• Corn

    Gravid IGEN - pappan missbrukar

    Hej alla. Är i en himla jobbig situation. Jag har en ettåring med en kille som jag älskar högt men som är blandmissbrukare... Vi är inte tillsammans sen innan jag var gravid med dottern för han ville inte veta av mig när jag inte ville göra abort. Men han har varit med i vårt liv lite då och då när det har funkat för honom även om han försökt komma hit påverkad men jag har inte öppnat dörren... Vi har alltid fortsatt ha sex fast det är sjukt osmart. Vi dras till varandra.

    Nu är jag gravid IGEN...... Har gjort KUB i veckan (v 12) och allt var bra. Jag berättade för honom för kanske två veckor sen och han blev jättearg och försökte övertala mig till abort. Kallar mig en massa elaka saker för att han inte kan ta hand om barnet vi redan har, jag är ung och han ville inte ens ha barn första gången. Han är en jättefin pappa när han när han är här och träffar dottern men han sa att behåller jag dt här barnet så kommer han att säga stopp. Då blir det inget mer. Han tycker alltså att jag ska offra dotterns syskon för att han ska fortsätta träffa henne. Jag gick inte med på det för jag KAN INTE! Kalla mig dum men jag kan bara inte... det är ett friskt barn och jag... vet inte vad jag ska göra. Jag älskar honom så otroligt mycket, jag älskar vår dotter ÄNDLÖST! Och jag älskar redan den här lilla i min mage.

    Han har inte varit här sen jag berättade. Jag vet att han fortsätter missbruka under tiden och försöker inte att ändra på den delen....

    Är jag helt körd som behåller och alltså blir ensam med två små helt ensam? Borde jag egentligen göra abort och låta barnet vi har få ha en pappa.... som kommer och går när det funkar för honom... men han kommer ibland i alla fall... än ingen alls?
    Det gör ju inte bara ont för dotterns skull.... för min med.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2016-12-18 13:18
    Skulle någon vilja skriva till mig i inbox är det också välkommet. //Ensam

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2016-12-19 12:22
    Ni vinner - grattis!

  • Svar på tråden Gravid IGEN - pappan missbrukar
  • Like6

    Ja menar.. vilket e värst.. en missbrukande pappa eller en mamma som tillåter den missbrukande pappan träffa sitt/sina barn!?!

  • Hallonsoda2016

    Hemskt situation du har hamnat i TS!

    Jag tycker att du ska behålla barnet, för det är det du vill känns det som.

    Det kanske är bra att pappan nu bryter med er av egen vilja. Barn ska inte växa upp med missbrukare. Jag har själv varit i enligt mig en perfekt relation där det sen visade sig att han missbrukade värktabletter. Jag hade ingen aning om det först utan detta kom fram 6år in i förhållandet. Tyvärr blir man hemmablind och medberoende när man har en partner/god vän som missbrukar.

    Du verkar ha lite skyddslappar på men det är inte så konstigt, du är i en känslig situation.

    Behåll barnet, bryt med pappan. Kanske flytta närmare din mamma? Försök att skaffa hjälp utifrån så att du kan jobba med dig själv och din självkänsla. Du kommer att träffa en "bättre" pappa i framtiden till dina barn :)

