IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Inanna: en sak till: du får kräka av dig här precis hur mycket du vill, det är det vi är till för. Vi kommer fortsätta lyssna vare sig du vill eller inte! Men tänk på dig själv nu också, det finns fortfarande fler alternativ. Så lätt ger vi inte upp här - du kommer att lyckas!!!

Inanna: Allvarligt talat så tycker jag inte alls att det låter så illa. Jag hade också tre befruktade ägg förra gången, och det vara bara två av dem som delade sig som de skulle. Det är inte kul att åldras, det håller jag med om, och jag känner själv paniken kommande smygande över att jag närmar mig 41 och fortfarande inte har lyckats sätta några barn till världen. Men jag har bestämt mig för att istället för att deppa försöka vara glad för att jag faktiskt fortfarande producerar ägg och att hoppet inte är helt ute än. Jag är yngre än dig och har redan sämre äggproduktion, men är absolut inte redo att ge upp än.  Försök att inte nojja så mycket över din ålder. Bortsett från stressen med att hinna få barn innan det blir försent tycker jag att det är rätt skönt att inte vara 20 längre.  

Usch vad tråkigt!! Hoppas verkligen att det blir resultat av hemmaförsöken under sommaren och att det blir en liten knodd snart!

Då var ruvardag sju avklarad. Har fortfarande inga tecken på att jag skulle vara gravid. Dessutom har febern gått ned och jag har normal temperatur igen, Tyvärr, det hade känn'ts bättre om den hade varit lite förhöjd för det kan ju vara ett tecken på graviditet (dock inte så mycket som över 38 grader). Jag känner mig inte särskilt hoppfull  eftersom jag tycker att jag borde ha känt något vid det här laget.  Det är helt otroligt hur dagarna kan snigla sig fram när tiden vanligtvis går så himla fort. Det känns som en evighet till TD. Hoppas att jag klarar att härda ut några dagar till innan jag börjar tjuvtesta. Om det är negativt vill jag helst inte veta förrän så sent som möjligt eftersom jag inte vill bli besviken. Så länge jag inte vet så har jag ju hopp. Men jag känner mig själv, det finns inte en chans att jag klarar mig från att tjuvtesta. Men några dagar till ska jag försöka härda ut.

Chichisita: vi håller alla tummar för dig  Det är så roligt att komma till datorn på morgonen och läsa nattens inlägg från dig! Kram

Tycker era män att ni går in för mycket i ruvningen, etc? För mig känns allt som ett kaos just nu. Min sambo tycker inte alls jag bryr mig om honom utan bara tänker på ruvningen. Visst, jag går nog in i mig själv mycket nu just nu o det är bra att han talar om det, för jag kanske inte tänker på det. Man måste ju kunna säga till den andra om det inte känns bra. Samtidigt känns det inte alls som han förstår mig o det gör jätteont. Vi får försöka reda ut när jag kommer hem, för just nu är jag bara ledsen o gråter.  Är hemma idag också för jag har så ont i halsen.

Ville bara heja på alla runt 40 som kämpar!! Själv har jag precis fyllt 40 och vi lyckades till slut efter 3 IVF och ett FET. Både mormor, mamma och jag har haft svårt att bli gravida utan att hitta orsaken. Alla 3 har lyckats till slut när vi varit runt 40 och sen har det lossnat. Personligen så tror jag våra problem har berott på ett för starkt immunförsvar.
Jag håller tummarna för er!  

Augustibruden: tack för ditt inlägg  Gjorde du något åt ditt immunförsvar?

Underverket: jahadå, det är så bekant så.... därför går jag nog in ännu mer i mig själv ;) Låt det bero så löser det sig sen. Varför är du så ledsen..? 

Augustibruden: tack för uppmuntrande inlägg. Häromdagen pratade jag med en kvinna som hade liknande historia, för hennes mamma var det omöjligt att bli gravid när hon var yngre men vips när hon var 39 så lossnade det och hon "hann" till och med att få 3 barn. Kvinnan som berättade var 41 och hade ett barn runt 1 år. Hänger på Zinfandels fråga angående immunförsvaret; gjorde du något åt det?

Underverket: jag har nog gett upp hoppet om att bli förstådd under behandlingarna. Sambon kräver dock ingen uppmärksamhet alls under ruvningarna; utan vi ger varandra extra känslomässigt utrymme under de där jobbiga perioderna. Vi glider helt enkelt isär en aning i väntan på testdag. Inget sex, och inga djuplodande samtal.

Jag har fått blodförtunnande, Innohep ända sen insättningen. Tydligen så gör ett starkt immunförsvar att det bildas blodproppar i livmodern som gör att fostret dör. Blodförtunnande förhindrar det. Jag fick tjaja på min läkare eftersom det inte har gjorts några studier men man får hänvisa till Dr Mattisen i Helsingborg som förespråkar det. Sen tror jag att har man försökt i många år och fått flera MF och MA så fattar tillslut immunförsvaret och kroppen att det är ingen vits att kämpa emot längre. Kanske blir immunförsvaret lite svagare med åldern också....