Gravid IGEN - pappan missbrukar

TS, om du har kraft och energi, samt en genuin önskan om att få ett barn till ser jag ingen anledning för dig att göra abort. Men då måste du verkligen känna att du är beredd att satsa ALLT för båda barnen, och att du orkar ge det till två barn. Utifrån vad du skrivit om pappan så har du en tuff tid framför dig och du bör räkna med att vara 100% ensamstående. Orkar och vill du vara det med två barn så kör!! Känner du att det är tufft redan nu, så tänk över abort, men inte för "pappans" skull utan för DIN skull! För att du själv ska få ett så bra liv som möjligt.

Jag kommer skriva samma sak som många redan skrivit, men utan hårda ord och utan att döma dig; du MÅSTE skydda din dotter (och hennes eventuella syskon). Du måste hålla pappan borta, för jo, det är värre att ha en opålitligt, missbrukande pappa som dyker upp ibland än en missbrukande pappa på avstånd som inte får en chans att göra skada. Du måste vara beredd att välja dina barn, och berätta för dem om och om igen att deras pappa är sjuk och inte kan vara med dem, men att det inte är deras fel.

Utifrån det du skriver låter det som du har ett djupt medberoende och det behöver du kanske hjälp att ta dig ur? Hjälp att hitta styrka och självkänsla nog att hålla dig ifrån en relation som inte är bra för någon av er, varken din dotter, dig själv eller ditt ex. Jag har levt som medberoende och det är ett helvete att ta sig ur, att tvingas se sanningen, men när man kommer ut på andra sidan blir det SÅ mycket bättre!

Du borde ta en paus från denna tråd... seriöst.

Och alla vi andra också. Det går fan för långt.

Om du tar av dig offerkoftan och faktiskt tar till dig lite av de vettiga råd och åsikter du fått så tror jag både du och ditt barn (ev 2 barn) kan få ett jättefint liv utan en knarkare till pappa.

Du pratar bara bort att han är en totalt olämplig pappa, det säger sig självt att ditt barn inte kommer må bra av att ha en knarkande pappa som dyker upp lite då och då när han är "ren".

Som sagt, min bror är missbrukare, inte riktigt samma sak men jag vet hur det är. Då och då är han också "ren" (spelar ingen roll för har man knarkat så länge så är man inte särskilt vettig i huvudet vid de tillfällena heller) och dyker plötsligt upp och vill ses en stund. Det gör ont i hela kroppen att behöva säga nej, men han är inte välkommen hemma hos mig och DEFINITIVT INTE när mina barn är hemma.

Jag ser hur han lider ibland när han pratar om att han inte träffar sina syskonbarn, men han har sig själv att skylla. När han är drogfri är han välkommen när som helst.

Många sidor som jag inte läst igenom men som svar på själva tråden så tycker jag inte du ska göra abort om du inte vill det. Om ett barn och en familj är lycklig har inte med pengar att göra utan om familjen har kärlek och ro. 

Jag har arbetat med missbrukare och tycker att barn ska hållas så långt ifrån dessa som möjligt, för barnen skull. Jag har även varit i ett destruktivt förhållande och vet att det är nästan omöjligt att ändra någons beteendemönster, när det dessutom finns droger med i bilden behöver personen professionell hjälp som tyvärr inte en partner kan ge.
Jag tror att man kan klara det mesta om man är kapabel att välja bort det som gör mer skada än nytta i livet. Satsa på familjen och välj era liv i första rummet! Han kan få hjälp från annat håll och om du älskar honom, gör honom istället helt säker på att ni finns kvar om några år när han är "frisk" igen. Men under inga omständigheter tidigare än så. Låt det bli hans motivation under sin resa tillbaka, alla KAN förändras.

Jag måste säga att jag inte tycker att tråden innehåller en övervägande majoritet som tycker att du ska göra abort.
De flesta (mig själv inkluderad) tycker att dina egna känslor, värderingar och framtidstro ska avgöra det.

Det däremot alla (?) säger är att du måste se till att hålla pappan borta. Inget vara snäll och det "är så synd om honom".

Jag vet att du Ts, säger att om du behåller så kommer han aldrig återvända, men det känns faktiskt inte sannolikt. Han håller sig kanske undan ett tag, men jag tror absolut han kommer tillbaka och det är då du måste vara stark och envis.

Så sluta nu att säga att alla säger åt dig att döda ett barn och att allt bara är mammans fel. Den offerkoftan klär dig inte, stå istället upp för dig själv och försök resonera klart och klokt. Då ska du se att det här löser sig, vilket val du än gör.

Verkligen?"Möjligen morfin i sig"= låter pappan träffa barnet påverkad.

Så jo TS låter honom träffa barnet med morfin kvar i blodet. Morfin är inget som går "ur kroppen snabbt" s.a.s.  Det är även känt inom sjukvården med att morfin inte går ut kroppen snabbt, och det är  EN AV anledningarna till att så många läkare inte gärna skriver ut morfins om det inte är absolut nödvändigt.

En paus från en tråd JAG skapat för att få prata av mig i ? Nej tack.
Folk kan dock försöka visa lite respekt och empati.

Hade det varit lätt att sluta missbrukade hade dom allra flesta slutat, Jag har ingen offerkofta på mig... jag vill bara kunna vara ÖPPEN med vad jag känner inför era svar till mig.

Lite morfin i sig har även en släkting till mig oga smärtor, får denne inte heller träffa mitt barn?
Jag ser skillnad på lite morfin från kvällen innan.... än att vara extremt påverkad.

Men hey, alla svensson fulla runt midsommarstrången och barnen vid samma bord - DET är ju ok! Helt normalt.

Ja jag har låtit mitt barn träffa pappan med morfin kvar i blodet. Han har då bara lugn,beter sig normalt. Inget konstigt alls.

Och jag vet att det är MITT val om jag behåller eller inte. Men eftersom att jag ocg bara jag tycker att det är ok så vet jag inte om jag klarar av det, utan minsta lilla stöd från någon annan person. Själv älskar jag denna ofödda men vad ska jag göra? Jag vet inte! Så jag kommer att boka tid för abort och se om jag kan genomföra den.....

Försvann mitt inlägg? :s