  • Corn
    Anonym (annamaria) skrev 2016-12-18 21:35:39 följande:
    Alla här är ense om att du aldrig mer ska släppa in honom i ditt liv så länge han knarkar. Han kommer alltid tillbaka, det är ju hans mönster, ett typiskt mönster för narkomaner. Är borta ett bra tag och dyker sen upp igen som gubben ur lådan. Så var det ju förra gången också har du själv skrivit här. Det är det vanliga mönstret med knarkare. Frågan är vad du gör när han står där utanför igen, påverkad och ditt/dina barn sover inne i lägenheten. Att du är upp över öronen förälskad är ingen ursäkt. Du måste älska ditt/dina barn mer och tycka att de är värda mer än han kan ge och värda mer än hur kär du än är i denna man. För som narkoman kan han inte ge det barn behöver, nämligen stabilitet, trygghet, pålitlighet och villkorslös kärlek. Hans första kärlek just nu är drogerna, den andra drogerna och den tredje drogerna. En narkoman är dessutom totalt opålitlig. Vilken tur att han stuckit, om det ändå vore så att han blev borta för gott, men det blir ju inte så och innerst inne vet du det också. Den dagen måste du vara stark. Ska du ah en knarkare som ramlar in och ut ur din dotters liv och förstör livet för henne? Eller ska du ge henne ett bättre liv. Du kan det! Bara du kan det eftersom hon inte har någon pappa att räkna med!

    Angående aborten kan bara du bestämma. Du ska besluta på vad som blir bäst för dig och barnet, dina känslor, vad du har för möjligheter, osv. Och samtala med kurator på MVC om det. Att behålla eller inte ska du inte bestämma efter råd på familjeliv. Det är du som måste göra det som den vuxna person du är. Och det finns professionellt stöd för det, använd det  och inte FL. FL kan vara ett steg in till att våga ta kontakt med kurator, terapeut eller psykolog. 

    Sedan har ingen sagt att allt är mammans fel, de flesta här säger att mannen inte är lämplig pappa, att du ska bryta med honom för att han är olämplig. Genom att bryta så visar du på att du är en lämplig och god mamma. Både mammor och pappor visar genom sina handlingar dagligen prov på hur de är som föräldrar. Om du döms av andra så tänk på vad som ligger bakom detta dömande. Det är ju utifrån det du skriver om hur du väljer att leva ditt liv, och de valen kan bara du ändra på. 

    Du skriver i att annat inlägg att du är så ledsen att ditt barn inte får en pappa. Men så har de ju alltid varit. Denne man har alltid prioriterat narkotikan och älskar narkotikan mer än sin dotter. En sådan man är inte en pappa värd namnet. 

    Tycker du ska lyssna på avsnitt av medberoendepodden: medberoendepodden.podomatic.com/

    Flera berättelser som du kan inspireras av (när det gäller att bryta upp) och förskräckas av (när du hör hur barnen har det), tycker särskilt du ska lyssna på dem som barnen berättar om att växa upp med beroende föräldrar. 

    Trots att jag blir så ledsen för ditt barns skull och vill ruska om dig så du vaknar vill jag också ge dig en styrkekram. Du fixar detta! Du kan! För din dotters skull och det andra barnet om du väljer att behålla
    Eftersom att det inte går tt få ner hela mitt liv i en tråd på internet är det såklart jättesvårt att inte missa viktiga detaljer, samtidigt känner jag inte att jag VILL nämna varenda grej heller.

    Jag är självklart ledsen över att min dotter inte har en bra pappa. Men när jag ser dom tillsammans och han faktiskt inte drogar HÄR HEMMA, under ett dygn eller vad det nu än har varit, så har det väckt hopp i mig. Jag är mänsklig, jag har alltid lite för mycket hopp om honom.... Sen försvinner han några veckor igen, för att sen knacka på nån sen kväll. Jag har sällan öppnat. När jag väl har öppnat har han antingen bara vara ledsen och behövt komma in, inte varit påtänd. Det där märker jag direkt på honom så oroa er inte över det. Eller så har han varit påverkad och då har jag sagt till honom att gå innan jag ringer polisen. Då har han gått, efter ett tag.. Han är inte så att han gapar och skriker utanför dörren.

    Jag vet att jag är medberoende. Men jag hade i alla fall styrkan att flytta ifrån honom på riktigt, inte söka mig tillbaks. Vi har inget förhållande och jag har haft två andra korta förhållanden under tiden. Men jag är tydligen dum i huvudet som inte kan släppa honom helt... och jag är singel. Alltid singel..... pga det.

