IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Nej

Fast det gör ju mina kollegor. Gick ner i vikt efter födseln (mer än jag vägde innan grav.) Nu har jag dock gått upp igen och är på min normala vikt igen (mycket stillasittande jobb och inte hela tiden igång med en bebis längre )

Känner igen det där...

Men jösses vad jobbigt, jag skulle svara att hon fick sluta med sina fråger, om jag skulle bli det då skulle hon bli den första som får veta det.

Som tur är så vet min chef inget om mina görabarnproblem, han är nog väldig lugn och trygg med att jag har två nästan vuxna barn. Hoppas så in h-e att jag blir gravid snart och släpper en "bomb" på honom.

Ja, det var jobbigt! Och inte blev det bättre av att jag helt enkelt förklarade att vid min avancerade ålder (då 40/41) var statistiken inte på ens sida även om jag gärna ville ha syskon. Resultatet blev flåshurtiga slappna-av råd. Jag informerade om IVF och hon spekulerade direkt i chanser att lyckas/misslyckas och hur länge vi skulle försöka. När jag väl blev gravid spekulerade hon självklart i MF-risker och sa ytterligare en massa dumheter som jag inte längre vill tänka på

Jag hoppas också att du ska få släppa en bomb snart

Turlid70: Det låter som du har det väldigt tufft på jobbet. Hoppas du hittar någon lösning o slipper vara så stressad på jobbet. Hoppas du kan vila upp dig ordentligt i jul o nyår.

Ianna: Du verkar också ha det tufft. Ekomin blir ju inte direkt bättre av alla dyra IVF försök ,speciellt för oss som inte får köpa 3 pack längre.

Själv har jag det lugnt på jobbet tycker jag o jag trivs bra till skillnad mot förra terminen då jag varntrivdes så eftersom jag saknade min son så mycket då. Jobbar bara 75% o det är sådan skillnad mot heltid, speciellt när man har småbarn. Jag tar dagen som den kommer o stressar sällan upp mig på jobbet. Jobbar som förskollärare o jag resonerar så att det viktigaste är att barnen mår bra o blir sedda av oss pedagoger. Hinner vi inte med det pedagogiska arbetet eller dokumentationen av det vi görmed barnen någon dag tycker jag det inte är hela världen. Nu har ju jag inga deadlines eller så eftersom det inte är ett sådant arbete, så sådant behöver jag inte bekymra mig om. Vad jobbar ni andra med?

Angående vabbande så är våra chefer väldigt förstående, men så är de ju också i branschen så att säga. Som förskolechefer vet de ju att barn blir sjuka. Vabbande nästan hela förra veckan med sonen. Hos oss är upplägget så att jag nästan tar alla vabbdagar, fär att sambon har svårare att vara borta från jobbet. Ingen gör ju hans jobb när han är borta medans hos mig så är det mer kollegerna som blir drabbade om jag är borta, men vi försöker ju få inte vikarie så det brukar lösa sig.

Underverket - jag tycker det låter som om du har en jättebra inställning till ditt jobb. Håller med om att det viktigaste faktiskt är att barnen mår bra och så skönt att du kan ta dagen som den kommer , så som du själv beskriver det.

Jag är ekonom och jobbar på en av de stora bankerna. Sitter centralt och jobbar i gränslandet mellan ekonomi o IT. Försöker så långt jag kan att ta dagen som den kommer, men känner till stora delar igen den situation som Turlid beskrev... Fast jag sitter i "linjen" och är en av dessa människor som ska ta över saker som inte är riktigt färdiga eftersom man tagit bort hälften av det som utlovats och inte heller hann dokumentera vad man gjort. Jag förväntades göra en presentation nu på måndag i ett större sammhang över "mitt" arbete - det var ett skämtuppdrag eller rättare sagt rena självmordsuppdraget eftersom jag fortfarande inte riktigt begriper hur "mina" bitar passar in i helheten eller ens vad som är syftet med dem, så jag är nästan glad över att VAB:a för tillfället

Hmm, när jag läser vad jag precis har skrivit så är det faktiskt helt absurt. Fast, det är bättre än att vara arbetslös vilket jag var ett bra tag innan jag fick bankjobbet - det brukar jag tänka på, vilket ändå gör tillvaron lite bättre

2 embryon klarade upptiningen igår och är nu på plats  nu börjar den långa väntan.....

Gratulerar, hoppas dem trivs hos dig!

Grattis Turlid, håller tummarna

Jag är oerhört irriterad på en 60-årig kvinna på mitt jobb som på något sätt "råkat" få höra att jag planerar barn. Jag börjar ångra att jag pratat med några utvalda "förtrogna"på jobbet om min barnlängtan. Denna nämnda kvinna hävde ur sig att hon är oerhört chockad när hon fick höra att nån så gammal som jag planerar barn. Samma kvinna undrade för ca ett år sen när jag skulle ha barn då hon fått för sig att jag var runt 30 men nu när hon vet hur gammal jag är så tycker hon annorlunda. Hon frågade mig i förrgår "hur det går" och då svarade jag att det är inget på gång just nu. Då säger hon "strunta i det, det är lika bra att du ger upp". Hon vet ju inget om mig överhuvudtaget och jag har ingen lust att dra min IVF-historia för henne. Jag har ju bara gjort två insättningar och vi har svårt att bli gravida naturligt pga manlig faktor. Alla kvinnor är olika. Bara för att man passerat 40 behöver man inte vara infertil. Min mamma gick in i klimakteriet vid 56. Jag är så trött på människor med missuppfattade åsikter. En del verkar även tro att bara för att man gör IVF ska man lyckas på en gång som om det skulle vara en mirakelmetod som är helt ofelbar.