• BjörkW

    septemberbarn 2014

    En fortsättningstråd för oss som hade BF i september som nu fått våra små. Ventilera och diskutera småbarnslivet!

  • Svar på tråden septemberbarn 2014
  • Dasha

    jag är 34 och min man är 35. 

    det går mycket smidigt med en 5-åring och en bebis. HjärtaHjärta

  • septemberfjorton

    Jag har aldrig riktigt velat ha barn, alternativt skaffa ett i trettioårsåldern. Nu kändes det rätt att behålla(åt p-piller), men det blir nog inga fler. Har dock blivit så kär så jag vågar inte längre säga aldrig :) dessutom är jag knappt 25, så kanske blir det en bebis i trettioårsåldern ändå, hehe. Men än så länge försöker vi få ihop boende till oss tre, vilket inte är helt enkelt då vi bara har en etta i Göteborg(jag bodde där förut och skulle bara flytta hit under två år då min syster lånade lägenheten. Hade vi haft boende kanske det blivit en lillasyster/lillebror om ett par år.


  • Emy88
    linnéa001 skrev 2015-01-04 21:54:02 följande:

    Nostalgitripp! På torsdag är det exakt ett år sedan jag plussade. Vår tjej är "tillverkad" på julafton eller juldagen. Made in Italy brukar jag säga då vi var hos svärföräldrarna i Italien över jul.


    Bebislängt skrev 2015-01-04 18:42:25 följande:Vad skönt det är att höra sånt!

    Jag skulle förövrigt gärna vara gravid igen, en till förlossning och den första månaden med bebis nu på en gång men så ska dom ju bli större också. Hade vi varit yngre hade vi nog skaffat ett syskon om typ fem år men jag vill inte ha barn för tätt och jag tycker att vi är för gamla för att vänta så länge. Då lägger jag hellre all min energi på den lille sötisen jag har :)

    Känner precis likadant. Visst ändrar man sig kanske om några år men troligen blir det inga fler barn. Jag blir 34 (på tisdag faktiskt) och mannen 39 i år så det känns som om vi är för gamla för fler barn. Jag vill ha absolut minst 3 år mellan barnen. Lilltjejen har en kusin som är 2,5 år äldre och till sommaren kommer det en till kusin. Dem kommer hon förhoppningsvis ha mycket kontakt med då jag avgudar min systerson och min syster avgudar sin systerdotter.

    Jag tycker att man ska "skaffa" fler barn när man själv känner för det, men det var ganska intressant att läsa detta:

    "Alla storasyskon är präglade av detronisering, det vill säga att bli avsatta från tronen av ett yngre syskon. Den upplevelsen sätter djupa spår i barnets upplevelse av världen. ? Redan när babyn är i magen får mamma mindre ork för sitt nuvarande barn. Upp till tre års ålder behöver man mycket av föräldrarnas stöd och tid för att klara av sin utveckling. Det bästa för barnet är att inte få syskon alltför tätt, säger Elisabeth Schönbeck. Tyvärr går trenden åt motsatt håll. Pseudotvillingar kallas syskon med mindre än 1,5 år emellan (för två bröder kan effekten sträcka sig upp till 2,5 år på grund av den hårdare konkurrensen mellan pojkar). När syskonen är så nära varandra i ålder uppstår ofta en stor konkurrenssituation, eftersom föräldrarna inte har tid att ge både det de behöver. Om föräldrarna tar sig för lite tid blir pseudotvillingarna lätt mycket beroende av varandra istället. De kan då i vuxen ålder få svårt att byta ut varandra mot en partner."

    www.barnfamiljen.com/templates/article.asp

    Den här artikeln har inget med mitt beslut om fler barn eller ålder mellan barnen att göra, jag vill helst bara slippa ha en syskonvagn... Det var som sagt rätt intressant att läsa.
    Det där är en teori, det finns många forskare som menar att det ultimata är att antingen få ett syskon innan 1,5 år eller efter 4 år för att undvika en konkurrenssituation. Jag skulle dock säga att det beror på hur man är som förälder.

    För oss har det fungerat bra att få riktigt tätt (12 månader), t.ex. har vi kvar så mycket föräldradagar att vi båda har kunnat vara hemma på heltid nu i fem månader. Dessutom tog pappan ut semester innan födseln så vi har varit hemma båda två i sju månader nu, så det äldre syskonet har kunnat få mycket uppmärksamhet. Mycket hänger på föräldrarna, hur de prioriterar i vardagen.
  • BjörkW

    Menade inte att det är något fel med att inte skaffa syskon :) Tror alla blir bättre föräldrar när man gör som man själv känner är bäst! Tycker bara det blev lite jobbigt nu när min sambo inte ens vill diskutera saken då det bara är ett stort nej såfort det kommer påtal. Innan var det han som ville ha många barn, men jag har alltid sagt två (om naturen tillåter). Vi båda var överens om innan att vi skulle försöka få 2-3 år mellan.

