• Popetot

    IVF februari 2017

    Drar igång en februaritråd. Har blivit nekad start mina två senaste mens så är garanterad start nästa vecka.

    Jag och min man har försökt få barn i 4 år. Har gjort två icsi förra året (manlig faktor). Aldrig fått något till frysen. Detta blir vår sista ivf då det tar så oerhört hårt på oss mentalt.

    Någon mer som startar i februari som jag kan stöta och nöta och utbyta tankar med?

  • Svar på tråden IVF februari 2017
  • Fru Justitia

    Jag tycker det är så fruktansvärt att hantera den här eviga väntan....

    Pendlar framgick tillbaka mellan hopp och förtvivlan. Vet att jag nog inte är ensam, men blir galen på mig själv.

    Ena stunden tänker jag att det är bra att jag är trött och har fått lite blemmor. Lite hård i magen och illamående vid ansträngning.

    Andra stunden tänker jag att det likaväl kan vero på mensen och utmattning pga allt man utsätter sig för....

    Har ingen "morning sickness" alltså.

    Det enda positiva är att jag inte blöder än, men vet ju att Lutinus skjuter upp mensen....

    FEM dagar kvar nu till TD!

    Blir galen!!! HOPPAS och LÄNGTAR så MYCKET men tvivlar likaså...

    Giv mig styrka!! Måtte det gå denna gången. Amen.

  • Caarina1985
    pigan86 skrev 2017-02-13 21:04:30 följande:

    Haha då är dem lika, jag är alltid ute i god tid och snabb när man ska iväg medan karl lullar på och får ingenting gjort känns det som :D

    Hoppas du fick din kopp kaffe och att de går bra för er att köra. Vi tar E4an norrut imorgon, känns som att åka med livet som insats sånahär dagar :/


    Det får inte krävas två liv i kampen för ett.

    Visst hade din sambo ett barn sen tidigare?

    Hur gör ni i det fallet. Är barnet delaktig på denna resa?
  • Caarina1985
    cino80 skrev 2017-02-13 20:56:11 följande:

    Hej!

    Hoppar in i tråden jag med. ????

    Efter ett avbrutet försök i december så är vi nu inne på försök två, korta protokollet. Har PCO så det blev en lång stimulering, runt 16 dagar, med tre olika sprutor i slutet. Menopur plus final-f samt Ovitrelle. Pga överstimuleringsrisk så blev det totalfrys. Äggplock i förra veckan med 12 mogna ägg, 8 befruktade och 3 blastocyster till frysen. Så nu väntan på nästa cykel för att komma vidare. Denna eviga väntan. ????


    Välkommen!

    Denna otroliga väntan tar knäcken på en.

    Super med 3st frysta bebisfrön. Så nu går du för ovanlighetens skull och VÄNTAR på mensen.. =)

    Om jag fattar saken rätt så är detta första gången du gör äggplock? I så fall räknas inte den första avbrutna behandlingen. Det är ägguttagen som räknas som "försök".
  • Caarina1985
    Arapapegojan skrev 2017-02-13 21:12:06 följande:

    TAck fina! Jag är avnligtvis en mycket positiv person men när det kommer till det här så faller jag tillbaks i det här negativa tankesättet. FInns ju de som har det värre. Så jag får dåligt samvete att jag gnäller. Men det slutade i en djup depression så det är först nu vi orkat ta tag i IVF igen. Är som du skriver, jag är rädd för alla misslyckade försök.pyret bör ha börjat bo in sig nu om det gått vägen. Tack för dina positiva ord <3


    Varje människa är unik och ingen den andra lik. Så ge tusan att jämföra med andra! Dina känslor är dina och du måste rå om dig själv.

    Jag är en superglad skit som alltjämt ser allt från den soliga sidan. När alla våra embryon (utom ett) delade sig alldeles för fort vid vårat 3e försök så tänkte jag att det är moder jords sätt att visa vilken som var DEN (Blev negativt ändå). Men vi kan inte förutsätta att alla är som jag. Min syster har gjort samma resa som jag gör och när hon väl stod med plusset i handen så brakade hon ihop. Så inget är rätt eller fel.

    Det finns många saker som man kan förena kropp och knopp med.. Testat Yoga, meditation m.m. Finns hut mkt bra grejer som helst. Också går tiden lite fortare :)
  • Caarina1985
    Fru Justitia skrev 2017-02-13 22:49:34 följande:

    Jag tycker det är så fruktansvärt att hantera den här eviga väntan....

    Pendlar framgick tillbaka mellan hopp och förtvivlan. Vet att jag nog inte är ensam, men blir galen på mig själv.

