Mamman har ställt av sin bil...

Nej, har barnet fått sin diagnos på papper bör LSS hjälpen inte ta lång tid.  Nu vet jag inte vart ni bor iofs, men min erfarenhet är att efter ansökan så brukar man få hjälp rätt fort. Inom tre månader rimligtvis.

Har själv två barn med autism/adhd. För dessa barn är ju rutiner A och O som du nog förstått. Hur har hon tagit sig till er tidigare? Har mamman skjutsat eller har ni eller har ni turats om?

Har flickan åkt buss tidigare? hur upplevde hon det? Det kan vara lite olika, vissa kan det bryta väldigt mycket med och kännas skrämmande för någonting så nytt medan för andra vara en väldigt häftigt grej. När jag hade min bil på verkstan och jag och dottern då 8 år fick ta bussen för att ta oss in till stan så vägrade hon att gå av, vi fick åka en vända runt hela stan ha ha. Så visst kan det gå att få hjälp av exempelvis LSS för att ordna med ledsagare på buss hem till er på bestämda tider.

Men, det bästa är nog att tänka på vad som är bäst för flickan, inte på vad som är bekvämast för er. Hade det rört sig om 4-5 mil hade jag förstått att det skulle ta både tid och pengar. men 1 mil, det är tio minuter med bil. Känns inte som nåt att bråka om, tycker jag.

Finns det något som direkt hindrar att mamman tar en taxi när det är dags för lämning? Om det inte fungerar med cyklandet?

Taxi två mil varannan vecka bblir ju en yttepytte bråkdel av kostnaden för att ha en bil stående avsedd att användas för fyra mil i månaden, menar jag.

Eh....har bara läst en del. Hur kan vissa här säga att mamman ställer av en bil hon inte behöver?. EH; HON HAR JU BARN SOM MÅSTE SKJUTSAS?!! Då behövs ju bilen. Om inte hennes exman och TS funnits hade hon ställt av bilen då? Kanske, men då hade hon tagit sig dit med buss eller annat. Jag ser inget fel i att TS familj hjälper till men jag förstår känslan av att känna sig överkörd när någon bara bestämmer att man ska göra saker utan att fråga först. Dessutom skulle jag aldrig gå med på att åka två gånger för jag inte fick hämta "hennes" barn. Dessvärre verkar du också ha en man som fjantar sig efter exet. Också ett problem. SÅ länge han inte sätter ner foten mot exet (och dig ibland också om det behövs kommer du att må dåligt.

Men jag bara fattar inte... Om mamman anser att hon inte behöver (alt. inte har råd) med bilen, då får hon väl ta bussen med barnet vid hämtning/lämning då?? Är det verkligen orimligt? Vad om ts och mannen säljer din bil då? Vem ska hämta och lämna då?

Håller med!!

Mamman och pappan har ingen kärleksrelation längre. Inte heller har de några skyldigheter gentemot varandra numer. Och lever båda sina liv separata från varandra.

Mamman har gjort sig av med sin bil. Vi vet inte varför men det spelar egentligen ingen roll. Varken ts eller pappan kan kräva något av mamman, allra minst att hon ska äga en bil. Och nu har hon ingen bil och det är bara att gilla läget.

Som sagt är det nu ett nytt läge och nya omständigheter som kräver nya lösningar. Mamman och pappan får sätta sig ner och försöka nå en kompromiss. Gärna en som är för barnets bästa.

Personligen anser jag att den smidigaste lösningen vore att ha byte i skolan på måndagar/fredagar. Barnet må vara känsligt för förändringar men kommer ändå att anpassa sig till det med tiden. Man kan ju inte skona honom från förändringar fullständigt och förhoppningsvis kommer den nya lösningen bli långvarig.

Vänta lite nu... De har inga skyldigheter mot varandra men TS och hennes sambo ska "gilla läget"?

Hur går det ihop?

Jag håller dock med om att hämtning/lämning hädanefter borde kunna skötas i skolan men det går ju inte mamman med på. Det är lätt att säga att de får sätta sig o komma fram till en kompromiss men svårare att genomföra om ena parten (här mamman) vägrar kompromissa utan anser att de ska just "gilla läget"...

Vad jag menade var att det är acceptans som gäller. För det första för att ts och pappan inte kan tvinga mamman till någonting. Och för det andra för att de inte har rätten att tvinga henne till någonting.

Mamman och pappan lever numera i två separata familjer. De fattar båda beslut som är bäst för deras respektive egna familjer. Det vettigaste är sedan att de båda respekterar och accepterar varandras beslut och liv.

Det optimala vore ju såklart att de kunde kolla av med varann innan och visa hänsyn. Men i det här fallet verkar det inte funka. Och det är okej eftersom det ändå är överkurs för separerade par.

Och handen på hjärtat, hur många av er skulle vilja behöva konsultera era ex om det är okej att ni säljer er bil?