• Anonym (Ledsen)

    Jag vill adoptera ett barn, han vill inte

    För 2 år sedan så träffade jag min sambo. Det klickade direkt. Jag älskar honom och vi har det jättebra, men det är en sak som jag inte kan släppa.

    Jag är infertil och vill så gärna adoptera ett barn. Det är min högsta önskan. Samtidigt som jag gör en god gärning så går min högsta dröm i uppfyllelse - att bli mamma.

    Men här är problemet. Min man vill absolut inte adoptera. Han har en dotter på 5 år som är här varannan vecka och han säger att han är färdig med barn. Han står fast vid att det inte blir några fler barn för hans del. Jag förstår ju givetvis att jag måste respektera det, men jag vet inte hur. Jag vill inte lämna honom för att skaffa barn. Han är den viktigaste människan i mitt liv. Men jag vill inte heller bli utan barn.

    Jag har tagit upp att jag kan ansöka om att adoptera som ensamstående, men han vill inte det heller. Han säger att han inte orkar ha en till bebis i huset, att det kommer bli jobbigt och att det inte är så lätt som jag tror, att jag kommer att behöva mycket hjälp som han inte orkar eller har tid med. Till saken hör den att han har ett ganska tungt och stressigt jobb. Han jobbar mycket, så jag förstår honom och hans oro.

    Kan även nämna att vi inte pratade nånting om att skaffa barn innan vi blev ett par.

    Jag vet inte vad jag ska göra.. ):

  • Svar på tråden Jag vill adoptera ett barn, han vill inte
  • Anonym (medea)

    Jag skulle aldrig kunna leva med en man som nekar mig barn. Min man ville först inte ha barn och då var det ultimatum som gällde. Antingen barn eller så gick jag vidare. Nu har vi två adopterade och han är helt nöjd med läget. I bland har männen längre startsträcka i bebisverkstan.

    Om jag vore dig TS skulle jag ställa mig i kö för adoption med en gång.
    Det tar flera år innan man kommer fram i kön. Och det gäller att ha handlingsberedskap. 

    Sen är det väldigt sällan man idag får en bebis vid adoption. Ofta är barnen större. Så småbarnsåren slipper mannen. Om det är det som är problemet.

  • Kuddebarn
    Ess skrev 2017-05-22 16:31:20 följande:

    Klart hon ska skaffa barn om hon vill det. Men lämna mannen ifred?

    Tja det beror nog på om det är deras gemensamma boende och hon bedöms vara den som bäst behöver bostaden med ett barn på heltid. Då får han gå på bostadsjakt.


    Självklart ska hon lämna mannen ifred om hon väljer att skaffa barn medan han inte vill det.

    Om bostaden står på ts så stannar hon givetvis kvar och han får leta sig en annan bostad, men om bostaden står på mannen så blir det ts som får ge sig av. Men detta spelar egentligen inte någon roll, vem bostaden tillhör alltså, för om ts väljer att skaffa barn så lär de göra slut oavsett.
  • Kuddebarn
    Anonym (medea) skrev 2017-05-22 18:16:06 följande:

    Jag skulle aldrig kunna leva med en man som nekar mig barn. Min man ville först inte ha barn och då var det ultimatum som gällde. Antingen barn eller så gick jag vidare. Nu har vi två adopterade och han är helt nöjd med läget. I bland har männen längre startsträcka i bebisverkstan.

    Om jag vore dig TS skulle jag ställa mig i kö för adoption med en gång.

    Det tar flera år innan man kommer fram i kön. Och det gäller att ha handlingsberedskap. 

    Sen är det väldigt sällan man idag får en bebis vid adoption. Ofta är barnen större. Så småbarnsåren slipper mannen. Om det är det som är problemet.


    "Jag skulle aldrig kunna leva med en man som nekade mig barn", tja, han har ju all rätt att neka dig barn med honom. Nu hade du bara tur att han valde att skaffa barn bara för att göra dig nöjd och för att få stanna med dig. Eller tur och tur. Hade väl inte varit så kul på det viset.
  • Anonym (Ledsen)

    Bostaden är min sambos, den står på honom!!

    Ess - jag ser att du tar mitt parti, men jag gillar inte din ton i tråden och din syn på bonusbarn. Tagga ner.

    Jag klandrar absolut inte min sambo för att han inte vill ha barn. Det måste man respektera.

    Som det känns nu så kommer jag att stanna med min sambo. Kärleken till honom är så stor att jag nog inte klarar av att lämna. Men vi får se. Ska prata med honom om allt imorgon.

    Och ja, jag vet att jag självklart skulle ha pratat med honom om detta innan vi blev ett par, men nu är det som det är.

  • Anonym (Lilla Lina)
    Anonym (Ledsen) skrev 2017-05-22 18:24:10 följande:

    Bostaden är min sambos, den står på honom!!

