IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

tjorven.. tror tyvärr inte din känsla stämde denna gången för nu är blödningen igång.. dock känns den inte som en "vanlig mens" men det kanske kan ha med sprejen att göra.. den är liksom.....lösare (om ni ursäktar att jag går in på detaljer).. mer rinnig.... och rödare blod...brukar ha ganska mörkt mensblod, segt och med mycket slemklumpar men här är det bara klarröda droppar eller ljusbruna "flytningsaktiga":.. men mensvärken är på plats så jag inte ska missta mig

Ja ja.. .bara att fortsätta, hade väl en vag förhoppning om att iaf slippa ta sprutor men nu är det bara att bita i hop och fortsätta behandlingen ut

Ja jag har för mig att jag har hört det någonstans... jag utgår från att jag inte är gravid och tester inte trots Tjorvens på hejjande

Det lär väl komma fram iaf när jag är hos barnmorskan menar jag, är ju bara några dagar dit men med tanke på mensvärken jag har så finner jag det ytterst otroligt att jag skulle vara gravid....det stämmer liksom inte.

Den är väldigt mycket tunnare.. obehagligt som fan för jag känner ju hur det rinner ur mig..uuuuuuurrrrk.

oj... mycket om levaxin nu... har en vän som genomgått 2 ivf på sahlgrenska och hon var jättebesviken för att inför ivf-behandlingen så talade hon tydligt om att hon hade problem med sköldkörteln och hade fått massor av missfall (som aldrig blivit utredda), trots det mätte de inte ens hennes nivåer och efter första ivf-behandlingen som faktiskt resulterade i en grav men även det ett missfall så lyssnade dem på henne, tog en mätning och det visade sig att nivåerna var heeeelt uppfuckade så hennes dos av levaxin fick höjas. Hon gjorde en ivf till men eftersom läkarna inte hade hennes förtroende och bara malde på om hennes övervikt så kändes det inte bra, inte heller den behandlingen lyckades så hon har gett upp nu och funderar på någon annan väg.

Hon blir gravid men får missfall på missfall....fy fan vad jobbigt liksom. Det måste nästan vara värre än att inte bli gravid alls, tycker jag....

NU en proffsfråga.....hur länge håller man på med sprutorna? Det är ju så klart väldigt individuellt men kan man få lite nuffror så man har något att jämföra med. Jag har ju min tid hos BM i morgon för genomgång och äggplock i vecka 48, inte sjutton börjar jag redan med sprutorna eller????

Håller tummarna för er alla....står lite still just nu för barnmorskan var inte riktigt nöjd med att jag inte haft någon "vanlig" blödning .....

Jag har ju haft en extremt sparsam blödning nu, inte alls som jag brukar ha vid mens och hon gillade INTE detta utan tog ett gravtest på plats (men jag förstår inte riktigt varför eftersom jag precis innan hade kissat så det kan inte ha varit så hög hormonhalt även om jag varit gravid) och ett blodprov för att kolla om jag blivit nedreglerad ordentligt. Hon var också förvånad över att jag inte haft fler biverkningar, inte så att hon sa det men hon frågade typ:
Har du haft huvudvärk?
-Ööö nää inte direkt
Har du mått illa mycket?
-ööö njae...en gång bara
Har du varit yr?
-Njae.. bara i direkt anslutning till sprejen
nääähäää har du inte kännt något??
-Näää inte direkt
Inga vallningar?
-Nää absolut inte.. jag fryser mest hela tiden, som vanligt *S*
Och humöret?
-Som vanligt...... har frågat vänner o familj o de märker inget iaf.
DET var ju underligt...

och sen kom frågan om mensen då....
Så nu sitter jag o väntar på samtal om jag ska börja med sprutorna i dag eller om det ska tas fler prover. Om detta blodprov visade "konstigheter" skulle en HCG-mätning göras, det kan väl jag tycka att de kunde gjort direkt då.....

