septemberbarn 2014

Många enbarnsföräldrar har inte valt det, men jag som endabarn har all förståelse för det aktiva valet. Att jag vill ha fler barn handlar mycket mer om mig än om min dotter. Visst, kul om hon kommer funka med sina syskon, men främst handlar det (som för de flesta) om vår längtan efter att göra om detta och få ytterligare nåt barn. Hade min graviditet/förlossning/barn varit svinjobbigt hade jag utan tvekan nöjt mig med en.

I mitt fall har mitt endabarnskap i kombo med bra föräldrar gjort att jag känt mig så väldigt unik. De minns alla detaljer från min uppväxt och jag har fått så mycket om vår gemensamma historia berättad för mig att jag alltid känt mig så speciell. Deras utvalda, enda dotter. Jag blev närmare mina föräldrar, medan mina vänner istället blev nära sina syskon. Mina föräldrar hade alltid tid, såg mig, utmanade mig, hittade på saker med bara mig. Samtidigt gjorde det att jag tidigt började vårda mina vänskaper med omsorg och fick ta med kompisar på semestrar.

Jag avundades ytterst sällan syskon. Tyckte alla bara bråkade, slogs, skrek och var allmänt jobbiga mot varandra. Först i vuxen ålder har jag börjat avundas andras större familjer, mest för att det skulle fördela ansvaret gentemot föräldrarna och för att det kommer bli jag som ensam får sköta allt när de blir gamla. Dessutom tycker ju många av mina vänner om sina syskon idag, mer än se gjorde när jag skärrad bevittnade deras raseriutbrott för 20 år sedan :)

Jag har 3 syskon men jag har alltid känt att min mamma haft tid för mig och gett mig justden uppmärksamhet jag har behövt, trots att hon tagit hand om oss själv. Det har nog mycket mer med hur föräldrarna är som personer, och som sagt blir det nog bäst om man gör det som känns rätt :)

Jag vill inte vara gravid igen då jag mest upplevde det som tortyr. Men vill ha ett barn till, både för vår och för sonens skull.

Jag tror inte att man mår bättre av syskon, men inte heller sämre. Anser inte att det finns något rätt eller fel. Jag tror att jag skulle orka med fler barn, men jag vill inte ha fler. Jag har en lillasyster som jag så klart älskar, men om det inte vore för hennes son så skulle vi troligen inte haft så mycket kontakt idag, vi har alldeles för lite gemensamt. Vi ses mest för att vi vill träffa varandras barn. Jag har väldigt svårt att förstå att man vill ha fler barn och jag tänker inte gå igenom en till graviditet eller förlossning. Min dotter är värd all smärta, men det betyder inte att jag vill göra det igen.

Nu ska vi ha födelsedagskalas :)

Vad olika det kan vara det där med om man vill ha fler barn eller ej. Nu efter mina två känner jag att jag inte vill ha fler, utan är nöjd. Däremot tycker jag att det är fruktansvärt att inte få möjligheten att genomgå en förlossning och vara gravid igen. Trots att jag har haft jobbiga graviditeter så har jag älskat känslan av att någon är där inne i magen och all förväntan. Och att föda, är det absolut häftigaste och roligaste jag varit med om, trots smärtan. Jag kan bli riktigt sorgsen när jag tänker tanken att aldrig mer få uppleva en förlossning. Men det är ju inte rätt att skaffa fler barn bara för att få uppleva det igen. Någon som känner igen sig i mina tankar?

Ikväll gav jag min dotter gröt för första gången. Gjorde en halv smakportion (10 g grötpulver) och hon gillade det! Gapade hela tiden och hade säkert kunnat äta en hel portion. Tänkte dock att jag skulle ta det lite lugnt. Är det någon som vet om det på något vis är farligt att sluta helamma innan 6 månader? Kan barnet skadas på något vis (t.ex. tarmen)? Jag har googlat lite men inte direkt hittat någon information om varför man ska helamma till just 6 månader. Det enda jag hittat information om är att det är bra att introducera gluten mellan 4 och 6 månader medan man fortfarande ammar. Sedan har jag läst att "bröstmjölken innehåller all den näring ett barn behöver för att växa och utvecklas under de första sex månaderna" (Livsmedelsverket). Jag får dock ingen klarhet i om det är skadligt att t.ex. byta ut ett mål mot t.ex. gröt innan 6 månader. Kan ju höra med BVC, men om någon vet något så vore det intressant att höra.

Jag har hört att studier visar att barn som dricker bröstmjölk till dom är minst 6 månader får mindre allergier. Vet dock inte om det rubbas av att man byter ut enstaka mål. Ska till läkaren imorgon så ska försöka komma ihåg att fråga då vi tänkte börja ge lite "vanlig mat" när sonen blir 4 månader :)

Står bra info om smakportioner på Livsmedelsverkets hemsida tycker jag (www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/kostrad/Spadbarn/)..

Då vi har haft så krångligt med amningen och inte kunnat helamma de första 2½ månaderna så tänker vi vänta med smakportioner så länge vi kan.. Planen är att helamma i 6 månader och sedan introducera mat (såvida lilleman inte är superintresserad av att prova innan).. Jag vill gärna hinna njuta lite av amningen innan

Om du kommer ihåg får du gärna skriva här. Vi ska till BVC på fredag för vaccination så jag ska försöka komma ihåg att fråga. Min tanke var bara att ge lite gröt på kvällen, inte sluta amma helt ännu (även om jag gärna skulle vilja).

Det är där jag har läst, men saknar lite info. Om det verkligen var skadligt att ge barnet mat/gröt innan sex månader borde det stå t.ex. "Eftersom barnets *kroppsdel* inte utvecklats och kan ta skada av *ämne* bör man inte ge mat innan sex månader". Bara som exempel alltså.

Det står ju dock såhär på SLVs hemsida
"Det finns inte tillräckligt med forskning för att kunna säga hur fort barn ska eller kan vänja sig vid mat. De åldersintervall som beskrivs här grundas i stället på beprövad erfarenhet. Eftersom alla barn är olika ska du inte se de här intervallen som exakta gränser. Du behöver därför inte vara orolig om ditt barn vill gå fortare eller långsammare fram."

Det tolkar jag som att det är OK att ge större smakportioner innan sex månader om man vill och barnet visar intresse för det.. Men det är ju aldrig fel att dubbelkolla med BVC :)