IVF syskonförsök under 2015

Vi får ta det en dag i sänder. Jag är redan inne på Lutinuspaket nr 2 och ser positivt på minskade antal kartor i kartongen..

Jag känner också en ålderspress och en ekonomisk press. Sedan har jag också en jobbpress. Jag blev diskriminerad och illa behandlad under min graviditet (en annan gravid på jobbet blev också det). Arbetsgivaren passade på helt enkelt, men det är ingen idé att kämpa mot dem. Det bästa hade varit om jag hade hittat nytt jobb efter föräldraledigheten, men det har jag inte gjort. En alternativ plan är att gå tillbaka gravid och stå ut några månader, men sett mot hur knackigt denna IVF-behandling gick så tror jag inte på resultatet.. och jag får panik inför att gå tillbaka till arvarbetsplatsen där jag blivit så illa behandlad. De kände till att vi gjort IVF (berättade i samvand med gravidbeskedet) och att detta kanske då blir det enda barnet vi får (om vi har maximal otur). Det hindrade dem inte från att behandla mig illa.

Sammantaget är det jättesurt att mina frusna embryon inte klarade upptiningen och att det inte blev något till frysen denna gång. Vi räknade väl med att behandlingen skulle ha gått lika bra som förra gången eftersom jag var så lättstimulerad. Jag är besviken på kliniken som inte höjde dosen efter första VUL när de såg att inte mycket hade hänt. Jag har ju en jättereserv med ägg! Jag var långt ifrån det medeltal ägg som någon med mitt AMH borde få ut. Jag är besviken på min klinik.

Till nästa gång blir det nytt 3-pack. Det är otroligt dåligt läge för det ekonomiskt. Vi får nog låna till en del och återbetala under höst/vinter. Och vi får skjuta på att göra ändringar i det nya boendet.

Jag förstår dock inte hur jag ska kunna gå igenom ny behandling när jag är åter i tjänst. Jag har ett väldigt krävande och stressfyllt jobb. Jag kommer dessutom redan att må dåligt där. Denna behandling var den chans jag hade (plus ev till frysen, men det blev ju inget).

Sådär ja!

Då var det bekräftat (åter igen).

Vi har misslyckats igen...

Luften har gått ur mig och jag vet inte vilket ben jag skall stå på. Jag är ledsen men mest arg. Arg för att det är så jävla (ja jävla! Jag tänker inte ens ursäkta ordvalet) orättvist!

Vad gör vi nu?

Pengar till fler försök finns inte så det är inget alternativ, hur gärna jag än må vilja...

Så frågan är va sjutton vi gör nu?

Kingston, jag svarade dig i den andra tråden. Känner med dig! Jag förstår att ni behöver lägga försöken på is nu, men varför måste beslutet vara så definitivt? Det blir ju så hårt svart och vitt? Livet är ju ganska långt och mycket kan hända. Om några år kanske ni har det bättre ställt? Har ni verkligen uttömt alla resurser? (som jag skrev i den andra tråden - finns det ingen släkting som kan lämna ett litet bidrag om ni förklarar läget?)

Usch, känner mig också rätt nedstämd och less nu. Har världens migrän och bör inte ta mina mediciner då jag ännu inte säkert vet resultatet men testade negativt både imorse och i eftermiddag. Visserligen bara rd5 idag men kollade testerna från när sonen blev till och då syntes det svagt men tydligt rd6. Orättvist är ordet! Varför ska det vara så svårt (och dyrt!) för en del att få barn när det går så lätt för så många andra? ??? usch, jag trodde det skulle gå att ta lättare på det här nu när man redan lyckats en gång och har en fin guldklimp men vad fel jag hade! !!

Gina: du har helt rätt! Beslutet borde kanske inte vara så definitivt. Men jag försöker nog bara hitta en väg för mig själv att sluta tänka på eländet och låta tiden bero...

Vi pratade om det (jag och gubben) ikväll igen och vi avvaktar lite och ser vad som händer framöver.

Kanske gör vi det igen om pengarna finns annars får man bara rätta in sig i ledet och vara så innerligt tacksam för att vi åtmn. fick en, världens bästa unge :)

Snobben: ge inte upp ännu <3 när jag plussade så var det på rd 9, väldigt svagt. Så loppet är absolut inte kört ännu! Jag hejar på dig :)

Men att det skulle ta så mkt på psyket trots att man redan har ett underbart barn trodde man aldrig.

Förmodligen är det för att man nu vet vad man går miste om...

Kingston : var det med 2 dagars eller blastocyst som du plussade på rd9? Hade du testat dagarna innan också då? Testade nu på morgonen också och hur mycket jag än vill se det där extra strecket så finns det inte där. ... känns jättetråkigt och jag håller med dig. Det är väl mycket för att man redan vet vad man missar.

Snobben00: Det är samma för mig! Jag hade också bara svagt plus på RD9 med blastocyst förra gången, vid första test. So hang in there! (och sluta testa varje dag!) RD5 och RD6 (som du har idag) är ju väldigt tidigt?

Denna gången var det tydligt minus för mig på RD6. Kanske hade det förra gången blivit minus på samma dag sett mot hur svagt plusset var RD9?

Hej. Går det bra att gå med här??

Fick en underbar tjej 2011 med IVF. Nu har vi försökt få syskon men hittills har det inte gått. Plockade ägg i fredags, 6 st blev det. Imorgon ska jag sätta in om allt går bra. Har rätt ont i magen av Lutinus, så försöker vila idag.

Hej! Hoppar gärna in här :) Har en son som föddes 2013 efter andra FET.

Nu ruvar jag på en 5-dagars, har testdag på onsdag. Får molvärk ibland men är nog från Lutinus... Vågar inte hoppas att det blir positivt på onsdag men tröttheter och illamående ibland försöker få mig tro annat!

Vill testa nu, rd10 men vågar inte! Eftersom min ägglossning, trots Pergotime, kom på cd19 är jag rädd att det är kört ändå. Fick på cd17 inför försöket med sonen och åt även då Pergotime.