enligt barnmorskan så fanns det risk för att jag inte var nedreglerad om inte mensen var mer riklig.. jag brukar ju ha ganska rejäl blödning med slemklumpar o sånt i iaf 2 dagar och sen lite mindre i 1-2 dagar... den här gången var det bara en lättare blödning... blödde inte igenom en binda en enda gång (vilket brukar ske minst en gång) och jag kunde sova utan binda redan första natten så det var betydligt mindre än normalt och enl BM borde det vara MINST som en vanlig blödning, vanligtvis mer..
Därför blir jag satt på "Paus" nu.. det är ju första gången också så det kanske är därför..

japp hon ringde nyss.. allt såg "bra ut"... i mitt tycke hade det ju varit bättre om jag var gravid så klart så jag börjar med sprutorna i kväll.....

härligt vette katten *S* är livrädd och sitter o skakar redan ha ha ha... trots att "utbildingen" i går gick bra, fick ju provsticka mig.... jag är alltså LIVRÄDD för nålar.. smärtan har inget med det att göra utan det är nålen och barnmorskan var ganska barsk och tyckte att jag var barnslig och fräste åt mig att sluta vara löjlig..vilket störde mig en hel del...tur att sambon var med annars vette katten om jag inte hade gått därifrån och skitit i det hela i ren trots..... men jag fixar det nog......är skitanervös minst sagt..

MEN..hur länge ska man hålla på med sprutorna.. jag vet ju att det är olika men om jag frågar lite spontant här.. hur länge har ni sprutat?

Jag har ju äggplock planerat till vecka 48 och börjar spruta i dag... känns som lääääänge... eller har jag fel?

jag har sprayat i 2 veckor (i går) men jag har hört av barnmoskan att spreja kan man göra hur länge som helst i stort sett (!!!) innan man börjar med sprutorna. Men detta är inte din första IVF-behandling eller? för då SKA man enligt socialstyrelsens riktlinjer komma på besök innan man börjar med sprutorna om man inte fått instruktioner till dem innan, samt att man bör ta ett prov för att se till att man är nedreglerad men det vet jag att det inte alltid görs om man haft en normal blödning...är ju sååååå olika hur de olika sjukhusen gör helt klart..Jag är nöjd med denna metoden so far...har ju inget att jämföra med direkt...

nää här tar de inga äggplock på helger, däremot sätter de in på söndagar.....

men säg då att jag ska ha 9 sprutdagar... då blir det ju äggplock.....nästa vecka typ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

nu blev jag pirrig *S*  men det är ju bara några dagar till så är det vecka 48 sen..typ 12 dagar ....tycker det här är sååå spännande men samtidigt lite otäckt för jag är ju för tusan läkarrädd, blir kallsvettig så fort jag kliver in på sjukhuset och mår illa av blotta närvaro av vita rockar...så mitt blodtryck far väl upp o ner just nu antar jag ha ha ha

det verkar som 10 dagar är något slags medeltal då... bra att veta så man har något att gå efter...

Jag tycker ju det är skitspännande att följa er här och nu börjar det sjunka in att jag kommer vara med "I matchen" med er så att säga...hehe... så häftigt och nu kan man ju börja hoppas på allvar..

Hur har ni gjort med framtiden? Alltså har ni suttit ner med era partners och planerat när ni ska "ge upp" eller hur många behandlingar ni ska göra innan ni utvärderar och avgör om ni ska fortsätta? Jag menar.. driften och längtan är ju sååå stark.. och förmodligen starkare hos er som inte redan har barn, jag minns ju hur det var innan jag fick min son och det känns oöverstigligt liksom.. har man närvaron att sätta en gräns, ekonomiskt eller tidsmässigt?

Vi har försökt vara sansade med allt detta, mycket pga min karl är oerhört "down to earth" och vägrar att få upp höga förhoppningar i förväg (jag är sämre på sånt) men vi har sagt att vi kör våra "gratisförsök" först o främst och har det inte blivit något efter dem så ska vi unna oss en helg/långweekend borta utan djur och sonen och bara vara med varandra och utvärdera hur/om vi ska gå vidare. Vi har ganska god ekonomi plus att min man kan få sånt där löneavdrag (eller vad det heter) så att göra egenfinansierade försök finns det möjligheter till men även där måste det ju finnas någon slags gräns känner JAG...vet inte hur ni känner det, har ni diskuterat sånt med era partners??