Blev du någonsin slagen som barn?

Född 77, aldrig slagen, knuffad eller ngn i den stilen.

Jag är född 85 och är ensambarn om det spelar någon roll men jag fick aldrig ett slag eller knuff någonsin av mina föräldrar. Har dock fått två örfilar (sammanlagt under hela uppväxten) när jag varit riktigt dum. 

Min pappa växte upp på tidigt femtiotal och var också ett barn av sin tid naturligtvis. Barn skulle lyda vuxna, så var det bara!

Man ifrågasatte nog inte så mycket, utan saker skulle bara vara på ett visst sätt förr. Så var det, punkt slut! Det var nog lite fyrkantigt ibland, speciellt om man som pappa växte upp i ett lägre tjänstemannahem. Det var nog småborgerliga värderingar som rådde.

Sen fanns det säkert fantastiskt tålmodiga och väldigt bra föräldrar även förr, det tror jag nog.

Farmor och farfar var inte småborgerliga till sättet egentligen (tvärt om) men naturligtvis fanns det en tanke om hur omgivningen uppfattade ens egna barn. "-Att du inte kan uppföra dig, pappa som är avdelningsansvarig och allt! Vad ska folk tro..?" Så lät det nog ibland på den tiden skulle jag gissa.

Visst kan vi idag sitta och göra oss lustiga över hur mossiga och fyrkantiga människor var förr, men idag är det ju uppåt väggarna åt andra hållet. Föräldrar håller inte efter sina barn alls. Jag vet inte om det är så mycket bättre än en redig örfil när ens eget barn har snattat eller betett sig illa mot någon annan. Jag vet faktiskt inte.. Jag kommer aldrig någonsin att slå mina barn, men dagens föräldrar kunde gott uppfosta sina barn betydligt hårdare istället för att gnälla, skylla ifrån sig och inte våga säga ifrån. (Det är ju skämmigt inför andra)

Att låta barn springa runt hursomhelst, inte lära dem hyffs och lite tålamod är ju knappast detsamma som värme, omtanke och kärlek. Tvärt om!

Min sambo jobbade i skolan förut. Hon sade att av 27 elever i hennes klass så skyllde föräldrarna till hela sju stycken elever på ADHD eller "koncentrationssvårigheter" när dessa inte kunde uppföra sig i skolan. Det kan ju inte vara statistiskt rimligt att 7 av 27 elever har ADHD idag. Speciellt inte när man ser hur bristfälligt föräldrar idag uppfostrar.

Det är som att barn idag inte får några gränser. De klänger och klättrar över allt, och tar och sliter i allting. River en unge ner nåt i en affär så kommer föräldern och tar ungen och går iväg (så att ingen ska hinna se) men sen låter man bara det som rivits ned ligga kvar på golvet i butiken.

ADHD är inte samma sak som att bete sig illa mot andra människor.

Men för den skull så fyller ju inte aga något syfte. Klart att det ska vara förbjudet!

Många gånger av båda föräldrar, men det var främst min pappa. Är född -88. Min pappa född -47 och min mamma -57.

Jag är född -72 och jag blev slagen av min pappa - jag var dock aldrig rädd för honom. Min yngre syskon var rädd för honom när han blev arg - men dem slog han aldrig. Han slog mig bara när jag gjorde honom frustrerad och jag kände ofta att jag hade ett övertag trots att det var han som slog mig. Jag misstänker att han inte tyckte om när han inte kunde hålla band på sig. Jag var ett barn som hade många hyss för mig och lyssnade inte riktigt på mina föräldrar ( vilket mina syskon gjorde) . Jag kommer speciellt ihåg ett tillfälle när jag fick en ordentlig örfil av pappa. Jag visade inte att det gjorde ont utan vände då min andra kind mot min pappa och sa: kändes det skönt? Vill du slå en gång till? Min pappa gick då ut ur mitt rum och jag vet att han mådde jättedåligt. Tyvärr har jag inte förrän nu fattat vad detta har gjort mig. Jag har alltid ansett mig stark och orädd ... Men samtidigt lyckades jag gifta mig med en man som slog mig och det tog mig 15 år att inse att det inte var mitt fel att jag blev slagen. Eller rättare sagt... jag ville inte bli mer slagen. Jag har svårt att förstå att det inte är mitt fel - då det är "ursäkten" jag har fått i alla år - att det är mitt fel och om jag inte hade gjort xxx , så skulle jag aldrig ha blivit slagen... Jag lever idag i ett lyckligt förhållande med mycket kärlek utan slag. Jag skulle själv aldrig kunna tänka mig att slå mina barn - de har dock sett sin mamma blivit slagen och jag vet inte hur det har påverkat dem. Förhoppningsvis lär de sig nu att man kan göra ett val då de idag ser hur en kärleksfull relation kan vara.

Aldrig. Det fanns inte på kartan.
Född 72, mina föräldrar är 30-talister.

Min mamma rev mig i håret som barn (minns hur kränkande och utsatt jag kände mig, i synnerhet som hon gjorde det inför deras vänner) och en gång i tonåren försökte hon ge mig en örfil men jag hann undan. Hon var aldrig särskilt ångerfull över det.

Född 93, slagen sedan 1,5 års ålder av mor. Var väluppfostrad och mycket duktig på att föra mig som barn, men vägrade ta skit enbart baserat på min ålder. Om någon vuxen sa något otrevligt, så var jag snabb med kontringar av hög kaliber, vilket resulterade i stryk mer ofta än sällan. Tar fortfarande ingen skit. Fick också mycket förebyggande stryk, då min mor ansåg att det måste ha varit någon trots att jag sa "det var inte jag", så då fick en stryk för att en ljög eller utifall att en ljög.

Född 1984, minns inte mycket från min barndom. Fick några tjuvnyp emellan åt av min far vad jag kan minnas. Fick gå och lägga mig utan mat mitt på dagen om jag inte hade städat mitt rum.. Min mor däremot ska ha varit misshandlad av min far. Inget jag minns men antar att det kan vara därför jag har förträngt nästan allt från min barndom. Som vuxen är jag oftast inte lycklig, har aldrig skadat mig själv men mår dåligt psykiskt och flyr gärna verkligheten, antar att även det hänger ihop med min barndom men som sagt vet inte varför då jag inte minns.