Gravid IGEN - pappan missbrukar

Ta av dig offerkoftan.
Det finns INGEN i denna tråden som har "dumförklarat" dig.

Det som är problemet är att du inte får de svar du hade förväntat dig. Och ja då kan man ju tycka att folk"dumförklarar dig" som inte lever upp till dina förväntade svar, du hade tänkt att få.

Jag gör ett försök till, men jag har lätt att bli irriterad på irrationellt beteende, så ibland blir jag hård i tonen. Samtidigt ska man inte glömma att du är i ett jobbigt skede i livet, det är inte lätt att vara klar i huvudet då. Jag är ledsen för att jag skrev så hårt.

Det jag glömde skriva tidigare är:

Om du gör vissa ändringar i ditt liv, så kommer allt att bli bra. Det blir en jobbig period till, men det kommer att bli bra i slutändan.

Du tog studenten fast du var gravid, det är ett stort tecken på att du kan bita ihop och göra riktigt jobbiga saker nu, för att få det bättre sedan. Glöm inte det.
Du kommer att fixa det här också.

Du har insett att du är medberoende, men du har ännu inte tagit till dig det hela vägen. Du är nästan där.

Du vill att din dotter ska ha en pappa, och jag gissar att det är för att du är rädd att hon ska bli ledsen över att inte ha en pappa. Man vill att ens barn ska ha det bästa som finns i livet, man vill så gärna. Och man kan inte alltid ge dem det, ibland för att det är omöjligt, ibland för att det är skadligt i längden.

Om myndigheter får reda på att du låtit dotterns pappa besöka er, samtidigt som han var påverkad av morfin, så kommer de att se allvarligt på det. Det spelar ingen roll om han verkar må bättre på det, det är ett riskbeteende och olämpligt nära barn. Du kan lastas för att du utsätter ditt barn för det, och i slutändan, om det händer om och om igen, så kan dottern omhändertas. I lagens ögon utsätter du din dotter för narkotika, och/eller narkotikaberusade personer i hennes eget hem, och det kan vara skäl för omhändertagande. Du förutsätts säga nej till pappan om han brukar morfin eller annat, och om du säger ja, så brister du i din omsorg om dottern. Hon kan tas ifrån dig för att du lät hennes pappa träffa henne.
Du måste för hennes och din egen skull bryta helt med pappan, så länge han är en missbrukare.

Jag tror att du fixar det, du blir så arg på alla hårda ord här, och jag tror att det är för att du redan vet allt och det är jobbigt att få det upprepat gång på gång av främlingar. Du vet vad du måste göra och fräser ifrån när folk skriver dig på näsan.

Jag hoppas att du får god hjälp av BVC/MVC/kurator och att du får en lugnare tid över jul och nyår. Jag skriver inte mera nu för att inte göra dig mer upprörd eller ledsen, men du ska veta att din tråd har berört mig. Jag önskar dig och din(a) barn allt gott i livet och har stort hopp om att ni faktiskt får det.

Det kommer att ordna sig.

När han är OK I SKALLEN är han det finaste jag vet. Det han och jag hade FÖRR. Varför är det så jävla svårt att förstå? Tror du att alla som fått stryk av sina partners får det första dagen?
Han har aldrig skadat vår dotter, vad är det för skitsnack?

Ja han har försökt ta droger hos mig men jag har kastat ut honom direkt. Jag accepterar inte det ens 1 procent.

Jag har haft skydd. ALLTID haft skydd. Blev gravid ändå.
Hade annat skydd denna gång. Funkade. Blev gravid ändå sen ja, men det var inget jag styrde. Det blev som det blev! Nu ÄR jag gravid! Älta inte HUR jag blev det!

Om du läser hur vissa skriver till mig så ser du väl själv?

Jag förväntar mig inga egentliga SVAR alls. Jag ville kanske mest höra om nån varit i samma sits. Vilka alternativ det finns mer än dom uppenbara.

Tack, jo jag vet redan detta.

Jag har kämpat hårt för att få ihop det med allt. Jag har kämpat för att ens få honom att tro på sin egen förmåga som pappa.
Jag får ingenting tillbaks mer än att han vill ses några timmar.
Jag vet att jag inte kan förändra honom och jag vet att min dotter inte kommer ha honom som pappa i sitt liv. Jag är ledsen för att jag inte vill ha det såhär. Jag är 20 år och har försökt hjälpa honom sen jag var 16 år. Jag måste släppa taget. Mitt hjärta vill det inte och det gör ont.

Och ang det här barnet. Jag har en tid imorgon för samtal, sen vet jag inte när aborten görs. Före jul? Efter jul? Vem vet.... men det kommer bli en tvåstegs. Jag vill mest springa rätt in i en vägg.

Ursäkta. Om du INTE vill känna att du blir dumförklarad så kanske du skall lägga av med att anklaga folk för att påstå saker de aldrig har sagt eller påstått. Det är DU som sitter nu och direkt fantiserar ihop att jag skulle ha sagt att någon är farlig med morfin i kroppen.

Läs vad folk verkligen skriver i stället för att tolka in något folk INTE skriver eller påstår.
Lär dig att skilja på VEM som skriver vad.
Jag skrev "olämplig",  det är är aldrig samma sak som "farlig".

Jag har aldrig hävdat att någon person är farlig morfin i kroppen.  Tänker aldrig hävda det heller.
Det kan vara olämpligt ändå att låta någon missbrukare av opiater/alkohol att träffa sitt barn även om personen inte är "farlig" och någon "övervakar". 

Du tror att han inte skadar din dotter? Du har verkligen noll koll på vad som sker.

När man får stryk av sin partner (oavsett när i relationen det sker ) så SKYDDAR man sitt barn från den personen. Man fortsätter inte umgås med personen och låter honom komma påverkad och hänga med ens barn. ( och man skapar inte fler barn som släpas genom det helvetet) .Det är en grundläggande instinkt som mamma att skydda sitt barn från våld och droger. Du borde ha dessa instinkter någonstans.

Och nej. Du skyddade dig inte. Du utsatte dig (och i förlängningen ditt barn) gladerligen för diverse sjukdomar för du var kär.

Du måste fatta! Jag bli arg när du sitter och försvarar ditt beteende och din pundare. Hade du åtminstonde fattat vad du utsätter ditt barn för så hade det funnits hopp! Men du skyller bara på allt annat...

Du hade nog fått mycket stöd av din omgivning om du var lite mer ansvarstagande och slutade skylla från dig.

Jag sa inte att du sa att det var FARLIGT! Det verkar som att vi misstolkar varann totalt.

Ok, var skyller jag ifrån mig? Jag vill gärna reda ut det i sådana fall.

Du vet inte hur barnet blev till.
Du vet inte vad jag hade för skydd.
Du vet inte hur han och jag har försökt komma fram till en bra umgängesplan och du vet inte att det är jag som pushat för att han ska träffa oss UTE för att vara på neutral plats (dvs mindre risk för att något ska ske) etc etc.

Det här är text och allt kan omöjligt förklaras här heller. Kanske att jag upplevs naiv eller dum i huvudet. Jag skyller inte ifrån mig men jag är väldigt ledsen just nu och då kanske det kommer ur en del saker som låter dumma.

Om det är bäst att göra abort kan bara du avgöra. Stödet tänkte jag skulle vara för att underlätta ditt liv och öka din livskvalitet. Det är helt enkelt lättare att leva när man har bra stöd. Och nu tycker ju inte att ditt ex verkar vara något bra stöd. Kanske kan du hitta stöd på annat håll?