Har väl inget sådär jättekul att bidra med, men iaf...
Det var på bf-5 och vi hade varit på släktträff på sambons sida hela dagen. Jag visste ju, såklart, att man går över med första barnet så hade inte den minsta tanke på att det skulle sätta igång inom den närmsta veckan iaf. Efter släktträffen åkte vi en sväng till några kompisar och satt och snackade en liten stund. Kom hem vid 23.20, sambon säger att han går en liten promenad, visst visst svarar jag, ska precis öppna skafferiet för att poppa popcorn när det blev väldigt varmt i trosorna, konstigt tyckte jag eftersom jag precis varit och kissat. Kopplade inte först, men efter någon minut kommer tanken att det kanske var vattnet? Säger till sambon att vänta lite när jag känner att det kommer mer och rusar in på toaletten igen, då går ske proppen också. Blev helt ställd eftersom jag var så säker på att jag skulle gå över :P sambon blir lite lätt hysterisk och vrålar att jag ska ringa förlossningen, äsch säger jag, vi kan vänta lite, detta kommer säkert ta lång tid och vi kommer bli hemskickade, även fast jag vet att man ska åka in om vattnet gått. Till slut ringer jag ändå och dom vill såklart att vi ska komma, men vi behöver inte stressa. Packar det sista och sätter oss i bilen. Får första värken när vi kommit någon km, därefter kommer dom med 3 min mellan. Kommer in och blir undersökt, är öppen 4 cm men jag tror fortfarande att vi ska bli hemskickade :P
Några timmar senare under krystvärkarna vrålar jag något till sambon om hur fan kan man vara så jäkla dum att skaffa mer än ett barn, detta tänker jag aldrig någonsin göra om! Ska vi ha fler är det minsann din tur!
Hade även under hela graviditeten sagt att 6-7 timmar är nog en lagom förlossning. Men det ångrade jag bittert när jag väl låg där, och frågade sambon flera gånger hur jag hade tänkt när jag sa så.
Från vattenavgång tills att dottern var ute tog det 9 1/2 timmar :)