Roliga förlossningshistorier?

Favoritar. :)

Det här klassas väl inte som en förlossningshistoria, men den är rolig ändå.. :p

Jag jobbade/drev en "vägkrog" mellan Älvdalen och Mora för några år sedan, och min bästa kompis var vid tillfället höggravid och skulle föda om några veckor.

Jag var ensam och jobbade när proppen gick och strömmen försvann! Jag ringde mamma:
"Hjälp, strömmen har gått!"
Hon guidade mig hur jag skulle få tillbaka strömmen (mamma var min chef) och jag fipplade väl och hade mig. Men tydligen så hade jag kommit åt något, för nu fungerade inte vattnet istället.
Så jag ringde mamma igen, och tänkte vara rolig med tanke på föregående samtal, så jag sa:
"Hjälp, vattnet har gått!"

Och mamma fick panik.
"Vaaaa, har *namn*s vatten gått?? REDAN??"

Haha det hade det ju inte såklart... ^^

Haha erinny!!! Vilken jäkla grej!!!

Har inte direkt någon panggrej så men med första barnet så beslutades planerat snitt ganska snabbt efter vändningsförsök och pappan skulle dra i några trådar och ringa snittavdelningen för en grej. Då frågar bm om mammans namn (mitt namn med andra ord) och sambon kan inte för sitt liv komma på vad jag heter, så han fick lägga på för att ringa upp mig för att sedan ringa tillbaka och berätta. Haha tror han insåg att han skulle bli pappa och fick blackout ;)

Med nr 2 så blev det vaginal riskförlossning som var väldigt utdragen. När bm ska sy mig så kommer världens fjärt från ingenstans rätt i ansiktet när hon syr.... Och jag börjar så klart garva för det var så akut pinsamt men kan lova att fler pruttar kom då!!! Det var skönt att åka hem sen ;)

Jag hade verkligen jättekul på min förlossning.
Vet inte om det är så kul nu i efterhand och för er att läsa det men skriver det i alla fall för att hålla liv i tråden. åtminstone =) 

Jag hade jobbat på bra hemma och hade väldigt ont när jag kom in. Var då öppen 5 cm, BARA 5 cm tyckte jag och var skitförbannad för att det inte var mer. Skulle jag ha så jävla ont i flera timmar till? Fattade inte hur jag skulle klara av det...

Barnmorska lämnade oss (jag, sambo och mamma) och sa att jag kunde kalla på om jag ville ha någon bedövning eller om det var något. Man märkte att de tog det med ro - förstföderska, bara 5 cm osv. Det kommer ta lååång tid.

Efter en hemskt smärtsam timme ringde jag på dem och uskan säger att jag får vänta lite på BM. JAG VILL HA EPIDURAL NUUUU!!! gormar jag. Och vi väntar, väntar och väntar i vad som känns en evighet (det var en kvart) och jag skriker JAG SKA HA EDA ELLER SNITTA UT UNGEN NU!! Bm kommer och tycker att jag ska prova lite lustgas. Jag andas som en tok i masken och blir lagom go i huvudet och skönt avslappnad. Kände mig redan hög på smärtan så det förstärkte den känslan lite.

Efter 2 värkar säger jag "Nu ska jag på toa igen, jag måste bajsa"
Jag hade nämligen varit på toa flera gånger innan Bm kom dit och jag var övertygad om att jag skulle gå igen eftersom jag trodde att lustgasen hade gjort mig dålig i magen.
"Det där låter misstänkt" säger BM förvånat.
Jag säger "Jag måste gå nuuu, SERIÖST!"
Bm drar av mig byxorna och säger "OJ, nu kommer bebisen!"

I rummet var också en försiktig läkarstuderande och hon sa hela tiden 
"Det är inget bajs som kommer, jag ser inget bajs"
när jag insisterade på att jag bajsade.
Hahaha..

Jag hade alltså öppnat helt mig och bebis hade sjunkit ned på bara 1 h ungefär.
Alla börjar springa omkring i rummet, ordnar med dropp och annat och till sluta fattar jag också att det är på G. "Jag krystar NU, på en gång!"
"Vänta lite, vi ska bara fixa i ordning först"
"NUUUU!"

När de väl säger åt mig att krysta tar de lustgasen ifrån mig för att nu ska jag ju ta i och inte hyperventilera i nån mask. Jag blir fruktansvärt besviken och arg och kräver att i alla fall få hålla i masken även fast det inte är någon gas i den. Jag som precis upptäckt det underbara! 
Det slutar med att jag biter sönder hela masken medan jag krystar. Satan vad skönt det var att bita på något när det gör ont som fan och man kämpar med att krysta ut en unge.

Det bästa var dock när jag hade gått igenom 2-3 krystvärkar och min pojkvän säger överlyckligt
"Darling, I can see the head!" 
"DONT. LOOK. DOWN. THERE!!!" ryter jag.
"Oh, I'm sorry.."
Stackarn, flyttar sig skrämt närmare mitt huvud och vågar knappt ha ögonen öppna överhuvudtaget.

