BF våren 2011 i närheten av Malmö

Ett stort grattis suzR!! Skönt att allt gick bra! Ja, värkarna var tuffa men man glömmer allt förvånadsvärt fort! Nu skulle jag till och med kunna tänka mig att göra om det. ;) Hoppas att allt går bra med lilla Matilda! Det namnet hade vi också tänkt om vi fick en flicka. Men nu blev det en liten Vilmer istället!

Jag svettas också något kopiöst! Vaknar mitt i natten av att jag är helt blöt... Och när jag är ute och promenerar rinner det... Riktigt ofräsch känner man sig. Jag häller också i mig vatten. Inte så konstigt om man behöver kompensera för såväl svettningar som amning! Vet ni om det där med svettningarna kommer att avta snart? För det håller väl inte i sig hela tiden man ammar hoppas jag?

Glad påsk på er!

Jag kan förresten tipsa om www.bebisboken.se. Det är en sida där man kan göra en digital bok om bebisens första år. Sen kan man skicka boken på tryck om man vill. Det kostar (tyvärr) 200 kr att bli medlem på sidan, men om någon vill testa sidan gratis i en vecka så kan jag skicka en "invite".

Så, hur går de för "oss" som ännu inte fött än?

Jag har BF på söndag men blev hinnsvept idag. Tappen va bakåt men halvmjuk, samt öppen 2 cm.
Hon drog i tappen och svepte hinnorna. Hoppas verkligen de händer nåt i veckan.
Men tror jag snällt kommer gå över som innan..

Vem är de kvar med bf här? Carro och jag bara?

Ja jag skulle tro det. Gaaaanska trött på att vänta nu. Svullnat till ngt galet nu när det blivit varmt ( om det nu är därför?) Känner mig som en padda...
Tjatar min BM på mig imorgon om att jag ska prommenera då ska jag be henne köpa nya skor till mig eftersom jag nu endast får på mig mina converse....och t o m dem är obekväma. Ush...börjar bli en sån gnällfis nu...

bf om två dagar...

MissWiren och YeahCarro, hoppas verkligen det händer något snart för er. Men det är ju bra att förbereda sig på att man kan gå över. Jag höll på att bli galen den veckan jag gick över. Grät varenda dag och hade sååå tråkigt.

Fast å andra sidan gråter jag en hel del nu också....  Jag känner mig bara så himla konstig, det måste vara hela den här hormoncoctailen som rusar i kroppen nu. Om någon frågar hur jag mår så kan jag lätt brista ut i gråt utan någon anledning alls. Och jag klarar inte stress eller beslutstagande alls, då gråter jag också. Jag gråter för allt typ. Jag var inte alls förberedd på den smärta som skulle vara efter förlossningen. Förlossningen var en piece of cake jämfört med veckan efteråt. Min svanskota har gjort att jag i stort sett inte kunnat röra mig och svullnaden där nere har heller inte varit att leka med. Men det blir bättre för varje dag som tur är.

Känner mig lite innelåst nu när min man börjat jobba igen. Vi bor ju fortfarande i lägenhet utan hiss. 1 månad kvar till flytt bara!! Idag borde jag ta mig ut och handla lite men jag kan ju inte komma ut. Smärtorna gör att jag fortfarande inte kan bära något så jag får snällt sitta kvar här inne i det fina vädret....  =(

Smilla: jag grät också väldigt mkt de 10 första dagarna! För allt. Kände mig nervös och orolig för allt. Åt inget.. Rasade i vikt! Men det blir bättre! :)
Synd om dig att du har så ont.. Det slipper jag iaf, även om mitt snitt drar lite ibland!
Vi bor på tredje våningen utan hiss och har inga planer på att flytta just nu..

Stor kram

Oj....klump i magen delux....
Kanske bäst hon stannar där inne iaf ... med mina dåliga nerver låter det som att jag kommer få ett nervöst sammanbrott när hon väl är här :(

Tror det tog ungefär 4 veckor tills jag slutade svettas som en gris :) Nu efter nästan 7 veckor så är svettningarna på normal nivå igen :)

Yeahcarro: jag tror inte du kommer få det likadant! Du är ju lite beredd på det nu.. Det var inte jag! Jag gled ju igenom min graviditet och tänkte "allt löser sig"!

Vet inte om man kan förbereda sig på omställningen? Den verkar ju onekligen stor när man läser här. Stor så att man inte förstår det liksom.

Det löser sig, de är jättebra ord ! Oavsett hur det blir när barnen är födda så är det ju skönt att ha kunnat "slappna av" i nio månder iaf. Man ska ju ta det "onda" när det kommer.... så det är ju helt rätt gjort !

Med tanke på hur jag tidigare tänkt kring graviditet så har jag också glidigt i mina egna mått mätt. Jag har mått över förväntan !  Jag är fantastiskt tacksam över det . Det enda negativa jag kanske kan se om jag ska leta är att jag känner att jag varit ganska distanserad ....inte "kramat mage" och "bondat" som man så fint ska göra.
Men jag har inte kunnat riktigt....

Jag hoppas att det kommer gå bra när hon är här , men jag vet inte alls hur det kommer bli. Och ingen kan berätta för mig hur JAG kommer känna,må,tänka.... det är bara att vänta och se. Av den anledningen längtar jag....kom ut så jag får se vad det är...känna det jag ska känna....så kan jag gå vidare och inte undra hur det ska bli. Och självklart att se vem det är som puffar på mig innifrån...