Gravid IGEN - pappan missbrukar

Hur var det nu? Du har i tidigare inlägg hävdat att barnet bara varit hemma en gång/aldrig när killen varit där över natten. De andra gångerna ni har haft sex/han våldtagit dig har dottern inte varit hemma. Men nu berättar du att du enbart har avlastning någon enstaka helg per år?

Du förstår att ju mer du ljuger desto mer olämplig framstår du?

Och för övrigt är det en ganska dålig idé att skaffa två barn som (utöver att deras pappa är en olämplig knarkare som misshandlar, utnyttjar, lurar, bedrar och våldtar deras mamma):

1) du inte har avlastning/hjälp med

2) inte kan försörja utan låter helt kallt oss skattebetalare slita för att betala för dina ungar (trots att du inte ens kan ta hand om ett är du respektlös nog att fundera på att sätta ännu ett till världen)

Ta en funderare till är du snäll. Det är inte för sent att göra sunda, mogna och ansvarsfulla val. Kram

Så dom gångerna barnet inte varit hemma kan KANSKE INTE HA VARIT dom gångerna jag haft avlastning?
Det är min mama som hjälper mig och det är inte många gånger om året, även om det har varit mer FÖRR. MEr sällan nu när bi inte längre bor nära.
Jag känner faktiskt inte för att dra mer detaljer än så!

Och sluta kalla det våldtäkt!

Ja det är jävligt osmart att skaffa TVÅ barn med honom. JAG FATTAR, jag är inte förståndshandikappad. Men nu ÄR jag gravid - igen! Vilket jag inte ville bli men men hoppas, jag är visst ingen robot.....

När måste man gå på samtal innan abort? Det är först efter v 18 eller hur?

Alla här är ense om att du aldrig mer ska släppa in honom i ditt liv så länge han knarkar. Han kommer alltid tillbaka, det är ju hans mönster, ett typiskt mönster för narkomaner. Är borta ett bra tag och dyker sen upp igen som gubben ur lådan. Så var det ju förra gången också har du själv skrivit här. Det är det vanliga mönstret med knarkare. Frågan är vad du gör när han står där utanför igen, påverkad och ditt/dina barn sover inne i lägenheten. Att du är upp över öronen förälskad är ingen ursäkt. Du måste älska ditt/dina barn mer och tycka att de är värda mer än han kan ge och värda mer än hur kär du än är i denna man. För som narkoman kan han inte ge det barn behöver, nämligen stabilitet, trygghet, pålitlighet och villkorslös kärlek. Hans första kärlek just nu är drogerna, den andra drogerna och den tredje drogerna. En narkoman är dessutom totalt opålitlig. Vilken tur att han stuckit, om det ändå vore så att han blev borta för gott, men det blir ju inte så och innerst inne vet du det också. Den dagen måste du vara stark. Ska du ah en knarkare som ramlar in och ut ur din dotters liv och förstör livet för henne? Eller ska du ge henne ett bättre liv. Du kan det! Bara du kan det eftersom hon inte har någon pappa att räkna med!

Angående aborten kan bara du bestämma. Du ska besluta på vad som blir bäst för dig och barnet, dina känslor, vad du har för möjligheter, osv. Och samtala med kurator på MVC om det. Att behålla eller inte ska du inte bestämma efter råd på familjeliv. Det är du som måste göra det som den vuxna person du är. Och det finns professionellt stöd för det, använd det  och inte FL. FL kan vara ett steg in till att våga ta kontakt med kurator, terapeut eller psykolog. 

Sedan har ingen sagt att allt är mammans fel, de flesta här säger att mannen inte är lämplig pappa, att du ska bryta med honom för att han är olämplig. Genom att bryta så visar du på att du är en lämplig och god mamma. Både mammor och pappor visar genom sina handlingar dagligen prov på hur de är som föräldrar. Om du döms av andra så tänk på vad som ligger bakom detta dömande. Det är ju utifrån det du skriver om hur du väljer att leva ditt liv, och de valen kan bara du ändra på. 

Du skriver i att annat inlägg att du är så ledsen att ditt barn inte får en pappa. Men så har de ju alltid varit. Denne man har alltid prioriterat narkotikan och älskar narkotikan mer än sin dotter. En sådan man är inte en pappa värd namnet. 

Tycker du ska lyssna på avsnitt av medberoendepodden: medberoendepodden.podomatic.com/

Flera berättelser som du kan inspireras av (när det gäller att bryta upp) och förskräckas av (när du hör hur barnen har det), tycker särskilt du ska lyssna på dem som barnen berättar om att växa upp med beroende föräldrar. 

Trots att jag blir så ledsen för ditt barns skull och vill ruska om dig så du vaknar vill jag också ge dig en styrkekram. Du fixar detta! Du kan! För din dotters skull och det andra barnet om du väljer att behålla

Jag är inte elak. Jag berättar bara hur lagstiftningen ser ut och hur sociala myndigheter skulle resonera kring er föräldraförmåga. Och det faktum att du inte förstår det tycker jag är väldigt talande att du inte riktigt förstår hur du riskerar att skada ditt barn. Nej du, det är sannerligen inte bara mammans fel. Men i detta fallet är det DU som skriver på fl i frågan, det är DU som är gravid, det är DU som har enskild vårdnad och har barnet boende hos dig och därmed är det DU som har huvudansvar för barnets välmående och säkerhet. Och dina val får också konsekvenser för flickan. Inte bara pappans.

