IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Hej alla! Jag blöder något mindre idag än tidigare. Imorgon är det en vecka sen min skrapning och antagligen minst 3-4 veckor innan min mens kommer i gång igen. Jag kan inte tänka på något annat än att jag vill bli gravid igen och det känns så jobbigt att behöva vänta ända till mitten av januari eller när det nu kan tänkas bli. Känns som fruktansvärd otur att jag ska behöva vänta 4 månader igen på nästa försök.

Vi planerar ett hemmaförsök nästa ÄL. Förhoppningsvis i slutet av december. Även om chansen är liten pga min sambos nedsatta spermakvalité borde den vara något bättre nu när mina polyper på 2 cm är borta. Och om man nyligen varit gravid oavsett utgång ska chansen också vara lite högre att lyckas igen. Så nu äter min sambo Multivitamin man, zink och folsyra varje dag för att om möjligt förbättra sina chanser. Vore bra om han kunde få lite piggare mer mobila spermier.  Han har också lovat att försöka dricka mindre alkohol. Snusandet kan han tyvärr varken minska på eller lägga av med. 

Själv är jag en renlevnadsmänniska  (har ju inget val vid min ålder men har alltid levt sunt) även om jag börjat dricka lite kaffe igen fram till nästa ÄL ... någon liten last kan man väl få ha men av någon anledning smakar det inte lika gott nu efter två månaders uppehåll! Så det blir nog inga problem att sluta igen!

Innanna, skönt att veta att du är på bättringsvägen. Förstår dig precis hur det känns, varje månad i vår ålder känns som en jätte stor förlust. Att satsa själva vid nästa ÄL tycker jag är mycket klokt beslut, alla tillskott borde hjälpa till på traven. Prova ta rosenrot också, både du och din man, sägs att den ger bra effekt, annars blir man piggare helt enkelt.

Vad menar du renlevnadsmänniska? Ingen snus och knappt något kaffe, men dricker du aldrig alkohol, typ vin eller öl, heller?

Här är det ingen mens i sikte än, det har gått mer än två veckor efter äl nu och den borde absolut komma imorgon. Mådde riktigt illa på bussen på väg hem idag, vet inte vad jag ska tro, men har bestämt mig att testa imorgon igen.

Annars hade vi en jätte trevlig middag alldelles nyss med dotterns pojkvän!!!!! Var är vi på väg, bromsa tiden någon, snälla! Nå väl, hon har rovat åt sig en snygging i alla fall, och så blyg han var, så gulligt :).

Skruttefia: Underbara nyheter, grattis! (och tack!) Då är du tre veckor före mig Längtar efter mitt UL...

Inanna: Skönt att höra av dig igen, tack för uppdateringen. Fint av maken att förbättra oddsen, inte alla karlar som förstår vitsen. Själv gör du ju allt man kan göra hör jag ;o) Rekommenderar även akupunktur om du inte redan testat?

Testet imorse visade ingenting, ungefär som förväntad, men ändå trist. Har super mensvärk just nu och önskar att mensen ska komma snarast, känner mig vrål deppig pga av allt.

Inte minst pga jobbet, vi ska ha en gemensam lunch i gruppen för att fyra frisläppning av system som vi håll på med under flera år. Deadline hade vi 13 november FÖRRA året och fick då två månader på oss för att hinna ikapp. Redan då sa jag att det inte räcker med två månader, utan det kommer ta minst ett år med den styrka vi hade. "Håll käften din elak och gnällig kärring" fick jag ungefär tillbaka, och det tog precis ett år tills vi blev klara med alla system och nu ska vi fira, ett år senare ! Vad? fy f-n, jag kräks på sk-n!

Det intressanta var att just jag hann med mitt system nästan i tid, det tog 3,5 månader efter deadlinen, men det hela slutade med att jag gick in i väggen och var sjukskriven på 50% hela sommar. Ingen har sagt tack till mig heller för att jag jobbade som en idiot! Min gruppledare viskade i mitt öra vid något tillfälle att jag hade rätt, men skadan redan skett och jag har värsta ångest att åka till jobbet.

Turlid: Oj, oj, oj, låter HEMSKT! Du får inte gå med på mer än du klarar av! Du måste bli mer egoistisk annars går du under. Vet flera som inte klarar av det vardagliga ens efter en ordentlig "smäll-i-väggen". En kunde inte koka kaffe ens, på tre månader, maken fick hälla i termos innan han gick till jobbet...
Du verkar dessutom inte uppskattad för ditt arbete på din arbetsplats, det tyder på nå´t allvarligt fel hos dina chefer!
Vet att det inte är bästa tiden att byta jobb men alternativet är kanske att säga stop!
När jag fick mer och mer arbetsuppgifter "det är ju bara så och så litet uppdrag" så började jag faktiskt tacka nej (det satt långt inne och det krävdes att jag blev mamma först, tydligen) med motiveringen att det inte är ansvarsfullt av mig att åta mig mer än jag hinner med. I mitt fall skulle kunder bli lidande och det är ju svårt att argumentera mot. När de bagatelliserar nya uppgifter så tycker jag chefen kan göra dem själv om de nu är så enkla och "inte tar någon tid alls".
Jag blir upprörd över din situation, att det finns folk som utnyttjar varje tillfälle att suga ut allt ur en arbetstagare, usch!
Kaxa till dig om du kan ;o)