IVF februari 2017

Pratat med kliniken, 9 (!) befruktade. Så himla glad. De ville vänta med beslut om återföring till i morgon så ska prata med dem igen då. Så lättad!

Dunderförkyld och febrig känns ju inte optimalt såhär ruvardag 2. Ändå lite glad att det inte kom tidigare för då hade jag kanske inte fått göra återföring. Ringde fertilitetskliniken om ett helt annat ärende och fick prata med sköterskan som alltid låter onödigt klämkäck och nästintill alltid säger saker rätt ur luften utan att tänka efter. Jag nämnde att jag hade feber. "Jamen då har du ju säkert influensa!". " Eh nä det har jag inga symptom på och dessutom har jag redan haft det i år. " Om jag inte hade lärt mig att hon bara hittar på massa saker så hade jag ju blivit väldigt nervös, influensa är ju inte alls bra att ha under ruvning. Vanlig förkylning verkar okej enligt vad jag läst. 

Jo han har barn sedan tidigare. Hon vet om att vi försöker skaffa barn men inte så pass delaktig att vi berättat om hur de går till och vad vi gör här på kliniken. Men hon är helt införstodd i att hon förhoppningsvis ska bli storasyster :)

Pratat med kliniken, 9 (!) befruktade. Så himla glad. De ville vänta med beslut om återföring till i morgon så ska prata med dem igen då. Så lättad!

Spännande för henne.. =) Vilken stols storasyster hon kommer bli!

Tack snälla du! Desto mer man läser om det så blir man frustrerad dessutom. De verkar vara lite "efter" i Sverige.. försöker att inte läsa in mig och leva som vanligt. Lovade att inte googla efter ruvardag, hade glömt att detta är ju det värsta!!! (Att vänta) jag blev stucken "fel" så det blödde mycket under Äggplocket och gjorde väldigt ont en vecka efter. Sist blev jag så bortskämd och hade inte alls ont.. vi fick ute elva ägg och några blev befruktade med ICSI, tydligen pga att de sett flera spermier komma in i ett ägg. Bara ett överlevde med ICSI sen blev de resterande IVFerna (5-6) "vanligt" befruktade. Embryologen sa att de hade 50-60% chans när de är blastocyster.. så jag hoppas jag får vara den lyckliga denna gång ?? var så rädd för IVF igen så bestämde att det skulle inte bli någon mer. Att vi var klara men med takt med att jag blivit över 30år så började hjärnan spöka lite igen. Sen ville min man detta väldigt gärna, sist var det jag som var drivande. Var nästan skönt i somras när jag förlikat mig med tanken som barnlös och att det kanske fanns en mening med det också (att jag ska lägga all energi på att hjälpa utsatta djur)! Sen så ska min syster har barn till sommaren. Hon har försökt MÅNGA år med två olika, vips träffade hon en som hon blev tillsammans med och barnet kommer i Mars efter att de träffats i tre månader. Naturen är ironisk ibland då hennes ex är flerbarnsföräldrar så faktorn var inte dåliga simmare. Hur går det för dig? Har du ett som du ruvar på? Tack för ditt fina resonemang, det lättade samvetet litegrann ?????

Nu är äggplocket gjort! Det gick helt okej bra, morfin + lugnande var till bra hjälp under själva ingreppen. Men nu några timmar senare mår jag illa och är inte lika kaxig längre. Tog precis alvedon och var tvungen att tvinga i mig vätska vilken var svårt pga illamående :(

Dem fick ut 12 ägg och imorgon ska dem ringa om resultatet!

Det kanske är så att allting har sin tid... Och jag hoppas att det är eran tid nu =)

Moder jord är brutal och sätter en på prov alltid då och då, men det finns väl en mening med det också...?

För oss har det gått riktigt bra den här gången, körde långt protokoll och då fick vi många fler ägg. Plockades ut 13st i fredags. 4st av de blev befruktade via ICSI då min man har väldigt få spermier,

Av dessa fyra har utvecklingen fortsatt jättefint och två stycken ligger kvar på kliniken för långtidsodling. Och två stycken ruvar jag på :)

Jag hoppas verkligen de :)

Jag & hon har tyvärr ingen vidare relation. Men antar de lätt blir så när jag "tagit" hennes pappa ifrån henne. Dem var ensamma i nästan 5 år innan jag klev in i bilen. Första året gick bra men nu är de rent ut sagt hemskt.. Försöker ha överseende då jag vet att tonårsperioden är hemsk. Känns inte som att hon accepterar mig och oftast behandlas jag som luft, men det blir nog bättre i framtiden hoppas jag :)