Haha, ja och sen fick vi världens finaste flicka. Och förlossningen var verkligen fantastisk i all sin charm.
Är avis på alla er som har det framför er. Det är verkligen en upplevelse! 

 

Jag hade lite känningar runt 18.00, pratar med sambon i telefon om när han ska komma hem, runt 21-tiden trodde han (han jobbade 40min utanför stan) gnällde lite att han skulle komma hem sent :( 

Sen blir det mkt ondare, och jag tar alvedon & vilar, hjälpte inte, då duschade jag, hjälpte inte heller.
Då är klockan bara 19.30 men allt har gått så fort och det var första barnet och jag ville inte vara ensam. Ringer då såklart min sambo för att tala om att det nog är på g och att han kanske kan försöka komma hem lite tidigare.
Observera att detta ska ju vara det magiska ögonblicket när man talar om för sin kille att förlossningen nog har börjat!!
MEN istälöet svarar han: Ja men vad är det nu då?
Jag: Nej men jag tänkte bara...
HAn: Linnéa, hur ska jag hinna bli klar i tid om du ringer och stör mig hela tiden?!
JAg: Förlåt så jävla mkt då!

Tjurskallig som jag är får han alltså inte veta vad som pågår hemma!!   
Han kommer iallafall hem strax efter 21.00 och då sitter jag på min pilatesboll vid sängen och kämpar. Han blev så klart jättestressad och undrade om jag ätit. Nej det hade jag ju inte så vi åkte till affären för att handla, dels något att äta nu, sedan sånt som vi ska ha med till bb och sen mat att fylla frysen med, för det hade jag läst att man skulle ha. Ja, vi åkte med andra ord och storhandlade!
Väl hemma var det mkt jobbigt för mig, och min sambo fick börja klocka värkarna, ca 4min mellan varje.
Detta var på självaste bf dagen och det allra sista skulle i bb-väskan.
Ok, då har jag 4min på mig att hämta schampoo m.m och lägga i väskan.
Springer som en tok för jag ska hinna tillbaka till sängen alt. soffan innan värken börjar igen, och tiden får såklart min sambo hålla reda på. Knappt det klarade han så ibland fick jag lägga mig på golvet!
Haha vi såg nog inte riktigt kloka ut. Så höll vi på iallafall tills allt var färdigpackat :D  

Jag är tillbaka på min käraste pilatesboll och sambon meddelar att vi nog borde ringa förlossningen och säga att vi vill åka in, nej det behöver vi inte göra förän det är  3min mellan värkarna säger jag.
Han: Men älskling det är 3min 10sek, 3min,20sek etc.
Jag: Men hör du inte vad jag säger, det ska vara 3min, inte 3.10, TRE!!! Ge mig telefonnen ska jag ringa min mamma och fråga. Hon sa också att vi borde åka in, och då gick jag så klart med på det!
Stackars mamma kunde ju inte sova på hela natten sen!

Min rambo ringer förlossningen, för nu kan jag knappt prata. Detta samtal blev oerhört flummigt men jag kommer inte ihåg det så bra...

Väl i bilen på väg till Borås, HATAR den vägen, smal och krokig. Sambon får gasa, klockan är ca 00.00 och han säger: Linnéa stoppar polisen oss får du låtsas att du har jätteont så jag inte blir av med körkortet!
Jag säger: ingenting, men om blickar kunde döda, då hade han INTE levt längre!!!!!

Framme vid sjukhuset, där vi varit 2 veckor tidigare för att få koll på var man ska gå osv.
Nähe, då bygger dem om så vi hittar inte in först!! Vår bm hade berättat om ett par som födde utanför och vi ville inte vara med om det så vi kände oss lite stressade.

Väl inne och jag har ctg, öppen 4, nästan 5cm vet jag att bm sa...  så jag fick hoppa i badet, och fick lustgas. Min sambo var jättekissnödig och varjegång han drog fram *den* för att kissa kom det in någon på rummet så han fick hålla sig igen, detta hände ca 4ggr, haha :D i hemlighet tyckte jag det kändes bra att han också hade lite ont. Jag såg hans lidande blick, men han sa inget (hade väl lärt sig sig från bil-incidenten) Och det ändå jag sa: Våga inte klaga för du ska bara veta hur JAG har det!

Vill dricka lite, hatar saft och när jag badar vill jag inte dricka vatten så jag dricker Mer med smak av blåbär/hallon tror jag, grejen var den att den smakade jäst!!!!! Men vi trodde att det bara var mina smaklökar som det var fel på, så jag drack upp nästan hela, tills sambon smakar och spottar ut :P

Jag har lustgas, men den hjälper inte så mkt tyker jag, blir bara illamående och spyr hur mkt som helst, men samtidigt vågade jag inte släppa lustgasen för jag visste ju inte om det kanske hjälpte lite. Helt förvirrad av alla smärtor så låg jag ett bra tag och spydde i min gasmask och andades i spypåsen istället :D 

Får eda och den hjälpte mig verkligen! Allt det onda försvan och jag somnade på en gång! DEt gjorde såklart min sambo också i fotöljen brevid. Har ingen aning om vad klockan var men jag kan ju inte ha varit öppen mer än 8cm för då ger de ju inte eda har jag för mig...

