Vecka 30 idag, bara 10 veckor kvar.
Den här veckan har de verkligen smällt till, magen har blivit större och jag betydligt otympligare. Saker som jag klarade utan problem förra helgen har helt plötsligt blivit jobbiga. Framför allt när det gäller att bära saker. Nu börjar jag känna mig riktigt gravid.
En fråga som jag tycker är lite märklig som jag får ofta är frågan om hur det känns för min sambo att bli pappa och om han är glad.
Känns inte som en fråga man skulle svara ärligt på till personer man inte känner så väl om han nu inte hade varit glad över det. Förstår inte riktigt varför man ställer en sån fråga.
Örontermometern är guld värd när man har lite större barn, (och även på oss vuxna) Det bästa sättet att ta febern på barn med egen vilja utan att behöva argumentera. Men på bebisar så är stjärttermometern trots allt den bästa. Beror ju på hur mycket rea det är om du vill köpa för framtida bruk.
Är en örontermometer bra? Såg en på rea nu. Har för mig att vanlig stjärttermometer mäter bäst (läste det någonstans) men örontermometer verkar så himla smidigt när man har sjuka barn. Någon som har erfarenhet av det?
Använde också stjärttermometern ganska länge på sonen. Men så en dag så tog det tvärstopp. Så för att undvika gråt och skrik fick jag ge mig ut och köpa örontermometer, där och då, så jag vet av erfarenhet att den kan vara bra att ha hemma. Blev inte den billigaste precis som jag fick tag på då.
Men som sagt var, så länge det går så rekommenderar jag stjärttermometern !
Vi använder stjärttermometer till sonen, han gör det helt utan tjaffs eller bråk! Så vi kör på det så länge han tycker de är ok!!
Min BM ville prata förlossning redan vid förra besöket. Men jag har ännu inte riktigt bestämt mig för hur jag känner. Lite nervös att jag först när det sätter igång ska påminnas om hur jobbigt det var. Har ju gått nästan 8 år sen senast, så jag minns det som , äh det var väl inte så farligt. Ska till BM nästa vecka, tillsammans med sambon, och då blir det förlossningsprat. Fast jag räknar ju med att det är långt kvar än. Min son föddes i v 43 och jag är inställd på att gå över igen.
Men jag har lite saker klart för mig hur jag vill ha det. Har redan varit i samtal med läkare om vikten av att de är extra noga med att förhindra bristning och arbetar aktivt för detta. (Fick en sfinkterruptur förra gången)
Föder gärna utan smärtlindring, men vet att när det gör som ondast kommer jag be om allt jag kan få. (Så var det förra gången, men sen visade det sig att det var för sent för smärtlindring ändå)
Har ni som är vecka 30+ börjat skriva förlossningsbrev och bli lite nervösa? Själv håller jag på att bli lite smått orolig efter att ha tittat på ett antal avsnitt av "en unge i minuten"
Smart att sno sambons tröjor, det ska jag också börja med
Hur tänker ni med bäddning i vagnen? Vi kommer ju bara att använda liggdelen under sommaren till våra små aprilbebisar så då lär man väl inte behöva köpa ett bäddset? Jag tänker ha fårskinn under och sedan filt ovanpå, bör man ändå köpa kudde och ha ett lakan ovanpå madrassen innan fårskinnet? Eller räcker det helt enkelt med filt och fårskinn?
Började också morgonen med BM - besök. Är i v 31 (30+3). Sf mått 30, och allt såg bra ut. Nästa besök om tre veckor och då ska vi (om det inte är för många som föder då) få gå och besöka förlossningen.
Har gått upp 10 kg hitintills.
Jag har också ett sånt problem. Bebis sparkar magen precis rakt in i skrivbordskanten på jobbet. Och på samma ställe varje gång, så magen börjar bli öm. Graviditeten är tuff ;)
Dagens I-lands-gravidproblem: jag får mjölksyra i armarna av att tvätta håret i duschen..
Det är ett hårt liv att vara gravid ;)
Känner också igen det där med ilningar och tryck på blåsan. Har också tagit urinodling men det har inte visat nåt.
Säkert som ni säger huvudet som trycker nedåt.
Hur har ni det med humöret?
Känner själv att det pendlar väldigt mycket just nu. Från att vara sprudlande glad till trött och ledsen.
Jag vet ju redan sen innan att jag tycker att vara gravid i nio månader är alldeles för långt. Och kan inte riktigt se att det är nära mållinjen nu. Är i v 32 och det känns som det är en evighet kvar. Vissa dagar känns som de bara segar fram. Är inte direkt fysiskt krävande för mig att vara gravid, men ser väl inte heller tjusningen i det. Det är ju bebisen jag längtar efter och inte resan dit.