Gravid IGEN - pappan missbrukar

Men är de bra att de syns alls, när han fortfarande missbrukar även om han just när han hos er (kanske) inte är påtänd annat än på morfin eller smyger sig på toa för att ta lite tabletter. Kommer dottern kunna lita på honom? Kommer dottern kunna känna att min pappa finns där för mig om jag behöver honom? Kommer hon kunna känna att pappa håller vad han lovar? Kommer hon känna pappa älskar mig mest av allt i sitt liv? Kommer hon känna att hon är verkligen betydelsefull för pappan? Utifrån det du skrivit här är svaret nej. Du kan inte lita på honom, han kommer och går efter eget behag, han tar inget ansvar för henne och vill inte det heller, han väljer alltid drogerna först, han bryr sig inte om den skada han gör genom att först finnas i flickans liv och sen försvinna bara för att han ska psyka dig till att göra det han vill, han tänker på sig själv i alla lägen först, han är inte engagerad i hennes liv, han hör inte av sig utan det är du som hör av sig till honom om att han borde komma och hälsa på sin flicka, dvs du driver på om umgänge. Dock verkar han ha så pass mycket självinsikt att han vet att han inte ska vara pappa för han inte kan pga av sitt missbruk. Så TS låt honom gå och avgifta dig själv från honom. Radera hans nummer, flytta, skaffa hjälp, gå med i en anhörig-grupp, osv. Vad du än gör kommer han inte ändra på sig. Vad än din lilla flicka gör och försöker göra för hans skull i framtiden kommer han inte ändra på sig. Utsätt inte din lilla flicka för det - att hon försöker vända ut och in på sig själv för att hennes pappa ska visa någon vilja att sluta knarka och supa.

idag är det måndag och du kan ringa MVC, BVC eller VC för att få tid till kurator. Gör det!

Vilka jävla människor det finns! Sitta här o trycka ner ts gör nog saken MYCKET bättre. Jag personligen tycker att ang bebisen i magen gör du som du själv känner. Det är inte så svårt att vara ensamstående mamma som folk gärna vill få de att se ut som. Dock har jag bara 1barn och 2.. ja de kan nog bli kämpigt men absolut inte omöjligt.
När det gäller pappan tycker jag du ska ta barnen i från honom o ej låta dom träffa honom. Vad du väljer ( med sexet) bestämmer du. Men någon pappa förtjänar han ej att vara. Bättre med en super förälder så barnen e lyckliga än 2 o olyckliga. Är själv 20år o min flicka är snart 2, du får gärna skriva , har mycket liknande att dela med mig av. Kram

Huruvida du vill göra en abort eller inte är helt och hållet upp till dig.

Även om allt ser bra ut på KUB och fostret verkar vara friskt tycker jag inte att det är en dålig idé att ägna det sociala arvet en tanke.

Vilket liv är det du önskar för dina barn? Vilket öde vill du att de går till mötes?

De behöver inte alls sluta som missbrukare, men faktum är att de har mycket större chans än andra att drabbas av psykisk ohälsa, missbruk, självskadebeteende etc.

Sedan undrar jag om inte socialtjänsten inte ställer några krav på dig som mamma med tanke på ditt umgänge med pappan?

En av mina närmsta vänner fastnade i en relation med en blandmissbrukare. En trevlig kille som inte ville någon illa men som genom sitt leverne utsatte både sig själv och andra för risker.

Min vän hade barn sedan tidigare och blev gravid igen med honom. Hon kunde inte bryta kontakten med honom trots att det var dåligt både för henne och barnen. Till sist kände jag att jag var tvungen att skydda hennes barn om hon nu saknade förmågan att göra det. Socialtjänsten krävde att hon skulle bryta upp med honom om hon ville ha sina barn kvar. De erbjöd hjälp med flytt och en nystart på annan ort, långt bort från det destruktiva.

Hon klarade det ändå inte utan fortsatte att träffa honom i smyg. Resultatet blev att hon förlorade vårdnaden om sina barn sedan tidigare. Det barn som föddes med missbrukaren som pappa blev omhändertaget och placerat direkt efter förlossningen. Är det en risk du är villig att ta? För det kommer att finnas människor i din omgivning som reagerar på att du inte sätter dina barn främst och att du inte kan säga nej till honom. Min vän blev givetvis väldigt upprörd när jag berättade att jag hade gjort en orosanmälan men jag ansåg att jag som vuxen medmänniska fick ta ett ansvar över hennes barns välmående när hon inte hade den kapaciteten.

Jag vet inte vad det är för bild vissa av er målar upp? Jag bor ensam med min dotter, pappan bodde i närheten men flyttade i somras och bor flera km bort nu. Han är hör i närheten hos sina polare ganska ofta men aldrig HÄR nu efter att han sagt upp kontaktakten med oss. Innan träffade han oss några gånger i månaden och då som jag skrev ovan, var fokuset på dottern. Vi varken bråkade eller gjorde annat runt henne. När hon sen sov för natten skötte vi vårt eget. Och ja vaknade hon tidigt var han uppe med henne då han har stora sömnproblem och ändå inte sover särskilt mycket.

Sen dröjde det några veckor innan dom sågs på samma villlkort igen.

Nån gång har jag kommit på honom med att dra i sig tabletter "i smyg" och han säger att det är för att han ska orka funka normalt. Men då har han åkt rätt ut samma sekund.

Han har sagt upp kontakten med dig nu ja. Men hur skulle du reagera om han ångrade sig? Sade att han ville ha kontakt och besöka er? Ha en relation till båda sina barn? Kan du vara så stark att du villkorar den? Tex att han bara är välkommen efter en rad rena urinprov.

Det känns som att du ändå är inställd på att han aldrig kommer att vara drogfri och stabil i sitt leverne.

Jag vet också hur tufft det är att vara ensam med två små. Man blir lite extra sårbar och det kanske inte alltid är så lätt att följa den plan man lagt upp. Det är därför jag undrar och frågar hur du tänker kring sådana här saker.

Så hellre ingen pappa alls än någon som kommer några gånger i månaden och är "ren"?

Ja utan tvekan.

Varför?