Sen vaknar jag av värkar av helt annan karaktär, fattar att det måstee vara krystvärkar, klockan är 7 och det är skiftbyte, jag får panik, för jag ligger på sidan och kan inte nå snörjäveln och min sambo snarkar HÖGT!
Får skrika på honom TOMMYYYYYY TRYCK PÅ KNAPPEN
stackarn flyger upp och in kommer de nya barnmorskorna som inte riktigt fattar vad som verkligen händer och säger att jag ska upp och kissa (???) När jag då vändermig om och får en krystvärk så ser dem ju huvudet på bebisen och fattar vad jag försökte säga :D

7.22 föddes världens finaste tjej, MEN när jag hör henne skrika så blundar jag och bara njuter av detta, för det är ju detta underbara ögonblick man läst om. Och då kan de med och störa mig mitt under detta ögonblick med en sån dum fråga om jag vill titta på henne!
Jag: Nej vänta lite. för jag ville ju få njuta ifred, haha
Alla andra tycker jag är helt puckad och säger i kör: Jomen det klart du ska!!
och ja, då får jag ju se att det är en liten dotter vi fått och hur otroligt fin hon är :D
Yes jag hade rätt sa jag (som om det var det viktigaste..). ALLA andra hade tjatat om att jag hade en pojke i magen, men jag viste hela tiden att det var en tjej<3 

Hela den här berättelsen är såå typiskt mig och min kille! Shit vad långt det blev, och på tal om shit, jag bajsade på mig när det bara var jag och min kille inne på rummet, då TVINGAR jag honom att torka mig i rumpan fast han frågade om vi inte kunde vänta på någon personal som kunde göra det istället, haha stackarn, och nej, han har knappt förlåtit mig för det än! 
 

Fav :)

älskar denna tråden jag kan ju berätta något kanske inte så roligt men iaf , hade fåt min underbara eda och somnade efter 2 min helt utmattad jag sov i en h och i mitten av min vilopaous kommer bm och försöker väcka mig eh nej jag ignorerar fullständigt henne  och vänder mig om och fortsätter att sova, jag vaknar av att jag känner att det trycker på där nere så jag ringer på klockan in kommer bm och gör en undersökning  jag får reda på att det är öppet runt 8-9.

Då börjar jag med mitt övertalningsförsök jag MÅSTE gå på toa NU jag behövde göra nr2 och det var NU tyckte jag. Det var ett absolut nej glömm det. Jag förklarar argt att jag minsan inte tänker skita på mig. Villket hon inte bryde sig om.

Jag får en annan BM då den andra hade för mycket att göra. Man e ju inte dumm så nu var det dags att försöka övertala nästa och YES.

Ja jag fick ju inte gå på toan själv, toan var ute i andra änden av koridoren så min man fick ju följa med. Först var vi tvungna att få ordning på eda kanylen droppställ plus mätaren som satt på bebbens huvud så det var 3 grejer där som min man fick ansvara för. Plus mig då. Dom förvarnar att dina ben kan vara lite skakiga nu efter edan. Jag tittar på dem INGA problem säger jag det här går fint ska ni se. EH Nej håller på att trilla rät ner och riva ut allt. Men som sagt INGET kunde stoppa mig så ut går vi jag halvgormande av smärta släpandes efter min man eftersom jag knappt kunde gå. Förbi mig går 2 förskräkta nyanlända de stackarna såg så rädda ut.

väl framme på toaleten kunde jag konstatera att Det lukat fränt där inne och jag ser att  personen före mig vatten+ slempropp hade gått där inne. Tänker inte mer på det  undviker det och gör min grej ja det var ju inget precis. Väl inne på rummet sitter min bleke man och jag frågar vad är det med dig? Vad var det på golvet där inne frågar han och jag förklarar han ser äcklad ut och håller nästan på att börja lipa. Han hadde tydligen trampat i pölen så hans strumper var genomvåta. Detta var otroligt traumatiskt för honom och kan inte prata om det änn idag.  

När min son föddes så fick jag kläm på det här med lustgasen. (Jag skyller detta på den i alla fall. )
När krystvärkarna började komma och huvudet sjönk ner ordentligt så tryckte det på något så djävulskt bakåt så jag gormar helt enkelt till barnmorskan efter att ha sugit lustgas för glatta livet: "Min rumpa!!!! MIN RUMPA HÅLLER PÅ ATT RAMLA AV!!!! HÅLL FAST DEN!!!!"

Barnmorskan hade med en till tjej i rummet och hon blev tillsagd att hålla i min stackars rumpa som troligen inte var på väg att ramla av, men de var vänliga nog att göra som den födande kvinnan sa åt dem.

Jag skäms fortfarande en aning över det idag, dock fick de sig säkerligen ett gott skratt där efteråt. Min man hade då roligt åt det i alla fall.

helt underbara historier
jag har två dagar till BF, proppen har gått & har lite SD som börjar kännas.
Hoppas att jag kan bidra med ngt roligt här sen