Blev du någonsin slagen som barn?
Jag undrar hur vanligt det är/var? Jag är född -77 och blev smiskad, knuffad som barn ibland av min pappa. Aldrig något av min mamma. Vad är era erfarenheter?
-
-
Svar på tråden Blev du någonsin slagen som barn?
-
Jag accepterar att det finns fall då vuxna förtjänar att bli slagna, och att det finns fall då barn förtjänar att bli slagna.FixarFrasse skrev 2014-11-25 16:36:59 följande:Ingen kommentar till något av inläggen här utan snarare en allmän fundering:
Hur fanken kan en vuxen människa som ALDRIG skulle acceptera att bli slagen av en annan vuxen människa tycka att det är helt OK att slå ett barn..? Det är ju helt absurt!
-
Nja, läxan var att om man går över gränsen för långt så blir man tillrättavisad, fungerade galant, av alla sjuka grejer jag gjorde som barn gjorde jag dom en gång endast.Anonym (Helt ofattbart) skrev 2014-11-25 16:46:38 följande:
Får ont i hjärtat när jag läser hur många som blivit slagna av sina föräldrar och dessutom tycker att det är helt ok att daska till, smiska eller på andra sätt göra illa sina barn. Enligt mig borde det finnas mycket bättre sätt att uppfostra barn som är besvärliga. Jag skulle aldrig nånsin slå mitt barn och tror verkligen inte att hon skulle få en bättre uppfostran om hon fick lära sig att "gör jag inte som jag blir tillsagd får jag stryk"..
-
Nej, aldrig. Född 1979...
-
Tråkigt att höra.Dr Nail skrev 2014-11-25 16:47:58 följande:Jag accepterar att det finns fall då vuxna förtjänar att bli slagna, och att det finns fall då barn förtjänar att bli slagna. -
Tråkigt även att behöva säga det.FixarFrasse skrev 2014-11-25 16:51:41 följande:Tråkigt att höra.
Jag blev slagen mycket. Dock oftast inte då jag verkligen förtjänade det. -
Dr Nail skrev 2014-11-25 16:53:21 följande:Tråkigt även att behöva säga det.
Jag blev slagen mycket. Dock oftast inte då jag verkligen förtjänade det.Just därför extra tråkigt. Problemet är väl kanske just att den vuxne respektive barnet inte är överens om tillfället när "man förtjänar det".
Enligt min åsikt menar ett barn aldrig att man förtjänar att bli slagen, det är dåliga efterkonstruktioner vi gör som vuxna.
Snälla, slå inte ditt barn, han/hon kommer att bli hur bra som helst (bättre) ändå. Våld är ingen bra uppfostringsmetod! -
86:a
Blev ofta slagen, hotad och dragen i håret av min mamma. Dock aldrig av min pappa.
Tycker det var överdrivet eftersom hon kunde slå för minsta lilla grej. Och riktigt brutalt var det. Kunde ryta åt oss barn o låta det gå ut över oss om hon haft en dålig dag.
När jag fick mitt första barn nu gick jag i min mors fotsteg. Insåg det tyvärr först efter att jag slagit mitt barn några gånger. Tog mig en rejäl funderare och försökte tänka mig tillbaka till min barndom och sätta mig in i barnets situation, mindes den äckliga otrygga känslan av rädsla när man insåg att nu ska man få stryk, måste bara stå ut tills det är över...
Hatade mig själv ett bra tag efter det och insåg hur jag fått mitt älskade barn känna sig otryggt. Denna hemska känsla när man känner sig hjälplös och såå hemskt otrygg, ush!
Mamma ska vara en trygg person, någon man kan krypa upp hos och gosa med när man är trött eller ledsen, inte någon som är orsaken till smärta och rädsla.
Jag önskar jag kunde göra det ogjort för mitt barn men tyvärr går det inte. Får istället göra mitt bästa och älska och ge trygghet...
Det räcker med att livet är svårt som det är, en människa får ta emot så mycket skit i livet, föräldrar måste skydda och älska sina barn under uppväxten istället för att vara de första som gjorde livet hårt.. -
Visst är det så att det finns många människor som blir hur bra som helst som blivit uppfostrade med aga. Jag har en kompis som brukar berätta att de dagarna hans farsa tyckte om honom nöjde han (farsan) sig med att slå honom med öppen hand. Och han (sonen alltså) blev en riktigt bra kille, snäll mot sina barn och oerhört snäll och hjälpsam mot sina vänner. Så visst - är man då inskränkt kan man konstatera att det faktiskt var bra att han fick skiten bankad ur sig hela sin uppväxt, det hjälpte -han blev ju helt OK.
Men... tro mig, fy fan vad han bär detta inom sig... -
Fick smisk en gång av min mamma när jag var 5, hade rymt och den där kom i paniktillstånd när jag återfunnits. Inte okej, men hände aldrig mer.
Fick också en örfil av min farmor (vila i frid) en gång när jag var 7, det som var värst i det fallet var att min pappa bevittnade det utan att säga något. -
Fick ofta stryk, om jag till exempel som tvååring inte suttit knäpptyst någonstans där jag inte fick prata. Kommer aldrig, aldrig, aldrig att tillåta att någon människa slår något av mina barn.