    Ess - jag ser att du tar mitt parti, men jag gillar inte din ton i tråden och din syn på bonusbarn. Tagga ner.

    Jag klandrar absolut inte min sambo för att han inte vill ha barn. Det måste man respektera.

    Som det känns nu så kommer jag att stanna med min sambo. Kärleken till honom är så stor att jag nog inte klarar av att lämna. Men vi får se. Ska prata med honom om allt imorgon.

    Och ja, jag vet att jag självklart skulle ha pratat med honom om detta innan vi blev ett par, men nu är det som det är.


    Bra, ts! Du verkar vara en vettig person.
  • Anonym (-)
    Ess skrev 2017-05-22 16:31:20 följande:

    Klart hon ska skaffa barn om hon vill det. Men lämna mannen ifred?

    Tja det beror nog på om det är deras gemensamma boende och hon bedöms vara den som bäst behöver bostaden med ett barn på heltid. Då får han gå på bostadsjakt.


    Kolla ts senaste inlägg, bostaden är sambons. Suprise.

    Om någon ska ge sig ut på bostadsjakt så blir det alltså ts.
  • Anonym (S)
    Ess skrev 2017-05-21 20:32:26 följande:

    Varför lämna när jag inte behövde stå ut med umgänget speciellt länge?

    Visst man blir inte helt kvitt dem så länge man bor ihop med mannen, men de få gånger man träffas är inte värre än man kan stå ut.


    Därför att det inte handlar om dig, dig, dig, dig hela jävla tiden! Men det är uppenbart att du inte har kapacitet att förstå det.
  • Ess
    Kuddebarn skrev 2017-05-22 18:18:49 följande:

    Självklart ska hon lämna mannen ifred om hon väljer att skaffa barn medan han inte vill det.

    Om bostaden står på ts så stannar hon givetvis kvar och han får leta sig en annan bostad, men om bostaden står på mannen så blir det ts som får ge sig av. Men detta spelar egentligen inte någon roll, vem bostaden tillhör alltså, för om ts väljer att skaffa barn så lär de göra slut oavsett.


    Jag ser inte det som självklart. Hade det varit tal om ett gemensamt barn där han blev ansvarig, så är han i sin fulla rätt att säga nej.

    Men i deras situation där han själv har barn och ts vill skaffa utan att dra in honom som ansvarig, då har han inget att säga till om.
  • Kuddebarn
    Ess skrev 2017-05-22 20:34:02 följande:

    Jag ser inte det som självklart. Hade det varit tal om ett gemensamt barn där han blev ansvarig, så är han i sin fulla rätt att säga nej.

    Men i deras situation där han själv har barn och ts vill skaffa utan att dra in honom som ansvarig, då har han inget att säga till om.


    Du verkar ha svårt att skilja på det faktum att han inte har rätt att neka henne barn, MEN han har all rätt att neka henne barn med honom, sålänge de är sambos och lever ihop. Speciellt när det är hans bostad. Lever man med en person som har barn så blir man alltid mer eller mindre ansvarig och denna man är uppenbarligen redan nog stressad och pressad som det är. Han ska inte behöva motivera sina anledningar, han har rätt att neka ett till barn i hans hem.

    Vissy kan ts gå vidare och skaffa barn bäst hon vill, det är en annan sak. Du verkar ha svårt att förstå detta.

    Som sagt så kommer han att få ta mer eller mindre ansvar, det blir nästan alltid så och det är oundvikligt. Han har väl gått igenom det förr, han vet. Ts vet inte.

    Han har mycket att säga till om, då det handlar om deras förhållande och ett till barn som skulle bo i hans hem.
  • Anonym (Lilla Lina)
    Ess skrev 2017-05-22 20:34:02 följande:

    Jag ser inte det som självklart. Hade det varit tal om ett gemensamt barn där han blev ansvarig, så är han i sin fulla rätt att säga nej.

    Men i deras situation där han själv har barn och ts vill skaffa utan att dra in honom som ansvarig, då har han inget att säga till om.


    Han har mycket att säga till om!

    Det är hans bostad från början, inte ts bostad. Han bestämmer vilka som får bo där, inte ts.

    Ts skriver att han har ett stressigt jobb. Han orkar väl inte ha en lekstuga där hemma, så enkelt är det! En femåring och ett adopterat barn som kräver mycket tid och omtanke är mycket för en stressad man!

    Finns inte på kartan att han INTE kommer behöva ta ansvar för ungen. Jag tror inte en sekund på att ts har all tid i världen för ungen UTAN att behöva ta hjälp från sambon. Det är oundvikligt.

    Möjligen att de kan vara särbos.
Svar på tråden Jag vill adoptera ett barn, han vill inte