    Just  nu är mitt stora problem graviditeten. Jag pendlar mellan att självklart behålla till att vilja boka en tid för abort NU på direkten. Å andra sidan håller det här barnet honom borta. Gör jag abort kommer han söka sig tillbaks.

    Och tro mig..... jag vet att nr 1 och 2 och 3 och...... är hans droger. Han har sagt själv, det är en av hans få bra saker, att han är rak med det. Jag kan aldrig vara nr 1, barnet kan aldrig vara nr 1.... ingen kan vara nr 1...........
  • Corn
    Anonym (Socialtjänst) skrev 2016-12-18 21:37:14 följande:
    Jag är inte elak. Jag berättar bara hur lagstiftningen ser ut och hur sociala myndigheter skulle resonera kring er föräldraförmåga. Och det faktum att du inte förstår det tycker jag är väldigt talande att du inte riktigt förstår hur du riskerar att skada ditt barn. Nej du, det är sannerligen inte bara mammans fel. Men i detta fallet är det DU som skriver på fl i frågan, det är DU som är gravid, det är DU som har enskild vårdnad och har barnet boende hos dig och därmed är det DU som har huvudansvar för barnets välmående och säkerhet. Och dina val får också konsekvenser för flickan. Inte bara pappans.

    Du skriver att du straffas. Nej, det är ditt barn som straffas i slutändan. Om du prioriteterar förälskelse före att tillgodose ditt barns behov.

    Du talar utifrån dig själv. Jag talade utifrån din dotter. Vilket du också ska göra tycker jag. Se utifrån dig själv nu och börja tänk utifrån dottern såsom en bra förälder gör.

    Du är ledsen att din dotter inte får någon pappa. Det kan jag förstå. Men du sitter mitt i problemet och kan inte se det vi ser. Jag ser en omogen egocentrisk pojke som skadar dig och skiter i sitt barn. För använder han sitt eget kött och blod som en bricka i ett spel och som utpressningsmetod för att få sin vilja fram är han inte en pappa, bara en person som skvätt en spermie i dig. Känslorna gentemot dottern är så minimala att han väljer bort henne utan att blinka. En sån "pappa" mår hon bättre utan.
    En sån pappa mår hon bättre utan ja. Det håller jag med om.
    Hade jag INTE tänkt på min dotter hade jag haft honom här varje kväll. Jag hade gjort vad han ville och han hade fått ligga här och spy.
  • Corn
    Arboga skrev 2016-12-18 23:32:26 följande:

    Som man bäddar får man ligga.
    Suck.


    Jag var 16 när vi träffades. Ursäkta, men du har också varit ung och handlöst förälskad och naiv antar jag? Jag planerade inte graviditeten och inte denna heller.
  • Corn
    Anonym (annamaria) skrev 2016-12-18 21:39:16 följande:
    Du får alltid gå på samtal om du önskar det! Det erbjuds alltid. Det är också kostnadsfritt. Jag tycker du ska gå på ett sådant samtal. De är inte dömande utan stöttande. Har du någon vän eller din mamma som du kan prata med?
    GÖr jag abort vill jag inte gå på samtal. Då vill jag bara ha det gjort. Slipper jag det om jag inte är i v 18?
  • Corn
    Anonym (Socialtjänst) skrev 2016-12-18 22:19:08 följande:
    Jag är ledsen att jag gjorde dig upprörd, men jag skrev faktiskt i all välmening och ville hjälpa

