågan är inte om pappan kommer finnas där utan om du själv klarar att ta hand om två barn både ekonomiskt och orkmässigt.

Du har ju redan ett barn med honom och han kommer och går. Ser inte varför det skulle bli krångligare med ett till barn i den situationen.

Däremot tycker jag att du inte ska tillåta honom att komma om han inte styr upp sitt liv och slutar med missbruket. Inte hälsosamt för barnen att bevittna detta.

Sedan bör du också gå vidare med ditt liv och inte leva livet på ett hopp om att han ska ta tag i sig själv. Sätt ner foten och hitta någon som vill vara där för dig till 100%. Livet är kort, varför lasta pärlor åt svin när du kan finna en diamant som kan göra dig lycklig fullt ut?

Du skriver att han är en trasig person pga sin barndom. Jag undrar då hur du inte kan se att du genom att låta en missbrukande pappa vara del i deras liv för över detta arv till ditt/dina barn? Jag kan inte förstå varför du väljer att blunda för det som dina barn utsätt och kommer utsättas för genom att du ger denne narkoman tillträde till dina barns liv.

Du borde göra allt du kan för att bryta detta sociala arv så att dina barn inte blir lika trasiga, på grund av sin knarkande opålitliga våldsamma egoistiska pappa, som på grund av sitt missbruk varken kan eller vill vara en pappa. Din skyldighet är mot dina barn, inte mot honom. Han är inte en fin pappa eftersom han väljer narkotikan före sina barn. En fin pappa på riktigt skulle kämpa som ett djur för att sluta med knarket och söka all hjälp som fanns. En fin pappa kommer inte på tanken att ta tabletter på toaletten för att orka med sitt barn, en fin pappa slår inte barnens mamma eller tvingar till sig sex.

Riktigt orolig blir jag när jag läser att du skriver att han har tvångstankar som han är livrädd för och måste då backa. Vad handlar dessa om? Att skada sitt barn förstår jag det som... jag hoppas jag har fel, för vad händer den dagen han pga sitt rus inte klarar att backa från dessa tankar? Jag skulle aldrig låta mitt barn vara nära en tickande bomb. Aldrig, aldrig, aldrig! 

Det är fruktansvärt att se någon gå ner sig, men ännu mer fruktansvärt att låta ens barn bevittna det. 

På svtplay finns en dokumentärserie som heter Djävulsdansen. Den första omgången av den serien handlar om anhöriga till narkomaner och alkoholister. Du kan se den. Sen gick en dokumentär för en tid sedan som heter "Pappas flicka" och Jackie Ferms och hur hennes liv formats av en missbrukande pappa som också som vuxen hotar henne och där hon pratar om hur svårt hennes liv varit pga detta. Jag tycker du ska se dessa och fundera på detta ur dina barns perspektiv, inte ditt eget och inte pappans.