    Ena stunden tänker jag att det är bra att jag är trött och har fått lite blemmor. Lite hård i magen och illamående vid ansträngning.

    Andra stunden tänker jag att det likaväl kan vero på mensen och utmattning pga allt man utsätter sig för....

    Har ingen "morning sickness" alltså.

    Det enda positiva är att jag inte blöder än, men vet ju att Lutinus skjuter upp mensen....

    FEM dagar kvar nu till TD!

    Blir galen!!! HOPPAS och LÄNGTAR så MYCKET men tvivlar likaså...

    Giv mig styrka!! Måtte det gå denna gången. Amen.


    Det är så individuellt, men jag har aldrig fått mensen en endaste dag försenad med Lutinus.

    Vi måste konstruera en snabbspolningsknapp/tidsmaskin! :)
  • cino80
    Caarina1985 skrev 2017-02-13 23:40:13 följande:

    Välkommen!

    Denna otroliga väntan tar knäcken på en.

    Super med 3st frysta bebisfrön. Så nu går du för ovanlighetens skull och VÄNTAR på mensen.. =)

    Om jag fattar saken rätt så är detta första gången du gör äggplock? I så fall räknas inte den första avbrutna behandlingen. Det är ägguttagen som räknas som "försök".


  • cino80
    Caarina1985 skrev 2017-02-13 23:40:13 följande:

    Välkommen!

    Denna otroliga väntan tar knäcken på en.

    Super med 3st frysta bebisfrön. Så nu går du för ovanlighetens skull och VÄNTAR på mensen.. =)

    Om jag fattar saken rätt så är detta första gången du gör äggplock? I så fall räknas inte den första avbrutna behandlingen. Det är ägguttagen som räknas som "försök".


    Tack!

    Ja, väntan är definitivt det värsta. Livet blir lite on golf så att säga. Och ja, hoppas för en gångs skull att den kommer tidigare denna gång.

    Och det var vårt första äggplock. Var faktiskt inte säker på om det första avbrutna försöket skulle räknas eller ej, men det är ju skönt att höra att så inte är fallet. Nu får jag bara vänta tills i mars och hoppas på att det går vägen då.
  • CarolineJL
    Fru Justitia skrev 2017-02-13 22:49:34 följande:

    Jag tycker det är så fruktansvärt att hantera den här eviga väntan....

    Pendlar framgick tillbaka mellan hopp och förtvivlan. Vet att jag nog inte är ensam, men blir galen på mig själv.

    Ena stunden tänker jag att det är bra att jag är trött och har fått lite blemmor. Lite hård i magen och illamående vid ansträngning.

    Andra stunden tänker jag att det likaväl kan vero på mensen och utmattning pga allt man utsätter sig för....

    Har ingen "morning sickness" alltså.

    Det enda positiva är att jag inte blöder än, men vet ju att Lutinus skjuter upp mensen....

    FEM dagar kvar nu till TD!

    Blir galen!!! HOPPAS och LÄNGTAR så MYCKET men tvivlar likaså...

    Giv mig styrka!! Måtte det gå denna gången. Amen.


    Känner igen mig! Jag är på RD 11 idag och tänkte testa i helgen nån dag. Försöker inte tänka på det - jag tänker att det varit så många månader man hoppats och så fått mens, denna månad kanske är likadan - men kanske inte. Låtsas typ att allt vi gjort på kliniken bara varit en dröm. Läkaren sa till mig att absolut inget jag känner nu har med graviditet att göra - alla symtom man får av lutinus är samma som en graviditet. Jag har knappt några symtom alls och är orolig för det - men å andra sidan är det sjukt tidigt så ovanligt att faktiskt känna något redan. Slappna av och försök att inte tänka på det! Jobba mycket, umgås med vänner, ha myskvällar, hitta på saker efter jobbet, träna, baka, ja allt som lägger fokus på nåt annat.. Håller tummarna för dig på testdagen! ?
  • pigan86
    Caarina1985 skrev 2017-02-13 23:30:06 följande:
    Det får inte krävas två liv i kampen för ett.

    Visst hade din sambo ett barn sen tidigare?

    Hur gör ni i det fallet. Är barnet delaktig på denna resa?
    Jo han har barn sedan tidigare. Hon vet om att vi försöker skaffa barn men inte så pass delaktig att vi berättat om hur de går till och vad vi gör här på kliniken. Men hon är helt införstodd i att hon förhoppningsvis ska bli storasyster :)
Svar på tråden IVF februari 2017