    dig. Ibland är hårda ord provocerande, jag förstår det. Jag ville få dig att öppna ögonen för hur allvarligt detta är, att det faktiskt finns en verklig risk att socialtjänsten anser att din dotter behöver flytta från dig en period. Men är du medveten har du också en möjlighet att förändra! Du kan inte förändra honom, men dig själv! Ta av dina "förälskelseglasögon" och sätt på dina "mammaglasögon" och ta inte av dem, inte ens för en liten stund. För du ska bara se livet och omvärlden ur ett barnperspektiv där hennes behov är det enda viktiga och dina egna får stå åt sidan ett tag. Just nu ska inget annat vara viktigt. För du är en bra mamma, alldeles säkert! Du behöver bara bli lite påmind om att dina "mammaglasögon" är de enda du behöver just nu :) Lycka till!
    Jag FÖRSTÅR INTE varför det skulle vara nödvändigt att min dotter skulle flytta ifrån mig en period när pappan inte ens är HÄR?! Det är det som gör mig ledsen att du skriver så för jag lägger ALL min tid på min dotter, hon går inte ens i förskolan.
    Pappan har träffat oss kanske två gånger i månaden. Har jag märkt att han är påverkad har han fått gå direkt. HUR gör det mig ansvarslös?
    Det är helt annat att jag ÖNSKAR att han var här mer, att jag HAR låtit honom komma hit nån natt men då har jag inte haft min dotter här hemma. Och ja en gång släppte jag in honom när han var full och dottern sov i ett annat rum. Han är inte våldsam som full och han somnade snabbt. Han var alltså inte påtänd. STOR skillnad!!

    Jag kan inte få med alla tillfällen.... det är bara en tråd med ett litet utdrag av mitt liv.....
  • Corn
    Like6 skrev 2016-12-19 03:55:51 följande:

    Säger bara.. stackars barn.. snälla abortera!!!


    Like6 skrev 2016-12-19 04:01:26 följande:

    Ja menar.. vilket e värst.. en missbrukande pappa eller en mamma som tillåter den missbrukande pappan träffa sitt/sina barn!?!



    Har du inte läst tråden kanske du inte ska öppna munnen?
    Så ETT barn med en missbrukande pappa som knappt ser sitt barn är lite mindre värre än två barn?

    Om jag aborterar den här bebisen då. Jag har fortfarande en ettåring med samma pappa. Och nej han träffar henne inte påtänd men nu vägrar han att ha kontakt med något av barnen om jag behåller.
  • Corn
    Anonym (Tess) skrev 2016-12-18 22:08:15 följande:

    Sluta skyll på att du inte kan rå för dina känslor för honom etc. Nej det kan du inte, men du kan välja hur du vill leva ditt liv med ditt barn. Du kan, och bör välja ett liv åt ditt barn där hon slipper en missbrukande pappa.

    Jag har en missbrukande bror och jag vet hur dom fungerar. Jag älskar honom trots allt, men hade han haft ett stackars oskyldigt barn hade jag fanimej sett till att han aldrig kom i närheten av det barnet.

    Pappan borde inte överhuvudtaget få vara i närheten av er förrän han är totalt drogfri och har varit det ett tag. Hur i helvete kan du låta honom vara med er när han är påverkad?? Vill han ens sluta?

    Jag tycker helt ärligt att du ska göra abort. Det räcker med ett stackars barn med en usel pundarfarsa och en mamma som låter idioten komma och gå som han vill. Skärp dig! Och gör det som är bäst för ditt barn, håll honom borta från henne. Bryt helt och hållet.


    Mitt barn träffar honom inte när han är påtänd. Mer har jag inte lust att ge detaljer om..... Att han fått komma och gå... Fan det är inte så lätt! Ni snackar som att det bara är att trycka på en knapp! Jag försöker så gott jag kan. Jag är med mitt barn varje dag, dygnet runt. Jämt! Hon är en jätteglad och framåt liten tjej. Hennes första ord var PAPPA. Han har försökt få i sig tabletter i badrummet nån gång men jag har kastat ut honom direkt då. Han ska inte vara här och punda.

    Om han vill sluta? Han har varit missbrukare sen han var 10 år gammal..... Så jag vet inte? Jag vet inte alls. Vi har ingen kontakt just nu. Behåller jag kommer han att hålla sig borta, så egentligen är det ett bra val.... Behåller jag inte kommer han söka upp mig igen, eftersom att jag gjorde som han sa.

