Migrationsverket, uppehållstillstånd, lång väntetid

Hej Smilla75.

Jag har redan fått nästan samma svar av mig.V. De sade också att vissa fall är "solklara" och för det kan de få snabb beslut. Jag har vidare diskuterat med de att mitt fall är solklar och inga kompletteringar behövdes tills nu och vi har inte speciella saker som kan leda till försening (två personal har redan bekräftat det ). Men jag får alltid samma svar tillbaka som " varje ärende är unikt" och jag säger "inte de som jag känner och fått besked tidigt för de själva påstår att de har ingen förtur eller situationer som leder till priotering". Då blir de alltid sura när jag säger så! Jag förstår att det är jobbigt och hålla på med en diskussion via telefon, men det är p.g.a. deras ologiska svar och den orättvisan som vi utsätts för. Jag har också sagt till flera personal om det är så att vår ansökan inte är tydlig för er så är jag beredd att komplementera eller bli intervjuad ansikte mot ansikte. Men då hänvisar de igen till kö systemet och då är det inte lönt att gå tillbaka till samma punkt och säga "hallå men ni påstod att det var solklara ärenden som fick besked tidigt!"

Jag upplever att solklart är att du är gift och bott tillsammans med din partner under minst två år utanför Sverige men inom Schengenområdet. Att aldrig någon av er varit gift tidigare.  Att ingen av er någonsin sökt om uppehållstillstånd tidigare i något land och att någon av er är svensk medborgare sedan födseln.

Har du en annan uppfattning?

Det betyder att solklara fall är försvinnande få.

Fast många av de som fick UT inte är ens gifta eller har bott tillsammans i två år. Jag och min man förlovades sedan 2012 och gifte oss i 2014. Så ändå om vi inte har bott tillsammans mer än två år men vi är gifta och vi har aldrig varit gifta innan. Vårt äktenskap är också registrerat båda i hemlandet och i skatteverket i Sverige. Så jag har skickat all dokument som visar det.

Detta är så deprimerande att läsa. Har själv ett ärende nu sedan augusti 2015 och var rätt positiv när ansökan lämnades in. Jag har kikat på Migrationsverkets prognoser som enbart på den tiden vårt ärende legat inne höjts från 4 till 8 månader för de enklaste fallen. Sedan googlade jag igår och hittade hit.. och ser att i praktiken är ju väntan mycket längre, redan för gamla ärenden ligger väntetiden på omkring/över ett år, så man bävar ju inför vad som väntar oss med nya ärenden med tanke på den hysteriska arbetsbelastningen som Migrationsverket nu har och står inför. Hur många månader kommer söktiden förlängas framöver, vid varje månadsskifte flyttas ju prognosen fram 1-2 månader. Kanske kommer det handla om 2-5 år i praktiken?

Detta känns så hopplöst. Detta borde ju vara ganska riskfritt för Sverige, jag tar försörjningsansvaret (vilket är högst rimligt att jag ska göra) och uppehållstillståndet är temporärt.

Men stort tack till alla i tråden, jag har läst massor av sidor. Det är ju ändå bättre att ha realistisk syn på väntetiden än att gå och hoppas på Migrationsverkets ?kortaste? prognos. Ett särskilt tack till Smilla för oerhört bra information om hur de här ärendena hanteras, det är viktigt för många och säkert är det många som liksom jag googlar in hit utan att skriva själva.

För statistiken:

Ansökan: 2015-08-23

Inget intervjumail än.

Hej!

Vi har inte registrerat vårt äktenskap i mannens hemland. Det är bara registrerat i mitt land, Sverige.

På den frågan svarade vi också något i stil med "för vi känner att vi inte behöver det då vi inte ska bo i hans hemland utan i Sverige som vi hoppas på, så det känns inte nödvändigt."

Kan det få konsekvenser?!!

Tack Smilla för din förtydligande. Jag har ofta berättat för personalen när jag ringer att jag inte har sett min man sedan vi gifte oss båda p.g.a. ekonomiska orsaker och läget i Irak, fast har inte skickat någon mail som förtydligar det. Tror du att jag behöver det?

Lite synd att seriösa förhållanden blir offer p.g.a. de folk som utnyttjar för att få uppehållstillstånd. Det var egentligen jag som krävde av min man att han ska bo i Sverige, då jag har bott här sedan min barndom och mina studier är här och allt jag är van vid. Nu är min man så trött på att vara så länge borta från varandra och det är jag med, så han sade att vi får vänta till December, händer det inget så får du istället bo med mig. För mig är första valet är att bo med honom vart än han bor, för jag klarar inte vara utan honom. Men det är inte det vi önskar, svårt att bo i ett samhälle man inte har levt så mycket i där mycket påtryck pågår, oro i läget, kan inte leva lika självständigt som man gör här, jag kommer och förlora mina studier m.fl. Det är saker som inte är lätta att tåla. Så hur kan man bevisa för Mig.V att vi vill kunna välja det plats vi känner oss trygga i, men vi prioterar inte platsen före vår liv ihop?

Irak är ett sådant land dit man inte kan förvänta sig att referentpersonen reser, delar av Kurdistan möjligen undantaget (även Syrien, Eritrea, delar av Somalia och Afghanistan). Därför tycker jag inte det är nödvändigt att komplettera i den delen. Ni är gifta, skulle seriositeten av någon anledning vara ifrågasatt så blir du kallad till intervju och kan göra förklaringar då.

Att flytta till Irak som kvinna och i dagens läge förstår jag verkligen att du inte vill. Kanske har ni möjlighet att ses i Turkiet? Dit kan du resa billigt och det minskar möjligheten att det uppstår tvivel om allvaret i relationen.