Hej,
Jag och min man har bestämt att försöka skaffa ett tredje barn :) Vi är idag 37 och 40.
Vi har två barn sedan tidigare och den yngsta är 5år. Vet inte riktigt när det klassas som sladdis men för mig känns det som det var länge sen jag var gravid sist :)
Finns det fler i liknande situation? Skulle vara så skoj att följas åt! Så kan vi hjälpas åt i motgångar och glädjas tillsammans samt peppa och ge stöd <3
Håller tummarna för dig! :)
Själv går jag in i vecka 7 imorgon! Sjukt hur snabbt tiden går... :)
Hej igen!
Skrev här lite i början av året men pga mellanblödningar, som visade sig bero på ett myom, fick vi vänta med att försöka tills det var bortopererat. Nu är det gjort och jag har haft en mens efteråt så nu börjar vi igen 
. Hade äl i torsdags och jag räknar det här som första försöket. BIM den 1/5 och jag försöker att inte hoppas för mycket men det går sådär 
.
Jag har däremot fortfarande lite jobbiga tankar kring att börja om och vår ålder osv, någon mer som tvekar lite emellanåt?
Vi är ett par stycken som har bim i helgen ser jag :) spännande. Jag har bim 29/4. Tredje försöket för oss.
Vi är ett par stycken som har bim i helgen ser jag :) spännande. Jag har bim 29/4. Tredje försöket för oss.
Hej igen!
Skrev här lite i början av året men pga mellanblödningar, som visade sig bero på ett myom, fick vi vänta med att försöka tills det var bortopererat. Nu är det gjort och jag har haft en mens efteråt så nu börjar vi igen . Hade äl i torsdags och jag räknar det här som första försöket. BIM den 1/5 och jag försöker att inte hoppas för mycket men det går sådär .
Jag har däremot fortfarande lite jobbiga tankar kring att börja om och vår ålder osv, någon mer som tvekar lite emellanåt?
Hej igen!
Skrev här lite i början av året men pga mellanblödningar, som visade sig bero på ett myom, fick vi vänta med att försöka tills det var bortopererat. Nu är det gjort och jag har haft en mens efteråt så nu börjar vi igen . Hade äl i torsdags och jag räknar det här som första försöket. BIM den 1/5 och jag försöker att inte hoppas för mycket men det går sådär .
Jag har däremot fortfarande lite jobbiga tankar kring att börja om och vår ålder osv, någon mer som tvekar lite emellanåt?
Alltså den här känslomässiga berg-och-dalbana gör mig så trött å nere.
Att pendla mellanhänder äntan, hopp, önskan, förtvivlan, besvikelse veckan runt BIM är hemskt.
För att sen inte tala om sexstressen inför ÄL. Räkna dagar, planera livet för att få till o ofta på rätt dagar å missar jag en dag känns allt förgäves.
Hade hoppet uppe inför denna gång, tror vi träffade ÄL hyfsat bra. Igår fick jag spottings, BIM - 4 (eller 3)... Bara lite rosa på papperet vid ett par tillfällen. Blev deppad. Låg å läste runt om nidblödningar = fick upp hoppet igen. Idag lite mer brunt på papperet vid några tillfällen, chansen för nidis är lite, blev nog inget den här gången heller = depp igen... Men hoppet är det sistasom överger mig. Fasta kommer bli så ledsen å besviken när mensen kommer än fast jag räknar kallt med att den kommer. *suck*
Att känna åldern spelar in känns för mig oxå. Haft nära som sagt. Jag blir 36 i år.
- Nu är smarta ni som inte börjat om å skaffa sladdis. Ni har de ju perfekt nu.
Nu är jag på dag 27 från sista BIM har vanligast 26. Är som en klocka vad gäller cykeln. Sen lägga till att ÄL gav utslag dagar tidigare. Har haft stickande å knolande i tjejmagen fram till igår lunch. Då slutade det. Känner inget speciellt nu. Negativt på gravtest i morse. Mysko känsla men får se vad som händer närmaste dagarna
Jag känner samma sak. Innan var det jätteviktigt för mig att bli gravid igen men allteftersom tiden går så blir det mindre viktigt. Jag tycker livet är rätt bra som det är och det känns helt ok om det inte skulle bli något. Och blir det så är det givetvis jättekul med. Men FÖR gammal vill jag inte vara... Fyller 43 snart...
). Så jag känner likadant, blir det inget är det också okej även om jag kommer bli ledsen. Och trots det letar jag symtom och hoppas att det ska ha tagit sig
Visst känner jag igen den där tvekan emellanåt. För egen del tror jag tillvida del den är en form av "självräddning" för att lindra besvikelsen och deppen som kommer med mensen. Har länge velat ha ett syskon till dottern som just fyllt 6 men maken har inte alls velat ha syskon förrän i höstas när han kände sig redo. Egentligen är jag äldre än jag hade velat vara för att skaffa ny bebis (är 36 år) men det skulle va så underbart ändå. Åldern är bara en siffra, man är inge psykiskt äldre än man gör sig
