Anonym (annamaria) skrev 2016-12-18 21:35:39 följande:
Alla här är ense om att du aldrig mer ska släppa in honom i ditt liv så länge han knarkar. Han kommer alltid tillbaka, det är ju hans mönster, ett typiskt mönster för narkomaner. Är borta ett bra tag och dyker sen upp igen som gubben ur lådan. Så var det ju förra gången också har du själv skrivit här. Det är det vanliga mönstret med knarkare. Frågan är vad du gör när han står där utanför igen, påverkad och ditt/dina barn sover inne i lägenheten. Att du är upp över öronen förälskad är ingen ursäkt. Du måste älska ditt/dina barn mer och tycka att de är värda mer än han kan ge och värda mer än hur kär du än är i denna man. För som narkoman kan han inte ge det barn behöver, nämligen stabilitet, trygghet, pålitlighet och villkorslös kärlek. Hans första kärlek just nu är drogerna, den andra drogerna och den tredje drogerna. En narkoman är dessutom totalt opålitlig. Vilken tur att han stuckit, om det ändå vore så att han blev borta för gott, men det blir ju inte så och innerst inne vet du det också. Den dagen måste du vara stark. Ska du ah en knarkare som ramlar in och ut ur din dotters liv och förstör livet för henne? Eller ska du ge henne ett bättre liv. Du kan det! Bara du kan det eftersom hon inte har någon pappa att räkna med!
Angående aborten kan bara du bestämma. Du ska besluta på vad som blir bäst för dig och barnet, dina känslor, vad du har för möjligheter, osv. Och samtala med kurator på MVC om det. Att behålla eller inte ska du inte bestämma efter råd på familjeliv. Det är du som måste göra det som den vuxna person du är. Och det finns professionellt stöd för det, använd det och inte FL. FL kan vara ett steg in till att våga ta kontakt med kurator, terapeut eller psykolog.
Sedan har ingen sagt att allt är mammans fel, de flesta här säger att mannen inte är lämplig pappa, att du ska bryta med honom för att han är olämplig. Genom att bryta så visar du på att du är en lämplig och god mamma. Både mammor och pappor visar genom sina handlingar dagligen prov på hur de är som föräldrar. Om du döms av andra så tänk på vad som ligger bakom detta dömande. Det är ju utifrån det du skriver om hur du väljer att leva ditt liv, och de valen kan bara du ändra på.
Du skriver i att annat inlägg att du är så ledsen att ditt barn inte får en pappa. Men så har de ju alltid varit. Denne man har alltid prioriterat narkotikan och älskar narkotikan mer än sin dotter. En sådan man är inte en pappa värd namnet.
Tycker du ska lyssna på avsnitt av medberoendepodden:
medberoendepodden.podomatic.com/
Flera berättelser som du kan inspireras av (när det gäller att bryta upp) och förskräckas av (när du hör hur barnen har det), tycker särskilt du ska lyssna på dem som barnen berättar om att växa upp med beroende föräldrar.
Trots att jag blir så ledsen för ditt barns skull och vill ruska om dig så du vaknar vill jag också ge dig en styrkekram. Du fixar detta! Du kan! För din dotters skull och det andra barnet om du väljer att behålla
Eftersom att det inte går tt få ner hela mitt liv i en tråd på internet är det såklart jättesvårt att inte missa viktiga detaljer, samtidigt känner jag inte att jag VILL nämna varenda grej heller.
Jag är självklart ledsen över att min dotter inte har en bra pappa. Men när jag ser dom tillsammans och han faktiskt inte drogar HÄR HEMMA, under ett dygn eller vad det nu än har varit, så har det väckt hopp i mig. Jag är mänsklig, jag har alltid lite för mycket hopp om honom.... Sen försvinner han några veckor igen, för att sen knacka på nån sen kväll. Jag har sällan öppnat. När jag väl har öppnat har han antingen bara vara ledsen och behövt komma in, inte varit påtänd. Det där märker jag direkt på honom så oroa er inte över det. Eller så har han varit påverkad och då har jag sagt till honom att gå innan jag ringer polisen. Då har han gått, efter ett tag.. Han är inte så att han gapar och skriker utanför dörren.
Jag vet att jag är medberoende. Men jag hade i alla fall styrkan att flytta ifrån honom på riktigt, inte söka mig tillbaks. Vi har inget förhållande och jag har haft två andra korta förhållanden under tiden. Men jag är tydligen dum i huvudet som inte kan släppa honom helt... och jag är singel. Alltid singel..... pga det.
Just nu är mitt stora problem graviditeten. Jag pendlar mellan att självklart behålla till att vilja boka en tid för abort NU på direkten. Å andra sidan håller det här barnet honom borta. Gör jag abort kommer han söka sig tillbaks.
Och tro mig..... jag vet att nr 1 och 2 och 3 och...... är hans droger. Han har sagt själv, det är en av hans få bra saker, att han är rak med det. Jag kan aldrig vara nr 1, barnet kan aldrig vara nr 1.... ingen kan vara nr 1...........