Aurora, jag förstår PRECIS vad du menar! Har min storebror o hans tjej några mil bort, o både mina o sambons föräldrar på samma ställe. Själva bor vi i Stockholm, men hamnar ofta därute under helger o semestrar. Älskar min bror, och hans blivande frun, men de får mig alltid att känna mig dålig på nåt vis... Nu fick jag min son 1 1/2 år före de fick barn, men de har alltid vetat bässt och alltid haft åsikter om honom och oss, hur vi uppfostrar mm. Det kanske inte är helt uttalat, men jag känner alltid att C måste vara på sitt bässta när han är där, vilket alltid resulterar i att han är sitt sämsta. Han gillar inte alls att vara där, har aldrig gillat det. De får alltid se en ganska trulig och tjurskallig lite kille, i stället för deras små söta sockertoppar som alltid har en lek kamrat (nämligen varandra, det är 2 år mellan dem o de är oskiljaktliga). C tycker allting är tråkigt så länge han inte har någon att leka med, o det kanske inte är så konstigt. Men men... Det finns två sidor sidor på alla mynt! KRAM!