Blev du någonsin slagen som barn?
Jag undrar hur vanligt det är/var? Jag är född -77 och blev smiskad, knuffad som barn ibland av min pappa. Aldrig något av min mamma. Vad är era erfarenheter?
-
-
Svar på tråden Blev du någonsin slagen som barn?
-
Dr Nail skrev 2014-11-29 15:50:03 följande:Kompis, jag önskar att du kunde läsa dina ord med mina ögon. Du låter skitarg. Ganska kul, faktiskt XD
Jag garanterar att du är den våldsammaste av alla här. Alltså, 100%
Kan endast nicka instämmande.
Det är alltså en person som föregår med gott exempel på hur man _inte_ ska bete sig, samtidigt som denna gnäller på att det finns dom som i hennes ögon beter sig illa, paradox delux
-
Jag blev aldrig det av varken familj eller släkt.
Jag tycker att man som föräldrar får höjs rösten men inte mer. Där går gränsen. -
Fast det handlar inte om i mina ögon det handlar om att oavset ögon så finns det ingen ursäkt att slå barn. Och det begriper väl du också?Anonym (utveckling inte alltid till godo) skrev 2014-11-29 17:44:39 följande:
Kan endast nicka instämmande.
Det är alltså en person som föregår med gott exempel på hur man _inte_ ska bete sig, samtidigt som denna gnäller på att det finns dom som i hennes ögon beter sig illa, paradox delux
-
Nomanisanisland skrev 2014-11-29 17:54:05 följande:Fast det handlar inte om i mina ögon det handlar om att oavset ögon så finns det ingen ursäkt att slå barn. Och det begriper väl du också?
Vad inte du begriper att du presenterar din åsikt som nån form av ultimat sanning och med våld försöker trycka ner det i halsen på andra.
Med tanke på hur du uttrycker dig, hur du hänsynslöst förnedrar och kränker folk i ditt korståg så är du lååååångt värre än dom du hatar så.
Paradox
-
Det är en ultimat sanning att man inte har rätt att slå barn. Det är fullkomligt absurt att vi har den här diskussionen över huvud taget. Vi kunde lika gärna diskutera tillfällen när man får klippa till sin fru eller sina föräldrar när de börjar bli gamla och förvirrade. Och ja, är man så dum i huvudet så att man misshandlar små barn och skryter med det, så ska man ha skit. Bättre det än snillet som tyckte grannen borde ha hjälpt til att misshandla barnet.Anonym (utveckling inte alltid till godo) skrev 2014-11-29 18:02:06 följande:
Vad inte du begriper att du presenterar din åsikt som nån form av ultimat sanning och med våld försöker trycka ner det i halsen på andra.
Med tanke på hur du uttrycker dig, hur du hänsynslöst förnedrar och kränker folk i ditt korståg så är du lååååångt värre än dom du hatar så.
Paradox
-
Jag är tro det eller ej normalt en både artig och social person, fullt medveten om att man egentligen inte uppträder så här, å andra sidan så har jag tröttnat på dalttrådarna här där folk sitter och klappar misshandlare på axeln. Vi har till och med några snillen som försvarar snubben som slängde ut sin fru från en balkong.Anonym (utveckling inte alltid till godo) skrev 2014-11-29 18:02:06 följande:
Vad inte du begriper att du presenterar din åsikt som nån form av ultimat sanning och med våld försöker trycka ner det i halsen på andra.
Med tanke på hur du uttrycker dig, hur du hänsynslöst förnedrar och kränker folk i ditt korståg så är du lååååångt värre än dom du hatar så.
Paradox
-
Det skär i hjärtat att läsa om hur många som växt upp med våld i hemmet och vad som är lika hemskt är hur många som faktiskt försvarar sina föräldrars misshandel med att de faktiskt förtjänade en örfil då och då. Detta kallar jag hjärntvätt eller varför inte en variant på Stockholmssyndromet.
Ett barn kan aldrig förtjäna stryk. Lika lite som en vuxen människa kan förtjäna att bli misshandlad. Hur lär man ett barn att det är fel att slåss när man i nästa andetag ger barnet en örfil för att barnet bettet sig illa? Finns ingen logik i detta resonemang. Ingen! Tycker på sätt och vis synd om er vuxna här i tråden som än idag känner att det fanns tillfällen då ni förtjänade stryk. För det gjorde ni INTE. -
Tack äntligen en förnuftets röst i denna våldsromantiska öken.Anonym (Lili) skrev 2014-11-29 21:03:06 följande:
Det skär i hjärtat att läsa om hur många som växt upp med våld i hemmet och vad som är lika hemskt är hur många som faktiskt försvarar sina föräldrars misshandel med att de faktiskt förtjänade en örfil då och då. Detta kallar jag hjärntvätt eller varför inte en variant på Stockholmssyndromet.
