Hej, är ni liksom jag snart 40 och ska genomgå en IVF behandling inom kort. Vad tror ni om våra chanser till en 
?
I början av augusti börjar jag spraya, det är vår första behandling direkt bestämd med mikroinjektion på Karolinska. När börjar era behandlingar och var? Skriv gärna om era känslor innan behandlingen och så kan vi kanske följas åt till framgång och lycka!
Varmt välkomna!
Lunchen igår gick till så här; alla chefer satt vid ett bord och vi andra vid två andra bord, så mycket gemmensamt var det. Chefer satt och dunkade säkert varandra i ryggen för att dem var så duktiga, hörde inte ett ord riktat mot någon annan av oss.
Att det är fel på våra chefer vet alla förutom cheferna själva, de har inger planering mot oss men skryter utåt så att örönen vissnar. Jag är enda tjejen i gruppen som dessutor vågar ifrågasätta deras obefintliga planering. Jag fattar inte hur ledningen uppåt accepterar ett års försening? Det måste kosta enorma pengar för företaget. Slutgilltiga deadlinen, som absolut inte gick rubba på, var 13 november förra året, deadlinen hade flyttats ett par gånger innan dess faktiskt.
Situationen är ohållbar, det förstår jag naturligtvis, min kollega t ex lider av ångestattacker under ca 1,5 år och käkar lyckopiller mot det och sömntabletter, en annan tar sömnpiller varje natt och nu även jag fick sönmpiller utskrivna av min läkare. I somras valde jag sjukskrivning istället och efter det fick jag gå på stresshanteringskurs och akupunktur hos företagshälsovård, men den sömnreserv som jag lyckades lagra då är förbrukad för länge sedan och jag sover allt sämre nu med alla tankar som snurrar i huvudet. Jag ska ta min första sömntablett på lördag, tänkte jag, för att sova ut, nu när jag vet att jag inte är gravid trots allt.
Inte konstigt att jag inte lyckas med det när jag är fullproppad av stresshormoner och min mens är fortfarande borta. Jag hade kanske två ÄL förra cykeln, men ingenting som jag hade noterad eller satsat på. Återstår bara vänta och hoppas att mensen kommer snart.
Hoppas att ni inte tar illa upp att jag väller ut mig tråkiga saker här, men vissa dagar är sämre än dem andra och jag haft en svacka nu, jobbar bort den så gott jag kan.
Turlid: Det är bara bra att du får ur dig lite av skiten, ös på bara! Förstår att vissa dagar är sämre än andra, hade jag som du skulle alla dagar vara i svackan, otroligt att du orkar vara så positiv andra dagar.
Hoppas du har många som ger dig stöd!
Kram!
Jag vill vara positiv, jag har alltid varit en glad och spontan person, men nu är jag inte mig själv längre och jag lider av det, försöker ibland rycka upp mig, men det känns mest som om jag pendlar mellan två exterma lägen.
Jo då, jag har stöd av mina kolleger på andra avdelningar och ska be HR att få byta till en annan grupp efter nytt år. Just nu är jag utlånad till en annan grupp och det är också bara killar där, men de verkar ändå vara ganska glada trots att jag är från en annan ras, det känns ganska bra. Sen har jag sökt ett annat jobb också och kikar efter fler. Har faktiskt fått ett erbjudande från ett konsultbolag, men man måste starta eget för att vara med dem och det orkar jag inte just nu. Vi får se hur det utvecklas, men dem är på mig då och då, man kanske ger med sig till slut. Ha det gott!
Kram till dig Turlid! Tycker synd om dig att du ska ha det så besvärligt på jobbet. Jag har en relativt lugn arbetsplats så jag ofta kan jobba för mig själv i lagom takt. Men jag mår ganska dåligt pga kass ekonomi och görabarnförsök som inte lyckas så just nu är det svårt att prestera och trivas på jobbet ändå. Jag känner att jag inte har samma ork som förr och vet inte hur jag ska kunna prata för mig själv inför kommande lönesamtal. Min chef känner ju till mina personliga problem. Det kommer kännas konstigt att sitta och marknadsföra mig själv och motivera löneökning när jag nyligen nästan gråtit på hennes rum när jag pratat om min besvärliga livssituation.
Kram till dig med, Inanna! Det är klart du är värd en löneökning, alla är det, det är inflationens villkor. Lunchen har t.ex blivit minst 10 kr dyrare senaste året, ska man behöva byta jobb för att få råd med lunch under en arbetsdag? Jag hoppas du kommer på något klokare att säga till din chef på lönesamtalet, men ta inte upp personliga problem just då. Om chefen gör det så säger du bara att du kan hantera de utan påverkan på ditt jobb och din man är stor stöd för dig, vad du än säger så måste du se till att diskussionen inte fortsätter vidare. Var starkt! Håller tummarna att det går bra. Kram!
Turlid och inanna - kan bara instämma med alla kloka råd ni fått.
Själv har jag en chef som är bra på många sätt, men som klampar på på ett oempatiskt sätt vad gäller barn. Innan jag äntligen blev gravid med lillasyster häromåret fick jag konstanta frågor om jag var gravid och därefter hurtfriska "slappna av" råf. Nu är hon på krigsstigen vad gäller VAB:ande "Ni måste lösa situationen"... Eh, förlåt- Barn blir faktiskt sjuka emellanåt och huvurupplägget är att jag jobbar fram till lunch(börjar tidigt, vid 7) och sen löser av sambon. Men. nu har jag maximal otur att barnen är sjuka just i samband med en av fåtal resor som sambon gör, vilket alltså innebär att jag tar hela VAB:en. Hur f*n ska jag(vi) kunna lösa det på annat sätt 
Har som tur är en chef som är väldig snäll när det gäller barn/vab/ledighet etc. Han vill inte heller få massa papper med ansökningar för ledighet i förväg.
Så länge jobbet blir gjort är han nöjd 
Harn vet dock inte att jag håller att planera vara ledig nästa år igen om vi lyckas med denna IVF eller nästa 