Du skriver att du straffas. Nej, det är ditt barn som straffas i slutändan. Om du prioriteterar förälskelse före att tillgodose ditt barns behov.

Du talar utifrån dig själv. Jag talade utifrån din dotter. Vilket du också ska göra tycker jag. Se utifrån dig själv nu och börja tänk utifrån dottern såsom en bra förälder gör.

Du är ledsen att din dotter inte får någon pappa. Det kan jag förstå. Men du sitter mitt i problemet och kan inte se det vi ser. Jag ser en omogen egocentrisk pojke som skadar dig och skiter i sitt barn. För använder han sitt eget kött och blod som en bricka i ett spel och som utpressningsmetod för att få sin vilja fram är han inte en pappa, bara en person som skvätt en spermie i dig. Känslorna gentemot dottern är så minimala att han väljer bort henne utan att blinka. En sån "pappa" mår hon bättre utan.

Du får alltid gå på samtal om du önskar det! Det erbjuds alltid. Det är också kostnadsfritt. Jag tycker du ska gå på ett sådant samtal. De är inte dömande utan stöttande. Har du någon vän eller din mamma som du kan prata med?

Sluta skyll på att du inte kan rå för dina känslor för honom etc. Nej det kan du inte, men du kan välja hur du vill leva ditt liv med ditt barn. Du kan, och bör välja ett liv åt ditt barn där hon slipper en missbrukande pappa.

Jag har en missbrukande bror och jag vet hur dom fungerar. Jag älskar honom trots allt, men hade han haft ett stackars oskyldigt barn hade jag fanimej sett till att han aldrig kom i närheten av det barnet.

Pappan borde inte överhuvudtaget få vara i närheten av er förrän han är totalt drogfri och har varit det ett tag. Hur i helvete kan du låta honom vara med er när han är påverkad?? Vill han ens sluta?

Jag tycker helt ärligt att du ska göra abort. Det räcker med ett stackars barn med en usel pundarfarsa och en mamma som låter idioten komma och gå som han vill. Skärp dig! Och gör det som är bäst för ditt barn, håll honom borta från henne. Bryt helt och hållet.

Jag är ledsen att jag gjorde dig upprörd, men jag skrev faktiskt i all välmening och ville hjälpa

dig. Ibland är hårda ord provocerande, jag förstår det. Jag ville få dig att öppna ögonen för hur allvarligt detta är, att det faktiskt finns en verklig risk att socialtjänsten anser att din dotter behöver flytta från dig en period. Men är du medveten har du också en möjlighet att förändra! Du kan inte förändra honom, men dig själv! Ta av dina "förälskelseglasögon" och sätt på dina "mammaglasögon" och ta inte av dem, inte ens för en liten stund. För du ska bara se livet och omvärlden ur ett barnperspektiv där hennes behov är det enda viktiga och dina egna får stå åt sidan ett tag. Just nu ska inget annat vara viktigt. För du är en bra mamma, alldeles säkert! Du behöver bara bli lite påmind om att dina "mammaglasögon" är de enda du behöver just nu :) Lycka till!

Hej TS!

Jag har inte hunnit läsa alla svar så ber om ursäkt om detta redan blivit sagt.

Om du inte vill göra abort så tycker jag inte du ska göra det, om du känner att du klarar av att ha två barn! Satsa istället på att bygga upp trygghet och stabilitet i eran lilla familj+du och dina två barn. Lämna pappan, han är missbrukare, han kommer med väldigt osunda krav och hållhakar, och han verkar inte lyssna på dig över huvudtaget. Om det är på grund av hans missbruk är ju det väldigt sorgligt, men det måste han styra upp och du kan inte rädda honom.

Berätta för honom att om han vill ha med barnen att göra så får han bli nykter först, helt nykter, inte nykter för stunden och komma in och vara en "jättebra" pappa.

Du har helt rätt, han har ett stort ansvar i det här men han verkar inte mogen/nykter/villig/kapabel till att ta det. För att få ordning på ditt liv med dina barn är det kalla handen som du måste ge honom.

Prata med din barnmorska om situationen, säg att du känner dig ensam och hon kanske kan fixa fram stödgrupper/mammagrupper för singlar i din stad osv. Se om det finns hjälp hos soc eller om du behöver prata med en kurator. Planera redan nu vad för jobb du kan söka när barnen kan börja dagis eller om du ska börja plugga, se vad du har för möjligheter med ett boende som du trivs med, ta en promenad om solen skiner, ring en vän eller din mamma och bara snacka, unna dig nåt gott att äta ibland, var snäll mot dig själv och dina barn :)

Jag tror du har alla chanser i världen att få en lyckad framtid och familj med dig och dina barn!

Varma hälsningar/ Cindy

Säger bara.. stackars barn.. snälla abortera!!!