December bebis 2013

Irlais jag tränar oxå crossfit och brukar köra i snitt 4 pass i veckan, nu dom senaste veckorna har de knappt blivit något alls, helt tappat motivationen, är i vecka 11+0 . Hade varit kul å veta vilka övningar du ändrat?:) vilken vecka är du i? Känns trist å tappa helt...

Vad kul med en till crossfitare! Jag är i vecka 12+3 och har ju också tränat lite dåligt på sistone... :) känner mig definitivt i sämre form men har hittills inte skalat på vikt ändå - däremot intensitet.

Övningar hittills: Tyckte det kändes obehagligt med vanliga burpees (att slänga sig på golvet rätt på den lilla magen) så dom blir en annan variant. Kommer vara försiktig med övningar upp och ner (t.ex. handstands, HSPU) för jag blir yr lätt och vill inte direkt ramla... samma med boxhopp, kommer inte hoppa på högsta lådan direkt :) 

Ska göra lite research på magträning också vilket blir aktuellt att anpassa snart antar jag, och sen övningar man inte kan göra pga magen är i vägen...  inte göra knäböj ATG (det kan jag inte ändå haha). 

Var kör du crossfit? :) 

Crossfitmom.com tycker jag verkar vara en bra sida med tips o råd o förslag på övningar o hur de kan skalas till gravida

Upp och ner låter ju direkt olämpligt med tanke på vart blodett ar vägen. Svimrisk.
Man ska inte ligga på magen, inte på rygg heller efter ngn vecka ca slutet på första trimestern.
Knäböjj är ok. Däremot inte utfall ffa inte åt sidan. Dom har ändrat rek lite sedan min förra grav då instruerade jag en del styrkeklasser över halva grav och gjorde bla plankan. Den ska man tydligen modifiera numera.
Sen tror jag att man ska lyssna på sin kropp och glömma bort allt som "no pain no gain" som vi träningsmänniskor ju är vana vid att tänka oss. INtensiteten på träningen ska ner lite.

Hej på er! Jag behöver lite pepp. Var på tidigt UL igår. Trodde då jag hade gått 10 fulla veckor. Det gjorde ett ul på magen och konstaterade snabbt att jag inte var så långt gången. Hon menade på att allt ligger långt bakåt på mig, så att hon inte kunde se så bra genom ett vanligt ultraljud. Det hon såg var fostervatten och en liten sak som hon menade kunde vara fostret. Har fått tid till vaginalt ul imorgon och är så nervös. Jag är gärna senare gången, bara jag får se hjärtat picka! Hon trodde jag kunde vara i v.7 någonting. Jag har haft 3 helvetesveckor med illamående och har sedan ett par veckor mycket större bröst, så symptom har jag ju...

Någon som hört om något liknande?
 

Har läst om ganska många här på FL som haft små foster i början som sedan växt till sig senare och ut kommer helt normala barn! Hoppas att det är samma sak för dig! Varför gjorde dom inte ett VUL?

Jo precis, jag håller på att svimma av att resa mig upp ur soffan, vill inte svimma mitt i ett handstående direkt :) 
Jag har också läst det där med att inte ligga på mage eller på rygg men jag tycker det låter så konstigt! Anledningen är väl att när livmodern blir stor och kan klämma till blodflödet (till bebisen också) på något sätt, men det känns så främmande redan nu? Eller har jag missförstått varför? Och inte på mage för att magen blir stor, eller?

Knäböj är okej till 90 grader men inte för djupa som jag förstått pga relaxinet. Utfall för att man inte ska snedbelasta men är det så även för utfall med ingen/låg vikt?

Plankan är väl för att man inte ska belasta de raka magmusklerna eller hur? Men de på sidan går bra? 

Jag trodde faktiskt jag skulle ha svårt att minska intensiteten men det går ganska bra att köra mitt eget race och strunta i andras tempo :) däremot vikterna ligger det prestige i för mig och det kommer bli riktigt jobbigt mentalt att minska på :/ 

Utfall utan vikt är ok.

På rygg är för att du ksn få tryck på stora kroppspulsården. Jag sov åå rygg till v 38 sist så jag ignoreradecdet.

Precis till 90grader.

Du lär snart inte kub ligga på mage. .. inbyfgd coreboll

Björnmossa, hur har det gått för dig? Det låter jätteotäckt att få ut klumpar så där, jag håller tummarna för att allt ska gå bra. Styrkekram!

Jag tror att jag trots allt kommer att göra kub-testet eftersom jag fyller fyrtio i år, vid förra graviditeten gjorde vi inte det, trots att jag var 37. Men vi har varit väldigt osäkra, vi har hela tiden vacklat fram och tillbaka, eftersom vi inte riktigt vet vad vi ska göra vid ett ev. dåligt resultat. Får vi liten risk är ju allt frid och fröjt, och får vi en riktigt hög risk på tex 1/2 eller 1/10, då går vi antagligen vidare och gör ett fostervattensprov. Men om man får tex 1/50 eller 1/100? Jag är rädd för missfallsrisken vid fostervattensprov och skulle antagligen inte vilja gå igenom det i så fall, och att då sedan gå igenom hela graviditeten med vetskap om dåliga odds utan att veta om barnet faktiskt är sjukt eller friskt skulle vara väldigt jobbigt.

Nej, jag önskar nästan att provet inte fanns, för den här osäkerheten hur vi ska göra har nästan förstört en del av glädjen med att vara gravid. I stället för att glädjas går man bara omkring och oroar sig för att något ska vara fel och att man gör ett felval. Förstår ni vad jag menar?