Bf juni 2018
Hej ????
Hittade ingen tråd för bf juni 2018. Är nog ute ganska tidigt oxå :)
Jag plussade i onsdags på bim -4 så har Bim på söndag:)
Har iaf Bf beräknat till 3 juni nu.
Finns de fler där ute får ni gärna hänga här :)
Hej ????
Hittade ingen tråd för bf juni 2018. Är nog ute ganska tidigt oxå :)
Jag plussade i onsdags på bim -4 så har Bim på söndag:)
Har iaf Bf beräknat till 3 juni nu.
Finns de fler där ute får ni gärna hänga här :)
Stackare!!!
Har också haft problem med halsbränna tills någon tipsade om Omeprazol. Vilken dröm!! Man tar bara en tablett om dagen och den började verka på en gång. Prova det:)
Är också i vecka 30 (29+0) nu och det känns helt galet att vi faktiskt är på slutspurten! Syskonen frågar iderligen hur lång tid det är kvar, dom tycker att lillebror har varit där inne bra länge nu och helt ärligt så tycker jag det med. Har börjat att känna lite ömhet i sittbenen och i ryggslutet men än så länge är det lugna puckar, hoppas att värsta jobbiga foglossningen håller sig långt borta länge till. Ett nattligt toabesök har nu de senaste dagarna utökats till två. Minns sen tidigare graviditeter nätter när jag kunde springa på toaletten 5-6 gånger på en natt, det var inte roligt. Omeprazol står på inköpslistan så att jag åtminstone ska slippa ligga vaken pga halsbrännan.
Ja, nästan som de måste berätta om hur jävlig förlossningen var för att det ger en skadeglädje i att stressa upp andra. Har mött på några sådana själv. Men har lyckats undvika en hel del genom att styra in samtalet på något annat.
Jag är en sann pessimist och hoppas alltid på det bästa, men förväntar det värsta. Jag har INTE läst på så mycket om förlossningen, för jag vill inte veta.
Min mamma sammanfattade det hela väldigt bra: Släpp all kontroll och gör som barnmorskorna säger. De vet bäst, för de gör det varje dag. Det kommer göra så sjukt jävla ont, men i samma sekund du ser henne kommer du tycka att det var värt det. Av olika orsaker fick mamma inte epidural med min lillasyster, så jag tänker att hon vet vad hon pratar om.
Ja, nästan som de måste berätta om hur jävlig förlossningen var för att det ger en skadeglädje i att stressa upp andra. Har mött på några sådana själv. Men har lyckats undvika en hel del genom att styra in samtalet på något annat.
Jag är en sann pessimist och hoppas alltid på det bästa, men förväntar det värsta. Jag har INTE läst på så mycket om förlossningen, för jag vill inte veta.
Min mamma sammanfattade det hela väldigt bra: Släpp all kontroll och gör som barnmorskorna säger. De vet bäst, för de gör det varje dag. Det kommer göra så sjukt jävla ont, men i samma sekund du ser henne kommer du tycka att det var värt det. Av olika orsaker fick mamma inte epidural med min lillasyster, så jag tänker att hon vet vad hon pratar om.
Jag har en annan historia.
Mina förlossningar har varit helt fantastiska. Alla 3!
Ja, det gör ont. Men det ska göra ont. Men hela resan man gör är så otroligt häftig att jag inte skulle ge bort den ens till min bästa vän.. det är en sån frän upplevelse!
Jag hade epidural med första, långtidsverkande dropp i ryggen. Kände värkarna mindre. Nästan så att varje värk som kom var "skön"
Men 2:an hade jag bara lustgas vad jag kan minnas, men även det gick bra.
Med 3:an fick jag direktverkande epidural och från att ligga och kämpa mig igenom varje värk i ett mörker så var det som att någon tände lyset i rummet och jag tänkte att nu går jag hem, nu är jag klar. All smärta var som borta.. men tack vare det hann jag komma på att jag skulle ha spegel, för jag ville se när grabben kom ut. Det var riktigt häftigt!
Så det finns många solskenshistorier!
Och det finns alltid de som ska tycka en massa, speciellt när man är förstföderska. Lyssna inte på de som ska tycka en massa hela tiden. Då blir ni knäpp!
Min son 10 år frågade mig idag: Känner du när bebisen pruttar?
Men jag har ingen aning om bebisen ens kan det
Sen så finns det sådana som inte kan ha någon empati över ens foglossning, ryggont eller att det är tungt och jobbigt att vara gravid eftersom det är självvalt. Som om man inte har tillåtelse att gnälla när det är självvalt. Jävla trams!
Jag har en annan historia.
Mina förlossningar har varit helt fantastiska. Alla 3!
Ja, det gör ont. Men det ska göra ont. Men hela resan man gör är så otroligt häftig att jag inte skulle ge bort den ens till min bästa vän.. det är en sån frän upplevelse!
Jag hade epidural med första, långtidsverkande dropp i ryggen. Kände värkarna mindre. Nästan så att varje värk som kom var "skön"
Men 2:an hade jag bara lustgas vad jag kan minnas, men även det gick bra.
Med 3:an fick jag direktverkande epidural och från att ligga och kämpa mig igenom varje värk i ett mörker så var det som att någon tände lyset i rummet och jag tänkte att nu går jag hem, nu är jag klar. All smärta var som borta.. men tack vare det hann jag komma på att jag skulle ha spegel, för jag ville se när grabben kom ut. Det var riktigt häftigt!
Så det finns många solskenshistorier!
Och det finns alltid de som ska tycka en massa, speciellt när man är förstföderska. Lyssna inte på de som ska tycka en massa hela tiden. Då blir ni knäpp!
Min son 10 år frågade mig idag: Känner du när bebisen pruttar?
Men jag har ingen aning om bebisen ens kan det
Så härligt att höra! Här där jag bor i Norge är inte lustgas ett alternativ, men det betyder å andra sidan att de är väldigt vana att sätta epidural. Det är två saker jag oroar mig över till förlossningen; att inte hinna få epidural i tid och att spricka upp väldigt mycket och bli dåligt sydd efterråt.
Har hört så mycket läskigt om Epiduralen, att man inte känner krystvärkarna och att urdrivningsskedet kan bli en jobbig historia samtidigt så är jag nyfiken på att testa den bara för att, detta är ju trots allt sista chansen.
Känns som om jag har förträngt en hel del av allt som står i böckerna med antal värkar när det är dags att åka in osv, känns som om det inte blir riktigt samma att rätta sig efter när man fött flera barn tidigare då händelseförloppet gärna går fortare. Min önskan är att vattnet går hemma för då blir det automatiskt en tur till sjukhuset, dock har vattnet bara gått hemma med det första av de fyra barnen så chansen känns inte enormt stor. Har ca 40 min till det sjukhuset jag vill föda på och har fyra barn att ordna barnvakt till innan dess.