    Ja jag vet inte..... suttit uppe halva natten och funderat. Gråtit och gråtit.
  • Anonym (Nej)
    Corn skrev 2016-12-19 07:23:15 följande:

    Eftersom att det inte går tt få ner hela mitt liv i en tråd på internet är det såklart jättesvårt att inte missa viktiga detaljer, samtidigt känner jag inte att jag VILL nämna varenda grej heller.

    Jag är självklart ledsen över att min dotter inte har en bra pappa. Men när jag ser dom tillsammans och han faktiskt inte drogar HÄR HEMMA, under ett dygn eller vad det nu än har varit, så har det väckt hopp i mig. Jag är mänsklig, jag har alltid lite för mycket hopp om honom.... Sen försvinner han några veckor igen, för att sen knacka på nån sen kväll. Jag har sällan öppnat. När jag väl har öppnat har han antingen bara vara ledsen och behövt komma in, inte varit påtänd. Det där märker jag direkt på honom så oroa er inte över det. Eller så har han varit påverkad och då har jag sagt till honom att gå innan jag ringer polisen. Då har han gått, efter ett tag.. Han är inte så att han gapar och skriker utanför dörren.

    Jag vet att jag är medberoende. Men jag hade i alla fall styrkan att flytta ifrån honom på riktigt, inte söka mig tillbaks. Vi har inget förhållande och jag har haft två andra korta förhållanden under tiden. Men jag är tydligen dum i huvudet som inte kan släppa honom helt... och jag är singel. Alltid singel..... pga det.

    Just  nu är mitt stora problem graviditeten. Jag pendlar mellan att självklart behålla till att vilja boka en tid för abort NU på direkten. Å andra sidan håller det här barnet honom borta. Gör jag abort kommer han söka sig tillbaks.

    Och tro mig..... jag vet att nr 1 och 2 och 3 och...... är hans droger. Han har sagt själv, det är en av hans få bra saker, att han är rak med det. Jag kan aldrig vara nr 1, barnet kan aldrig vara nr 1.... ingen kan vara nr 1...........


    Varje ord bara bekräftar vad alla tror. Du prioriterar inte alls vuxet! Argumentet att behålla barnet för att hålla honom borta är ju bara äckligt! Ska barnet ha som uppgift att hålla sin pappa borta!!

    Har du inte vett nog att hålla den misshandlande och knakande mannen borta utan att använda ett barn? Ditt befintliga barns säkerhet och bästa är inte anledningen nog för dig att hålla dörren stängd?? Hur mycket bryr du dig om ditt barn egentligen?

    Dessutom kan han mkt väl få nytt intresse för barnen den dagen han har en ny flickvän. Då kan han komma tillbaks, oavsett hur många år han skitit i barnen, och kräva umgänge och delad vårdnad. Antagligen så får barnen då en styvmamma av sämre kaliber. Ingen vettig och ansvarstagande kvinna beblandar sig med kåkfarare och knarkare.

    Sen är det upp till dig att bevisa att han är olämplig pappa. Vilket inte blir lätt då du bevisligen tycker att han är en så fantastiskt pappa att du inte bara skaffar 1 utan 2 barn med honom OCH släpper in honom frivilligt i din bostad.

    Och ja. Troligtvis kommer du vara singel länge. Ingen kille med ett ordnat liv vill leva med en ung, bideagstagande, mamma och hennes 2 barn. Inte nödvändigtvis pga barnen utan pga att killen alltid kommer behöva förhålla sig till barnens pappa. Den som väljer att leva med dig kommer alltid ha en kriminell knarkare i sitt liv.

    Det är sorgligt att du väljer denna vägen i livet nu när du är så ung. Men du kan fortfarande ta kontroll över ditt liv och börja ta lite ansvar

    .
Svar på tråden Gravid IGEN - pappan missbrukar