  • linnéa001
    Emy88 skrev 2015-01-05 07:02:35 följande:
    Det där är en teori, det finns många forskare som menar att det ultimata är att antingen få ett syskon innan 1,5 år eller efter 4 år för att undvika en konkurrenssituation. Jag skulle dock säga att det beror på hur man är som förälder.

    För oss har det fungerat bra att få riktigt tätt (12 månader), t.ex. har vi kvar så mycket föräldradagar att vi båda har kunnat vara hemma på heltid nu i fem månader. Dessutom tog pappan ut semester innan födseln så vi har varit hemma båda två i sju månader nu, så det äldre syskonet har kunnat få mycket uppmärksamhet. Mycket hänger på föräldrarna, hur de prioriterar i vardagen.
    Eftersom det inte framgick i artikeln om det var statistiskt säkerställt så utgick jag från att det var en teori, men oavsett vad man tror/tycker så är det intressant att läsa tycker jag. Självklart gör man vad som passar en själv bäst. För mig var det aldrig aktuellt med barn innan 30 år, kände ingen som helst längtan. Nu älskar jag min dotter över allt annat, men någon jättestark längtan efter barn har jag aldrig känt och blotta tanken på en till graviditet och förlossning får mig bara att känna ett starkt nej!
    BjörkW skrev 2015-01-05 07:06:50 följande:

    Menade inte att det är något fel med att inte skaffa syskon :) Tror alla blir bättre föräldrar när man gör som man själv känner är bäst! Tycker bara det blev lite jobbigt nu när min sambo inte ens vill diskutera saken då det bara är ett stort nej såfort det kommer påtal. Innan var det han som ville ha många barn, men jag har alltid sagt två (om naturen tillåter). Vi båda var överens om innan att vi skulle försöka få 2-3 år mellan.


    Fast är det så bråttom att prata om det? Vill han inte diskutera så gör det väl inget, bara att vänta ett år och ta upp det igen.

    Jag frågade min kille om han kunde tänka sig att sterilisera sig, men det ville han inte än, så man vet ju aldrig. Min största skräck är att bli oplanerat gravid. Skulle nog inte kunna göra abort och min kille är ju dessutom katolik (inte så troende i och för sig för då hade vi ju varit gifta) så jag vet inte hur han skulle ställa sig om det kom på tal. Det känns riktigt jobbigt att tänka på.

    Slutsatsen är väl i alla fall att alla får göra det som passar bäst för just dem. Finns ju inget rätt och fel liksom.

  • Bebislängt
    BjörkW skrev 2015-01-05 07:06:50 följande:

    Menade inte att det är något fel med att inte skaffa syskon :) Tror alla blir bättre föräldrar när man gör som man själv känner är bäst! Tycker bara det blev lite jobbigt nu när min sambo inte ens vill diskutera saken då det bara är ett stort nej såfort det kommer påtal. Innan var det han som ville ha många barn, men jag har alltid sagt två (om naturen tillåter). Vi båda var överens om innan att vi skulle försöka få 2-3 år mellan.


    Menade inte att du menade nåt :) Men vi hann inte ens komma hem från BB innan folk började fråga efter syskon. Det känns som om att det enligt normen är helt galet att skaffa bara ett barn. Och folk säger att han måste få ett syskon för annars blir han så ensam när vi dör osv. Men förhoppningsvis har han ju en egen familj då. Och dessutom finns det ju inget som garanterar att man ens har någon kontakt med sina syskon i vuxen ålder.

    Sen angående att skaffa tätt så är det samma sak där som att skaffa barn när man är 40. Alla får göra som de vill förstås. Men jag skulle aldrig orka :) Fast hade jag varit yngre hade jag kanske gjort det och tänkt helt annorlunda.

    Emy, va härligt och skööönt att vara hemma tillsammans så länge! Önskar vi kunde vara det med bara ett barn hehe.
  • Kroken

    Jag förstår faktiskt er som vill ha enbart ett barn. Jag har ju fyra och när nummer te kom så var de två andra 6,5 år och 4 år. Redan då var det ju ett litet hopp mellan tvåan oxh trean men det var ändå tre mindre barn som skulle ha sitt och som jag skulle räcka till för. Det funkade iof och allt flöt på fint. Men nu när jag bara har en liten att lägga fokus på så tycker jag det är så mycket mer...... Ja hur ska jag förklara. Det är lugnare på nåt sätt. Visst kräver de andra tre sitt de med, men det är på ett annat sätt nu.

