Barn och alkohol - för eller emot.

Ursäkta att jag inte svarat förän nu, jag har fullt upp med E3 =P

Mina erfarenheter med föräldrar och alkohol är rätt.. eh.... rättframt, kanske. Ingenting jag ser som konstigt. Here's a rundown:

När jag var barn (från jag föddes till...sena tonåren, ungefär,) var jag (och alla andra ungar) alltid med på ALLA fester i mina föräldrars vänskapskrets. Att ha "barnfritt" var det förmodligen inte ens någon som kom på en tanke om. Kanske hade det med att göra att jag kan räkna alla mor- och farföräldrar som bodde i Stockholm på den tiden på ena handens tumme - min mormor. De flesta av mina föräldrars vänner var inflyttade pga skolan (alla hade gått på Tomteboda Blindinstitut/Tomtebodaskolan, som samlade elever från hela landet. Många blev kvar).

Hur som haver. Alla dessa stora fester, kanske... 6-7 om året, dracks det på. Det var öl och nubbe på midsommar och jul, det var vin och sprit på kräftskivan och födelsedagsfesterna. Och det var mat och grill och HEMMAFRITERAD pommes (!. Det var ju så där jättevanligt på sena -80 - tidiga -90talen....Visst förekom det, men det var inte många i mina kvarter) och på sommrarna var det glass från glassbilen och äpplen direkt från äppeträden i tädgården. Som vi ungar fick (gasp) klättra i. Vi ungar kunde ta alla hundar och dra iväg någon tillme, vi hade en skogspromenad som vi brukade gå. 10 småknattar mellan 5 och 14 med 3 stora schäfrar, lika många labbar och en samojed. Måste sett lustigt ut. Och det var mysigt och tervligt och mammorna blev lite salongsberusade och papporna blev rätt luliga och en pappa blev en gång så stupfull att han tyckte att han kunde åka hem i taxins baklucka (INTE kombi). Och senare på kvällen hamnade många ungar i föräldrars knän och lyssnade på gamla historier, aktuella diskussionsämnen och (yay, jag fick veta vad det hette) Masterquiz. Alla var trygga och glada och mådde bra. Det var fest. Det var "framsidan".

Vardagen var annorlunda. Min pappa var alkoholist. Han var väl alltid en rätt bra drickare, om man säger så. Kommer man från norr om Uppsala så är det visst så, påstås det. Men han var nog egenligen inte alkoholist före min mamma blev sjuk. Min mamma orkade vara sjuk och täcka upp för min pappa och ta hand om 5 barn tills jag var 12, då fick jag ta över. Min pappa var ett nedsupet kolli då, förutom när det hände något viktigt i mammas jobb (representation osv.) Då kunde han vara nykter några timmar. Men vara nykter på hemmaplan? Aldrig. Första supen togs i badrummet eller tvätstugan kl 7 på morgonen, och när jag kom hem för kvällen, oftast mellan 21 och 22, så var han antingen väldigt full eller så hade han slocknat. Han kunde bli rätt.... amorös?.... när han var full. Tur att man kunde gå undan... Tänk dig, att vara 12 år, i ett främmande land, med en mamma som knappt kom ur sängen (hon var en så fantastisk mamma hon kunde vara från sängen), en gubbsjuk, stupfull pappa och 4 syskon som ser till dig att fixa vardagen. Nästa riktigt "trygga vuxen" bodde 10k mil bort. Inget man åker till på en kvart. Vardagen. Baksidan.

Men vi hade en vardag i Sverige också, och den innehöll också alkohol och alkoholen hade en framsida också. Framför allt i form av min mormor. Och i viss mån mamma (hon kunde ju inte drika så ofta, men hon gjorde det ibland). Mormor kunde ta en öl eller ett glas vin till maten en torsdag, en whiskey till kvällsfikat (som, shock and awe, mest bestod av "godis" i from av hembakade kakor, bullar och rulltårtor. Alla under 20 fick saft eller varm choklad til, ingen jäkla fun light eller cola zero. Ingen cola alls förreste, fick man läsk av mormor (väldig sällan) fick man fanta, sprite eller sockerdricka. En gång på Astrid Lindgrens Värld fick vi Monster-läsk också). en Irish coffe eller en rom och cola. Vardag.

Fest med mormor var att sitta på soldäcket på Birka Princess (den gamla båten, som är alla utsidesbilder på skeppet i Rederiet =P) på förmiddagen och äta glass och lyssna på melodikrysset medan mamma och mormor drack en drink och löste kryss, äta lunch i cafeet då mamma och mormor tog en öl till maten, äta buffé till middag då de tog en nubbe (aldrig vin, av någon anledning, bara en nubbe, resten alkoholfritt). Springa fritt över hela båten, spela på enarmade banditer, upp och ner i hytten, ut på däck, och till sist, trötta och lyckliga, hitta mamma och mormor i den bar/café de hade då (tror den hette seglarbaren på den tiden) och krypa ihop eller spela kort med mamma och mormor, som drack whiskey eller en kaffedrink och diskuterade politik eller vård eller skola eller teater eller böcker eller nåt....Bara vara. Lugn och trygghet och glädje. Och alkohol. 

Ursäkta det gigantiskt långa inlägget.

Inget att ursäkta för - vare sig att svaret dröjt eller att det var långt.

Du har aldrig funderat på att överge "fantasyn" och försöka skildra din uppväxt i stället?

=)

Oh, god no. Jag kan inte ens skriva dagbok, har aldrig gjort.

Så synd. Mycket mer intressant än fantasy, tycker jag :)

Och något som tangerar självbiografi kan vara mer eller mindre autentiskt och ibland vara ren fantasi.

Jag kan säga att du kommer med bullshit när du hävdar att folk får personlighetsförändring
efter 2-3 glas.

Ta min fosterfar för exempel, som jag växte upp med var en person som var dumsnäll när han var nykter, och han var även dumsnäll när han var aspackad.
Han förändrades aldrig i sin personlighet ens när han var full de enda han förändrade var att han var lite vingligare och han gjorde roliga kommentera kring sin vinglighet.
Så det är  direkt skitsnack du kommer med att hävda att folk förändras i personligheten efter 2-3 glas och blir elakare och/eller ignorera barnen etc vad du har skrivit i dina inlägg.

Du kan inte säga att jag har direkt fel för jag använde mig av din logik och din argumentationsteknik d.v.s anekdotisk bevisföring och "en person är samma som alla andra personer". 

Fundera och reflektera i stället på varför du inte hantera att acceptera och förstå att folk är olika och reagera olika på alkohol i stället för att ha säga att folk kommer med skitsnack bara för att det inte stämmer med dina SUBJEKTIVA upplever du hade som barn, över att de inte får personlighetsförändring efter 2-3 glas.

Mina upplevelser jag hade som barn har du ingen rätt att säga att jag har fel i heller för de är lika sanna för mig, som dina upplevelser är för dig.

Där är du så långt ute och cyklar med dina fördomar så du har grodmansdräkt och cyklop på dig, bara så att du vet.

Men det är klart enklare att leva livet om man alltid har rätt.

Herregud vad tröttsam man kan va!

Jag tänker att gör vi alkoholen olaglig och klassar den för vad det faktiskt är så behövs inte dessa diskussioner, hur man nu än kan jämföra yoga på gräsmattan eller att uppleva skräck för att en dörr stänga med vuxna människor som dricker en laglig drog under kontroll eller inte.

självklart spelar vår konsumtion av alkohol roll på Alla plan roll med tanke på hur vår alkohol konsumtion i detta land faktiskt ser ut.

Mm, men jag tror att hon har gett upp nu