Blev du någonsin slagen som barn?

Född -79 och jag blev slagen ett par ggr som barn av min pappa.

Född 88. Fick stryk och hot av min mamma under hela uppväxten fram tills jag var 12 år då jag sade ifrån. Har endast ett minne av att min pappa gett mig smisk en gång. Men även han kunde komma med hot som "ibland önskar man att man bara kunde dränka dig". Mamma körde mer med att jag skulle packa väskan för snart kommer socialen å hämtar mig. Var runt 5-6 år gammal då. Jag var en jääääääkligt jobbig unge när jag var liten. Men jag har också haft 4 till syskon att slåss om uppmärksamheten med. Jag kan säga att jag är väldigt påverkad av det idag när jag själv fått en dotter.

Född 73 har aldrig blivit slagen.

Det närmaste jag har kommit är att min mamma har kastat en hårborste på mig en gång (av misstag hon siktade bredvid) när hon satt i telefon med någon myndighet och jag ropade på henne hela tiden och var gammal nog att kunna respetera att hon hyssjade på mig och bad mig vänta några minuter (typ 4-5 någonting). Så då fick hon lägga på i alla fall och trösta mig - så det gick lite fel

Min pappa har tydligen vridit nacken av min nalle en gång. Jag var för liten för att komma ihåg men har fått det berättat och min favoritnalle har helt klart huvudet ditsytt med stora stygn så jag tror historien är sann. Jag gissar att det var mig han ville vrida nacken av egentligen. Men man vrider inte nacken av sina barn. Treåringar kan vara påfrestande. Historien förtäljer också att situationen INTE förbättrades av att min nalle förlorade huvudet. Därav de stora stygnen. Mamma fick sy där och då.

Önskar att alla haft så kärleksfulla föräldrar som jag haft och särskilt en mamma som varit så lyhörd.

-79. Fick smisk rätt ofta. Men det var ingenting jämfört med den dagliga misshandeln jag fick i skolan.

Jag blev aldrig fysiskt bestraffad under min barndom.

Minns dock en gång då pappa blev helt vansinnig och tänkte ge mig smisk, men mamma stod bredvid och var precis lika vansinnig, fast på pappa för att han tänkte börja slå "barnen". Det blev inget med smisket.

Är född -83. 

Född 1991.

Min biologiska far lämnade min familj när jag var tre men han gjorde aldrig något. Min mamma var mest skrikig av sig. En gång hade jag dock gjort något väldigt dumt när jag var 12 år. Hon tog tag i mitt hår, slet ner mig på golvet (satt i soffan) och sedan försökte hon ruska om mig. Sen så föll hon ner på knäna och grät och bad om ursäkt.

Min ena styvfar var hårdhänt. Han var mkt elakare i sina skrik också. Min mamma har alltid varit skrikig men han skrek och sa väldigt elaka saker.

Han drog ner mig för trappan i mitt hår när jag var 6 år.
Som tonåring utsatte han istället mig för sexuellt ofredande och var väldigt hårdhänt om han inte fick som han ville. Han slog mkt hårt på rumpan. Ni vet sådär hårt så att blåmärkerna som kommer dagarna efter är formade efter en manshand.
För övrigt var det nog aldrig mer än så. Tack o lov. Däremot hade ja nog föredragit med fysiskt våld än de psykiska och hemska som denna man utsatte mig för.

Född 83. Fått en örfil av mamma som 17-åring. Det är det enda.

Pappa har inte ens skällt på mig, det var lätt att respektera honom och följa hans regler, för han var inte orättvis och höjde inte rösten. Mamma var mycket värre. Henne ville man inte ens lyssna på.

Född 85. Nej jag blev aldrig slagen under min barndom. Under några tillfällen när jag gjort något riktigt dumt tog pappa tag i armen på mig riktigt hårt och släpade iväg mig, blev också instängd en stund på rummet som straff. Eftersom jag minns dom gångerna detta hände väl så är jag ganska säker på att det inte var så många gånger. Jag är också ganska säker på att mina föräldrar inte var så stolta över det i efterhand även om de aldrig bad om ursäkt, det var nog mer ett utslag av ilska än någon genomtänkt uppfostringsmetod. Fast jag minns också att dom gångerna detta hände hade jag verkligen gjort något riktigt dumt som jag visste att jag inte fick göra... 

Född 1992.
Blev slagen som 5-årig för att jag hade smakat på lite fikabröd innan gästerna skulle komma.
Slagen med skohorn för att jag inte kunde prata svenska under mina första år i Sverige. 
All form av slag, hot och knuffar har jag fått uppleva under hela min barndom. Jag undrar fortfarande varför jag inte tog mitt liv.. 

Är född 79 och har inte direkt blivit slagen. Men det finns tillfällen då min pappa tagit mig hårt i armen och då har jag varit rädd för honom.