Kelsson: Fyy, vad jobbigt med en oschysst svärmor! Tycker att du gör helt rätt i att åka hem, du ska inte behöva utsätta dig för oförstående människor. Vet verkligen hur jobbigt det är när det inte fungerar med svärfamiljen. Min nuvarande mans familj är jättesnälla, men min sons pappas familj var familjen från helvetet, nästan hejade på när vi skulle separera. Men det är nog många män som har svårt att stå upp mot sina mammor, även om de skulle vilja. Då får vi som fruar vara tydliga och ställa lite krav - som att du åker hem för att du inte orkar mer.
Och jag kan garantera att det inte hjälper att spy för att slippa illamåendet! det kommer tillbaka snabbt igen. Har du dessutom det slags illamående som gör att du inte spyr, utan mår jätteilla i alla fall - så är det ju inte så mkt att göra åt det. Mår precis som du nu igen - mår jätteilla men kan inte kräkas, bara en tärande aptitlöshet och trötthet.... Skitjobbigt och jag tycker i alla fall att vi förtjänar all sympati vi kan få.
Det är ju dessutom så jobbigt att behöva må risigt efter de 12 första veckorna. Man har ställt in sig på att man ska må bättre, men så blir det inte. Det blir riktigt psykiskt påfrestande då. Nu är jag i v 17 men mår fortfarande illa, suck.
Ego: Min mamma var faktiskt också lite småirriterande för några dagar sen. Jag beklagade mig över att jag fortfarande mår illa och har så lite energi, att jag fortfarande inte kan laga mat eller öppna kylen etc, så trött att jag blir smådeppad till och från. Ochatt maken måste göra så mycket hemma fortfarande, markservice, matlagning, leka med sonen etc. Mamma säger att "du får försöka se till att du inte blir en sån kvinna som utnyttjar din man bara, det kan bli jättejobbigt för honom". Tack för det, liksom. Om jag kunde göra mer hemma så skulle jag göra det - det skulle vara jätteskönt att göra egen mat tex! Blev lite paff, för mamma har varit så stöttande hela tiden, kommit över och hjälpt mig när det har varit jobbigt etc. Men ibland hoppar det väl grodor ur munnen.