Otrohetstråden - Den positiva tråden

De rädda och negativa, de som tror att man kan äga en annan människa, de trångsynta, gör alltid, ALLTID, det stora felet att man bara utgår från sin egen utgångspunkt.

Och de utgår från de följder, både känslomässiga och faktiska följder, som de själva tror, eller vet av erfarenhet, kommer i samband med att otroheten blir känd.

Men faktum är de alltid väljer att blunda för den enkla, historiska och allmänt accepterade sanningen att:
"Det man inte vet mår man inte ont av".

Alla de argument, alla de känsloyttringar, som dessa trångsynta ägnar sig åt faller helt platt under det faktum att otroheten förblir okänd.

Verkligheten är egentligen ganska självklar och enkel, nämligen att alla sannolika bedömningar ger vid handen att väldigt många otroheter, kanske de flesta, förblir okända.
Och därmed får otroheten inga som helst följder eller konsekvenser, vare sig känslomässiga eller faktiska, och därmed faller de trångsyntas ord bara platt till marken.

Inget av det de säger om känslor och konsekvenser gäller i alla de fall som otrohet förblir okänd.
För sanningen är att det man inte vet mår man inte ont av.

Men detta är fakta och sanning som de trångsynta, de negativa och rädda, visar gång på gång att de inte klarar att hantera, är för rädda för att ens tänka tanken och reflektera öppet om denna sanning, är alltför trångsynta för att ens kunna reflektera över detta enkla och uppenbara.

Så kan det nog bli om man väljer att leva i rädsla,
om man inbillar sig att man kan hindra sin partner från att vara otrogen, om man har vanföreställningen att man kan äga en annan människa, om man tror att människor inte ljuger trots att man själv ljuger ibland, om man själv är en sådan person som är snabba att döma andra för att man själv är rädd för att bli dömd, osv, osv...

Otrohet är sannolikt vanligare än vad många tror, sannolikt mycket vanligare än vad vissa trångsynta vill tro, och sannolikt är det många som inte blir kända.
Detta är bara att tugga i sig och acceptera även för de rädda och trångsynta.

De rädda och negativa, de som tror att man kan äga en annan människa, de trångsynta, gör alltid, ALLTID, det stora felet att man bara utgår från sin egen utgångspunkt.

Och de utgår från de följder, både känslomässiga och faktiska följder, som de själva tror, eller vet av erfarenhet, kommer i samband med att otroheten blir känd.

Men faktum är de alltid väljer att blunda för den enkla, historiska och allmänt accepterade sanningen att:
"Det man inte vet mår man inte ont av".

Alla de argument, alla de känsloyttringar, som dessa trångsynta ägnar sig åt faller helt platt under det faktum att otroheten förblir okänd.

Verkligheten är egentligen ganska självklar och enkel, nämligen att alla sannolika bedömningar ger vid handen att väldigt många otroheter, kanske de flesta, förblir okända.
Och därmed får otroheten inga som helst följder eller konsekvenser, vare sig känslomässiga eller faktiska, och därmed faller de trångsyntas ord bara platt till marken.

Inget av det de säger om känslor och konsekvenser gäller i alla de fall som otrohet förblir okänd.
För sanningen är att det man inte vet mår man inte ont av.

Men detta är fakta och sanning som de trångsynta, de negativa och rädda, visar gång på gång att de inte klarar att hantera, är för rädda för att ens tänka tanken och reflektera öppet om denna sanning, är alltför trångsynta för att ens kunna reflektera över detta enkla och uppenbara.

Så kan det nog bli om man väljer att leva i rädsla,
om man inbillar sig att man kan hindra sin partner från att vara otrogen, om man har vanföreställningen att man kan äga en annan människa, om man tror att människor inte ljuger trots att man själv ljuger ibland, om man själv är en sådan person som är snabba att döma andra för att man själv är rädd för att bli dömd, osv, osv...

Otrohet är sannolikt vanligare än vad många tror, sannolikt mycket vanligare än vad vissa trångsynta vill tro, och sannolikt är det många som inte blir kända.
Detta är bara att tugga i sig och acceptera även för de rädda och trångsynta.

Sanningen kommer alltid fram förr eller senare.