Ett barn kan aldrig förtjäna stryk. Lika lite som en vuxen människa kan förtjäna att bli misshandlad. Hur lär man ett barn att det är fel att slåss när man i nästa andetag ger barnet en örfil för att barnet bettet sig illa? Finns ingen logik i detta resonemang. Ingen! Tycker på sätt och vis synd om er vuxna här i tråden som än idag känner att det fanns tillfällen då ni förtjänade stryk. För det gjorde ni INTE.
-
Tack. Det är en debatt som jag är beredd att ta vilken dag i veckan som helst. Jag förstår dock att de som försvarar våld som uppfostringsmetod är väldigt främmande för barnpsykologi och vilka konsekvenser en 'enkel örfil' faktiskt kan få för ett barn.Nomanisanisland skrev 2014-11-29 21:07:00 följande:
Tack äntligen en förnuftets röst i denna våldsromantiska öken.
De som sanktionerar våld i denna tråd menar att det inte är någon ordning på dagens barn och att detta beror på föräldrars daltande med barnen. Jag håller med om att det är mycket daltande med barn och att många föräldrar behandlar sina barn som små kungar och drottningar istället för vanliga människor.
Jag hävdar dock bestämt att det går alldeles utmärkt att uppfostra barn utan vare sig smisk eller daltande. Som jag tidigare nämnt så behöver barn tydliga och konsekventa regler redan från start. Barn som inte får några gränser mår inte heller bra, precis som att barn som får stryk inte mår bra.
Jag önskar att fler föräldrar kunde förstå hur långt man kommer med att verkligen ta sig tid att förklara rätt och fel (inte bara säga nej) och att faktiskt lyssna på sitt barn. Ett barn som känner sig hört, älskat och sett på hemmaplan, har ytterst sällan något behov av att uppföra sig illa utanför hemmet heller. -
Kloka ord - särskilt sista stycket. Man kommer väldigt långt med att lyssna - först. Jag lyssnar väldigt ofta på de barn jag har hand om, och märker också ganska snart att de lyssnar direkt på mig.Anonym (Lili) skrev 2014-11-29 21:50:47 följande:Tack. Det är en debatt som jag är beredd att ta vilken dag i veckan som helst. Jag förstår dock att de som försvarar våld som uppfostringsmetod är väldigt främmande för barnpsykologi och vilka konsekvenser en 'enkel örfil' faktiskt kan få för ett barn.
De som sanktionerar våld i denna tråd menar att det inte är någon ordning på dagens barn och att detta beror på föräldrars daltande med barnen. Jag håller med om att det är mycket daltande med barn och att många föräldrar behandlar sina barn som små kungar och drottningar istället för vanliga människor.
Jag hävdar dock bestämt att det går alldeles utmärkt att uppfostra barn utan vare sig smisk eller daltande. Som jag tidigare nämnt så behöver barn tydliga och konsekventa regler redan från start. Barn som inte får några gränser mår inte heller bra, precis som att barn som får stryk inte mår bra.
Jag önskar att fler föräldrar kunde förstå hur långt man kommer med att verkligen ta sig tid att förklara rätt och fel (inte bara säga nej) och att faktiskt lyssna på sitt barn. Ett barn som känner sig hört, älskat och sett på hemmaplan, har ytterst sällan något behov av att uppföra sig illa utanför hemmet heller.
Och ja det är en falsk motsättning där man låtsas att låt gå och slå är varandras motsatser när det i själva verket bara är två sidor av samma slappa vanvårdsmynt. -
Precis så som du säger, om man lyssnar på barn och verkligen hör vad det är de säger så lyssnar de tillbaka. Liksom våld föder våld så föder också respekt respekt och kärlek kärlek.Nomanisanisland skrev 2014-11-29 21:59:36 följande:
Kloka ord - särskilt sista stycket. Man kommer väldigt långt med att lyssna - först. Jag lyssnar väldigt ofta på de barn jag har hand om, och märker också ganska snart att de lyssnar direkt på mig.
Och ja det är en falsk motsättning där man låtsas att låt gå och slå är varandras motsatser när det i själva verket bara är två sidor av samma slappa vanvårdsmynt.
-
Så sant.
-
Mina syskon bor nära min mamma och håller med henne. Hon var ju schysst mot dom. Och hon slog mig när inte mina syskon var i närheten... Så det spelar ingen roll vad mina vänner säger tyvärr ????mpermper skrev 2014-11-29 17:36:02 följande:
Kan du inte ta hjälp av dem för att få kontakt med dina syskon igen?