    Jag är faktiskt också rädd för att bli oplanerad gravid. Jag använder minipiller nu och enligt mvc är de lika säkra som p-piller nu för tiden (jag tänker bara på hur de var för 15 år sedan när jag fick mitt första barn). Men jag tänker ändå på att jag kanske kan bli gravid ändå. Och jag vill verkligen inte göra en abort. Då återstår det bara att vänta och föda barnet. Och det vet jag inte heller om jag vill. Eller vill och vill, orkar ska jag nog säga. Jaja, ingen ide att fundera på nåt som nog inte kommer hända. Händer det så tar vi det då

  • linnéa001
    Kroken skrev 2015-01-05 12:53:15 följande:

    Jag förstår faktiskt er som vill ha enbart ett barn. Jag har ju fyra och när nummer te kom så var de två andra 6,5 år och 4 år. Redan då var det ju ett litet hopp mellan tvåan oxh trean men det var ändå tre mindre barn som skulle ha sitt och som jag skulle räcka till för. Det funkade iof och allt flöt på fint. Men nu när jag bara har en liten att lägga fokus på så tycker jag det är så mycket mer...... Ja hur ska jag förklara. Det är lugnare på nåt sätt. Visst kräver de andra tre sitt de med, men det är på ett annat sätt nu.

    Jag är faktiskt också rädd för att bli oplanerad gravid. Jag använder minipiller nu och enligt mvc är de lika säkra som p-piller nu för tiden (jag tänker bara på hur de var för 15 år sedan när jag fick mitt första barn). Men jag tänker ändå på att jag kanske kan bli gravid ändå. Och jag vill verkligen inte göra en abort. Då återstår det bara att vänta och föda barnet. Och det vet jag inte heller om jag vill. Eller vill och vill, orkar ska jag nog säga. Jaja, ingen ide att fundera på nåt som nog inte kommer hända. Händer det så tar vi det då


    Min kille har en bror som är 1,5 år äldre och en syster som är 17 år yngre. Där kan man snacka om hopp mellan tvåan och trean. Han har bättre kontakt med systern än med brodern. Kontakten med brodern är närmast obefintlig.

    För massa år sedan tog jag p-piller men slutade för att jag mådde så dåligt. Vågar inte trycka i mig hormoner efter det. Har funderat på kopparspiral men jag vågar inte då det verkar vara så vanligt att man får mycket rikligare mens av en sådan. Så vi använder kondom. Får väl se om det blir någon sterilisering om några år. 
    Bebislängt skrev 2015-01-05 11:51:46 följande:
    Menade inte att du menade nåt :) Men vi hann inte ens komma hem från BB innan folk började fråga efter syskon. Det känns som om att det enligt normen är helt galet att skaffa bara ett barn. Och folk säger att han måste få ett syskon för annars blir han så ensam när vi dör osv. Men förhoppningsvis har han ju en egen familj då. Och dessutom finns det ju inget som garanterar att man ens har någon kontakt med sina syskon i vuxen ålder.
    Tycker det är ganska fräckt av folk att fråga om syskon så snart. Jag försöker verkligen att inte ställa sådana frågor till människor, man har ju ingen aning om vad de varit med om. Barnet var kanske väldigt "svårtillverkat", traumatisk förlossning o.s.v. Den enda jag frågat var min syster och det var bara för att hon några månader tidigare pratade om att de ville ha ett till barn. Då frågade jag bara om de "jobbade" på ett syskon. Min kille är ett levande bevis på att man absolut inte behöver ha kontakt med sitt syskon, trots att åldersskillnaden är så liten. Jag brukar säga "i nuläget känner ingen av oss att vi vill ha fler barn".
  • Kroken

    [quote=74628515][quote-nick]linnéa001 skrev 2015-01-05 20:25:05 följande:[/quote-nick]

    För massa år sedan tog jag p-piller men slutade för att jag mådde så dåligt. Vågar inte trycka i mig hormoner efter det. Har funderat på kopparspiral men jag vågar inte då det verkar vara så vanligt att man får mycket rikligare mens av en sådan. Så vi använder kondom. Får väl se om det blir någon sterilisering om några år.

    Jag får inte äta p-piller pga att jag hade högt blodtryck under graviditeten. Inte heller hormonspiral får jag använda. Minipiller innehåller inget östrogen utan enbart könshormonet gestagen. Mådde inte heller så bra av p-piller när jag åt de men dessa mini-piller är bättre

  • mirakelmamma

    Länge sedan jag tog mig tid och skrev något här. Lillan är tre månader idag. Tiden går så otroligt fort! I helgen hade vi barndop. Det blev jätte bra. Skönt när det är gjort.

    Läser att ni diskuterar syskon. Detta är vår fjärde och hon va helt oplanerad. Tog ett tag att vänja sig vid tanken på att börja om. De andra barnen va 14, 10 & 8.när lillan föddes. Men nu går det hur bra som helst. Jag har lite svårt att förstå de som väljer att bara få ett barn. Jag tillhör dem som tror att barn mår bra av syskon. Men naturligtvis måste föräldrarna känna att de orkar och att de mår bra för annars mår ju inte barnen heller bra. Jag tyckte det va lättare att ha två år än fyra mellan syskonen. Dock var det betydligt jobbigare att vänta barn som 36 åring än när jag va gravid de andra gångerna när jag va 22, 26 & 28 år. Om det blir som jag tänkt mig så är detta vår sista. Så nu får vi njuta och sen får vi låna andras goingar innan vi blir så gamla att vi kan njuta av livets efterrätt - barnbarnen.

    God natt allihop!

Svar på tråden septemberbarn 2014